Boktips om Lenins första kapitalist Armand Hammer

Kul med sociala medier. Jag får massor av tips. Jag råkade nämna Armand Hammer i ett tidigare inlägg. Hans självbiografi läste jag för drygt tjugo år sedan. Nu fick jag veta att han har en biografi också, som kom ut efter hans död och är skriven av Edward Jay Epstein och heter Dossier – the Secret Life of Armand Hammer. En intervju med författaren om ca en timme finns här. 

Inte hade jag en aning om att Hammer kampanjat för att få Nobels fredspris (och hamnat på en s k shortlist på två personer, Dalai Lama fick priset) och att han lagt ner massor av pengar och fjäskat för prins Charles och en mängd andra för att få priset. Inklusive att ha tagit sina konstsamlingar till både Sverige och Norge för att lobba lite.

Epstein har själv följt Hammer på hans resor. Vid ett tillfälle hade Hammer utlovat att han skulle få en bild för NYT på när Hammer hälsade på Reagan. Men resan var förgäves. Reagan vägrade ta i hand. I efterhand fick Epstein veta av säkerhetsrådgivaren Dick Allen att Allen avrått Reagan att hamna på bild med Hammer pga hans kontakter.

Epstein har haft ett intressant källmaterial att jobba med. Efter Hammers död och Sovjetunionens fall fick han ut 5 000 sidor från KGB:s arkiv. Tio år av kartläggning av Hammer under hans tid i Moskva. Epstein har också fått ut Hammers FBI-fil. Därutöver har någon gett honom ett 60-tal band, Hammers privata avlyssningsband därför att Hammer ofta buggade sig själv.

För drygt tjugo år sedan läste jag Hammers självbiografi. Att höra Epstein tala om Hammer får mig att bara vilja veta mer om Lenins första kapitalist. Eller som Epstein säger:

”Dossier” is the story of Armand Hammer. But rather than telling the story like a conventional biography where you start with someone’s birth, I basically wanted to tell the secret history of Armand Hammer, because I believed that he presented a unique opportunity to see a man — one, how he presents himself in the public press; and, secondly, how a number of different files about Armand Hammer — including the KGB file, the FBI file, a file he inadvertently made himself on tape — all give a second side to him. So I wanted to look at a man in different ways and that’s why I called it ”Dossier.”

Här finns lite mer information av Epstein om Hammer, se här. 

Boken hittar ni här. Enligt recensionen skrev New York  Times Book Review så här:

”A morbidly fascinating compound of ambition, greed, unscrupulousness, and power hunger . . . It is hard to imagine a sharper picture of how a tycoon is both born and made and how the power game is played.” 

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i FBI, KGB, Sovjet, Sovjetunionen, USA. Bokmärk permalänken.