Årskrönika för 2013 och spådomar för 2014

Det är åter dags att göra en sammanfattning av det gångna året. Hur var 2013 ur ett kalla krigs-perspektiv? Vad fick vi veta och blev vi klokare av det? Bäst att börja läsa min förra årskrönika. Hur väl följde min spegling inför 2013 hur det sedan blev? Rätt väl skulle jag väl säga.

Jag flaggade för att Sveriges Radios P3 Dokumentär skulle sända en ny variant av Sjukhusspionen.

”Ärendet för att rätta till de misstag som gjorts har varit segdraget, men jag lever på hoppet att det blir något bra”, skrev jag för ett år sedan.

 

Således var jag försiktigt förväntansfull, vilket var helt rätt förhållningssätt. 405 dagar (!) efter utlovat genmäle sände Sveriges Radio ett nytt program där man inte med ett ljud nämnde att det var ett nytt program, eller ny variant som Sveriges Radio vill hävda att det är. Winqvist valde att anmäla programmet till Granskningsnämnden, som intressant nog har tagit upp ärendet.

Jag trodde inte på en stor politisk debatt om DDR och Stasi i Sverige. Våra politiker har av någon anledning effektivt dödat debatten, men däremot satte jag mitt hopp till organisations- och företags-Sverige. Samt vad som händer med grävandet i andra länder av forskare och journalister.

Helt rätt spådom. Kanske tydligast manifesterades detta genom att Växjö stift arrangerade en konferens om relationen till DDR och kopplingar till Stasi, något som resulterade i ett förslag att även forska på relationen till svenska staten (läs: främst S-regeringar). Mycket spännande.

Jag såg fram emot IB-affärens 40-årsjubileum, som tyvärr fick ett väldigt litet uppmärksammande, men jag slapp i alla fall jämförelser med Watergate. Det enda plus i kanten i detta ämne var ett riktigt bra journaliststudentseminarium på Södertörns högskola. Det borde uppmärksammats mer! 

Jag trodde på nya avklädningar av herr Guillou detta jubileumsår, men kan faktiskt inte komma på något specifikt – om man nu inte tar hans egenhändiga avklädningar av sig själv i SvT:s På Spåret eller hans mammas avståndstagande genom att göra honom arvlös på dödsbädden.

Jag trodde att professor Birgitta Almgren skulle lägga fram en slutrapport om forskningsprojektet kring enhetsskolans fader och de två i Vänskapsförbundet Sverige-DDR engagerade Stellan Arvidsson och Britta Stenholm vilket finansierats av Östersjöstiftelsen. Projektet är treårigt och startade 2010, men jag har fått besked om att arbetet inte är klart. Intervjuer pågår för fullt. Ser fram emot framtida bok, när det nu blir!

Vad hände mer 2013?

  • Helmut Müller Enbergs, senior forskare vid Myndigheten för Stasiarkivet, BStU, tillika gästprofessor vid universitetet i Odense, har haft ett tufft år. Tack och lov vann han den juridiska striden om att nämna Stasiagenterna, eller rättare sagt HV A-agenterna, ”Bob” och ”Petra” vid sina rätta namn, länk här och här. Men priset blev högt. Först vägrade hans arbetsgivare backa upp sin anställde trots att det var de som gett ut boken. Enbergs fick stå ensam i rätten (och betala ur egen ficka för kostnaderna). Men till slut visade det sig att domstolen inte accepterade Müller Enbergs som motpart utan skickade ärendet till Berlin för att BStU-myndigheten skulle vara motpart, vilket å ena sidan var bra eftersom ”Bob” och ”Petra” då drog tillbaka sin stämning, men å andra sidan innebar att BStU-chefen Roland Jahn getts offentligt smisk på fingrarna för att inte ha ställt upp på sin anställde forskare. Knappt hade detta lagt sig förrän en forskarkollega till Müller Enbergs på Stasiarkivmyndigheten i en bok ifrågasatte Müller Enbergs påståenden om att det funnits 189 000 Stasiagenter (kollegan påstod att de bara var 110 000). Jag har inte skrivit om striden på min blogg, men ni har den bl a här. Müller Enbergs vann även denna strid. Siffran 189 000 kvarstår som det vedertagna. Ett tufft år, och trots två vinster har jag en känsla av att det inte är särskilt kul att gå till jobbet efter att flertalet tår har blivit trampade på i offentligheten.
  • Det har bubblat mycket om Stasi och Aleksander Radler. Inte så mycket nytt som kommit fram, men det har varit ett hälsosamt bubbel. Bland annat är två filmer på gång om Aleksander Radler, varav en kortfilm skulle ha släppts på nätet i december 2013, men som ännu inte har fått sin premiär. Dessutom ska en svensk dokumentär ha premiär under 2014, gissningsvis på SVT. Konferensen i Växjö får ju ses som en bubblare, vars slutresultat jag ser fram emot. Aleksander Radler påstås skriva på en bok. Om och när den kommer ut vet jag inte. Svante Winqvist, min forskarkollega, lade ju förresten fram en rapport där ett Stasifall med dom i Sverige jämfördes med Stasis arkivhandingar. Intressant hur överens Säpo och Stasi var, men där medias hantering av ärendet sticker ut. En svensk tidning intervjuade förresten de två dömda, som fick kommentera sitt engagemang för Stasi.
  • Det har varit ett ganska tråkigt svenskt bok-år ur ett kalla krigsperspektiv. Förre operationschefen vid Säpo Olof Frånstedt kom ut med första delen av sina memoarer. Det blev några snabba reaktioner i media, men sedan blev det tyst. Även om boken är intressant att läsa så borde Frånstedt, med sina många år inom Säpo, haft mycket mer att berätta. Den av Säpo under många år utredda flyglottan Marianne Ersson kom ut med sin bok ”Jag var inte Stasispion”. Jag har inte recenserat den heller. Den överintresserade kan ju roas av att sitta och jämföra detaljer och uttalanden i böcker och tidningar, men som helhet gjorde den knappast någon klokare.

