Birgitta Almgren kommenterar sin frånvaro från helgens Stiftssymposium om DDR och Stasi i Växjö

Professor Birgitta Almgren förklarar i dagens Expressen varför hon inte kan komma till DDR-symposiet sin Växjö stift i helgen. I våras aviserade ju Växjö stift att de ska arrangera en vetenskaplig konferens som ska handla om hur östtyskt spionage berört kyrkans verksamhet, länk här och program här.

Många har alltså undrar varför Birgitta Almgren, professorn som i sin bok ”Inte bara Stasi” (2011) tog upp fallet med Stasiagenten ”IM Thomas”, som på Stasichefen Mielkes order på 60-talet skickades till det kapitalistiska utlandet och bosatte sig på en svensk ort, där han blev forskare vid ett svenskt universitet och prästvigd i Svenska kyrkan. Det hela briserade efter att Västerbottenskuriren hösten 2011 avslöjade att mannen nu var präst i Luleå stift. Efter flera månaders turbulens reste Luleå stift till Berlin och tog del av ”IM Thomas” akt. En kort tid efteråt erkände den dåvarande kyrkoherden i Burträsk, Aleksander Radler, vad han länge nekat till. I DN medgav han sommaren 2012 att han varit Stasiagenten ”IM Thomas”.

Det är just detta fall som är upprinnelsen till ett uppvaknande hos vissa delar av Svenska kyrkan. I synnerhet efter att Expressen avslöjat att en av biskoparna som Radler rapporterat om varit biskop i Växjö, ett stift som dessutom haft vänskapligt utbyte med Greifswald under kalla kriget.

Nu är det tydligen väldigt många som undrar varför professor Birgitta Almgren inte ska tala på den vetenskapliga konferensen i Växjö. Svaret är enkelt:

Regeringsrättens dom från 2010 hindrar henne. Hon har tagit del av Aleksander Radlers och många andras akter under strikta förbehåll.

Därmed är hon är den enda i hela Sverige som inte får säga att Aleksander Radler varit Stasiagenten IM ”Tomas”. Hon får inte heller gå i polemik med journalisten Kjell-Albin Abrahamsson, som bl a attackerat Almgren i en krönika på Skånska Dagbladet, trots att Abrahamson faktiskt får skylla sig själv att det är offentligt känt att Säpo utrett honom eftersom det var han själv som gick ut i radio och offentliggjorde att han varit utredd som den potentielle Stasiagenten ”Arnold” (detta hände sommaren 2010 i Sveriges Radio, för övrigt innan Birgitta Almgren ens hade tagit del av Säpos material om Abrahamson!)

Almgren får inte heller kommentera Marianne Erssons och Freimut Möschlers påståenden mot henne, eftersom Almgren behandlat deras fall (Nummer 6 och FF) i sin bok.

Almgren får inte heller sedan domen 2010 säga att IM ”König” är journalisten Björn Jensen, trots att hon 2009 i en annan bok skrev att Björn Jensen de facto var ”König”. 2006 skrev för övrigt en tysk forskare vid Stasiarkivet en artikel i en väl ansedd forskningstidskrift ut klarnamnet, dvs att König och Björn Jensen var en och samma person. 2007 hamnade Björn Jensen på Wikipedia som Stasiagenten ”König”. Att Jensen varit Stasiagent var ju vida känt redan innan, för Aftonbladets stringer Asbjörn Svarstad hade ju år 2000 avslöjat Jensen. Hans verkliga namn skrevs aldrig ut men eftersom så många kommenterade själva händelsen får det betecknas som i princip allmänt känt redan här vem han var. Jensen ska i alla fall i AB ha erkänt att han arbetat för Stasi och spionerat på västtyska socialdemokrater. Men Jensen förnekade att han spionerat på (S)venska motsvarigheten, men det kunde Svarstad enkelt bevisa genom att hänvisa till SIRA-databasen där det framgick att Jensen rapporterat även om svenska förhållande.

Almgren får inte heller kommentera det Västsvenska paret som dömts i domstol, trots att dom och förundersökningsmaterial är offentlig handling och då paret ställt upp i media med namn och bild, bland annat genom ”hemma-hos-reportage” i en veckotidning. Föreningen Sverigs öga och öras styrelsemedlem Svante Winqvist gjort en intressant komparativ jämförelse mellan domstolsmaterial och Stasisdokument för ett tag sedan. Rapporten finns att beställa via föreningen!

Mot bakgrund av detta ska man sedan ta del av Almgrens text och inse att det inte är Säpo som i första hand är tossiga utan dåvarande Regeringsrätten som satte krav som var horribla. Hur kan en domstol stipulera fullständig tystnadsplikt, så att inte ens de utredda skulle känna igen sig själva när en hel del av deras fall redan var kända i en vidare krets, till och med var väldigt offentliga?

Länk till debattinlägget har ni här.

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Säpo, Stasi, Svenska kyrkan, Sverige. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Birgitta Almgren kommenterar sin frånvaro från helgens Stiftssymposium om DDR och Stasi i Växjö

  1. Ping: Säpo har fel om Stasiarkivet – inte alls 90 procent förstört om Sverige | Tankar om IB

Kommentarsfältet är stängt.