Nördiga fakta om Blekingegadeligan: Inbrott i vapenförråd i Flen 1982 och spaning på svenska polisstationer

Om du mötts av påståendet att ”vapen” från ett inbrott i ett svenskt vapenförråd ska ha använts vid danska Blekingegadeligans rån så är det inte sant. Eller rättare sagt, det finns inga uppgifter som tyder på detta. Låt oss titta på händelseförloppet 1982-83:

Den 6 juni 1982 invaderar Israel Libanon. Den marxistiska palestinska terrorstämplade organisationen PFLP drabbas av stora förluster. Även PLO och andra organisationer får lämna landet. Det är i samband med dessa förluster, av manskap och vapen, som PFLP-mannen som är Blekingegadeligans förbindelseofficer, Marwan El-Fahoum, lägger en beställning på vapen som ska användas till ”kampen” i Mellanöstern. Det är alltså en beställning för krig- eller krigsliknade verksamhet.

Blekingegadeligan planerar då inbrott i vapenförråd i Sverige och Norge. Vid inbrottet utanför Flen i november 1982 finner man till sin besvikelse inga enhandshandeldvapen, som bland annat beställts. Planerna på inbrott i Norge skrotas sedan. Däremot inleds spaning mot polisstationer i södra Sverige 1982-83 då man här ska få tag på enhandseldvapen, men man går ej till handling då det anses för riskabelt.

Vad var det då som stals i vapenförrådet utanför Flen och hur gick det till?

Klockan 08.10 den 9 november 1982 upptäckte militären att det varit inbrott i vapenförrådet ”Katrineholm nr 7” utanför Flen. Polis kallas till platsen. Teknisk under sökning visar att tjuvar med skärbrännare forcerat två dörrar, först en maskinrumsdörr och därefter en dörr till långsidan av mobförrådet.

Av förlustförteckningen från P10, som ankomststämplades hos Försvarsstaben den 11 november 1982, framgår att följande stulits:

  • 34 stycken pansarskott, psgr 68
  • 120 stycken spränghandgranater, shgr 56
  • 24 stycken rökhandgranater, rökhgr 4
  • 25 stycken trampmina 10
  • 5 stycken trampmina 12
  • 50 stycken larmmina 1
  • 1 låda stubintråd
  • 1 låda eltändsats 2
  • 140 kilo sprängdeg 46 ptr
  • Följande ammunition: 2 400 stycken 7,62/10 prj; 1 728 stycken 9/39 B ram samt 840 stycken 9/07

Inget av ovannämnda vapen har använts vid något av de rån som kopplats till Blekingegadeligans rån. Av Peter Øvig Knudsens böcker om ligan hittar jag endast att följande vapen använts vid samtliga rån och vid kidnappningen av bankdirektörsfamiljen:

  • tårgas
  • påkar (eller annat hårt föremål som kan liknas vid påkar)
  • enhands handeldvapen som av Knudsen uppges vara pistoler, bl a identifieras vid ett rån en FN Browning modell 1935, ett vapen som använts under motståndskampen under andra världskriget (s 378, dk vs II, pocket). I täcklägenheten på Blekingegade hittas 1989 en pistol som stulits från en italiensk polis under en demonstration i Rom 1975 (s 229, dk vs I, pocket)
  • ett avsågat jaktgevär (används vid rånet på Købmagergade 1988)

Vidare beskrivs att ligan gör ett hemmagjort vapen av en 35 cm lång vattenslang som fylls med sand och stängs i båda ändar med en träpropp och tejp och som fungerade som ett effektivt slagvapen för att chockera rånoffer. Om det användes vid rån vet jag ej.

Av Knudsens redovisning framgår att rånarna använde mycket våld och att syftet var att chocka sina rånoffer och paralysera dem. Det vanligaste är alltså att de blir slagna, bara vid ett tillfälle avlossas skott.

Såldes användes tårgasen till att förblinda flera rånoffer. Bankdirektörsfrun i Glostrup och hennes barnbarn övermannas utan att vapen ens visas. Flera rånoffer får slag i bakhuvudet med påkar och liknande föremål och en säkerhetschef på Daells varuhus blir slagen flera gånger i huvudet med en pistolkolv så att han får en fraktur i kraniet. Hans ena finger krossas också, eftersom han försökt skydda sig med händerna. Säkerhetschefen drabbas av en tidig Parkinson på grund av överfallet.

De enda skott som mig veterligen avlossas är alltså det som dödar polismannen vid Købmagergaderånet 1988. 

Med detta kan vi konstatera att inget tyder på att bytet från vapenförrådet i Flen användes vid några rån. Ligan är helt klart inriktad på att använda vapen som ej är spårbara, eller svåra att spåra. Hade de använt militära vapen vid sina rån hade polisutredningarna med all sannolikhet dragit in flera länders säkerhetspoliser (och även försvarsmakter) i utredningen.

Min uppfattning är att Blekingegadeligan avhöll sig från att använda det militära bytet vid sina rån eftersom det markant ökat risken för dem att åka dit. Dessutom visar deras brottsbana att de vid den här tiden inte behövde särskilt kraftiga vapen. 

Blekingegadeligans brottsbana är en exposé över ett oskuldsfullt samhälle som vaknar upp och förändras. Det sägs att Blekingegadeligan blev våldsammare på 80-talet. Var det för att de blivit radikalare eller fanns det också något annat som också spelade in? På 70-talet kunde man tydligen lätt som en plätt råna till sig en halv miljon danska kronor genom att spruta tårgas i ögonen på två penningbud. Efter andra tårgasrånet med 550 000 som byte bör rimligen värdetransportörerna ha lagt ihop två och höjt säkerhetsribban. Eller vad tror ni?

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Blekingegadeligan, Danmark, Sverige. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Nördiga fakta om Blekingegadeligan: Inbrott i vapenförråd i Flen 1982 och spaning på svenska polisstationer

Kommentarsfältet är stängt.