Hur var då 2013 sett ur ett nyhetsmässigt svenskt perspektiv? Tyvärr väldigt väldigt blekt.

Bäst i Sverige om underrättelse- och säkerhetstjänst i år är otvetydigt Micke Ölanders artikel i Expressen med anledning av Olof Frånstedts memoarer och kommentarer till IB-affären. Genuint journalistarbete med en för svensk journalistbransch osedvanligt riklig mängd av flera olika och i många fall kontrollerbara källor. 

Christoph Andersson har gjort flera uttalanden och artiklar om sekretessregler och Stasi, bland annat har han intervjuat IM ”König” i SDS.

Smålandsposten har uppmärksammat Stasi vid flera tillfällen under året, bland annat inför och under konferensen i Växjö. Jag kan inte länka till allt, men här är ett exempel.

Studio Etts nyligen sända reportage hör också till de mer klarläggande.

 

Sämst i klassen ”svensk media 2013 om underrättelse- och säkerhetstjänster” blir utan tvekan P3 Dokumentär, som haft ett riktigt rejät fadäsår. 

Det började med att premiärprogrammet om CIA och Tingsten i mars 2o13 fick dras in strax innan sändning. Orsaken var kraftig kritik från statsvetarprofessorn Olof Peterson, som sågade insinuationer om Tingstens CIA-kopplingar som det sämsta han sett från forskarhåll på länge, läs mer här och här. Det omredigerade programmet som sändes ett par veckor senare blev en ganska blek och ointressant fläck på kartan.

P3 Dokumentärs fadäsår fortsatte i maj månad genom att de sände ett program som hette ”Sjukhusspionen i Göteborg” och som påstods vara en repris från 2011, fastän det var ett kraftigt omredigerat program och som sändes 405 (!) dagar efter att Sveriges Radios juridiska avdelning utlovat ett genmäle till den f d IB-agenten Svante Winqvist, vilket i sig måste vara någon form av världsrekord från SR:s sida. Ärendet anmäldes till Granskningsnämnden, som vanligen inte tar upp program äldre än 3 månader, men där ärendet otvetydigt ansågs vara föranlett behandling. Ärendet i sin helhet har ni här med:

Ärendet kommer att avgöras under 2014.

P3 Dokumentärs fadäsår kröntes av ett underligt program om Blekingegadeligan där journalisterna otvetydigt drevs av en vilja att skildra den till terroristorganisationen PFLP kopplade ligans medlemmar som idealister, och där man valde att inte över huvud taget nämna ligans beställare Marwan El Fahoum vid namn.

I förrgår publicerade jag ett inlägg där jag analyserade programmet om Blekingegadeligan och visade att programmet endast visat halva bilden i Öst-Väst-konflikten och över huvud taget inte belyst Östs underrättelse- och säkerhetstjänsters engagemang terrorhärvan.

Läser ni såväl denna analys och skriftväxlingen i Winqvistfallet, som ligger hos Granskningsnämnden, får ni en ganska bra bild av varför jag engagerar mig i det hela.

Lägg sedan till att P3 Dokumentär faktiskt intervjuade min man, Gunnar Ekberg, inför programmet om Blekingegadeligan, bland annat om överlämningen av ett hemligt kurirbrev från PFLP:s operationschef Wadie Haddad till läkarstudenten Saima Jönsson i Malmö i början på 70-talet. Detta är ingen hemlighet eftersom detta och annat står i Gunnar Ekbergs bok De ska ju ändå dö, som gavs ut 2009, där man också kan läsa vad Haddad ska ha sagt om Jönsson, som 1976 gifte sig med Fahoum. Men tog man med detta? Nä. Har man sökt Fahoum eller Saima Jönsson för att be dem berätta? Ett program som säger sig gräva i arkiv och som uppger sig söka upp de som var med när det hände borde åtminstone ha försökt med Fahoum och Jönsson. De är enligt min mening nyckelfigurer i minst två program som P3 Dokumentär behandlat, t ex  Blekingegadeligan och Sjukhusspionen.

Till P3 Dokumentärs positiva 2013 hör programmet om Operation Stella Polaris! 

Vad ska då hända under 2014:

  • Det är valår i år och då tror jag inte att något parti vill göra upp med sin historia eller öka öppenheten. Inget riksdagsparti kan se sig som en självklar vinnare eller sina motståndare som självklara förlorare i sådana utspel. Således kommer de bara att satsa på säkra kort, typ vård, skola och omsorg.
  • Granskningsnämnden kommer att fälla ett avgörande i fallet på P3 Dokumentärs Sjukhusspionen i Göteborg. Vad de kommer att komma med för utlåtande vet jag faktiskt inte, men jag skulle bli mycket förvånad om de skulle avskriva ärendet. En av de viktigaste aspekterna är, tror jag, att man faktiskt mer än en gång farit med osanning mot allmänheten. Tidsaspekten för genmälet (405 dagar) är också så häpnadsväckande att det bör vara svårt  för nämnden att bortse från, i synnerhet när man nyligen kritiserat Ekot för att ha dröjt 60 dagar med en rättelse.
  • Stasi kommer att fortsätta vara en bubblare. Jag vet inte hur mycket nytt som kommer fram. Snarare tror jag att forskning, filmer, böcker och artiklar kommer att fördjupa förståelsen för en bredare allmänhet.
  • Det är 25 år sedan murens fall i år. Vi kommer att se nyheter och böcker i ämnet, men tyvärr tror jag att Sverige kommer att vara ganska njugga i frågan, jämfört med andra länder. Jag ska göra mitt bästa för att väga upp detta!
  • Andra världskrigets agenter kommer att uppmärksammas i Sverige i år. Hur återkommer jag med.
  • Det är i år 70 år sedan bombningen av Stockholm och Strängnäs liksom Operation Stella Polaris. Det är också 100 år sedan första världskriget startade.
  • Sista delen av Frånstedts memoarer kommer att komma ut. Jag håller tummarna för lite mer kittlande historiska nyheter, för det vet jag att Frånstedt bör kunna komma med. Jag ser fram emot hans skildring av IB-affären ur Säpos synvinkel (även om jag inte riktigt begriper mig på det jag upplever som en kovändning en bra bit efter affären).
  • Sist men inte minst fyller Jan Guillou 70 år den 17 januari och KGB fyller 60 år den 13 mars. En gemensam fest kanske? Skämt åsido. Journalisten Paul Frigyes kommer ut med en bok om Guillou den 7 januari. Eftersom jag sett vad Frigyes skrivit tidigare om Guillou tror jag det blir en devot hyllning till Jan. Det utlovas nyheter i boken, men jag noterar med intresse att Nordstedts i sin presentation av boken påstår att KGB-affären briserade våren 2010. Bara det säger ju något i min värld. För mig var nämligen KGB-affären hösten 2009 och ingenting annat. Det som hände på våren var väl tjafset om pocketboken. Nåja, alltid kul med böcker som lanseras med att något nytt ska komma fram. Det brukar föda reaktioner och ännu fler sanningar som dras fram. Det är väl det jag mest ser fram emot. Reaktioner såväl som njugga icke-reaktioner.

God fortsättning på det nya året!

 

Fotnot: Efter publiceringen kom jag på att jag glömt bort Svante Winqvists rapport, vilket alltså lagts till. Intressant att det är en före detta IB-agent och pensionär som lagt fram det intressantaste i analysväg kring Stasi i Sverige under 2013.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i andra väldskriget, DDR, Jan Guillou, Journalistik, Säpo, Stasi, Sverige. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Årskrönika för 2013 och spådomar för 2014

  1. Jan G Ekman skriver:

    Keep up the good work!

Kommentarsfältet är stängt.