Marianne Hansén avliden – alltför få frågande henne om Ondskan

En av dagens nyheter i Expressen är att Jan Guillous mor Marianne Hansén inte bara har avlidit. Hon gjorde dessutom sin son arvlös. Med den braskande förstasidan med ”Mamman gjorde Jan Guillou arvlös” reagerade en och annan i sociala medier och tyckte att Jan väl har pengar ändå. Själv undrar jag hur de tänker. Visst kan folk strida om pengar, men det som verkligen räknas är ju det som verkligen är värt något: släktsmycken, möbler som gått i släkten, fotoalbum och alla saker som är det värsta man kan förlora om tjuven varit och hälsat på eller om det har brunnit.

Det är en väldigt suddig faximil, men visst står det lösöre på sista raden och summan noll därefter? Vanligtvis brukar man ta upp ett schablonvärde per rum om det inte är saker som är extra värda något. Hade hon inte en pryl? Pensionen är svår att utläsa, men för maj verkar hon ha fått drygt 20 600 kronor inbetalt. Det låter inte som en fattigpensionär i mina ögon. Hon har varit egen företagare, inom mäkleri eller vad det nu var.

De blev ovänner 2003, sägs det, när Jan sa att allt i boken Ondskan var sant. Mamman blev således beskylld för att ha spelat piano medan styvfadern Nils Hansén slog Jan. I boken Ondskan beskriver Jan att mamman spelar Chopin. Själv sa Marianne Hansén 2003 till Expressen att hon inte ens kunde spela piano.

Jan har i media intygat att han kom hem från Solbacka efter skolavslutningen och pryglade upp styvfadern så han fick åka till sjukhuset. Allt detta skulle alltså också vara sant.

Det finns bara ett problem i historien. Nils Hansén lämnade nämligen Marianne Hansén 1957 för en annan kvinna och levde därefter inte längre med Jan och hans mamma. Jan Guillou började på Solbacka först i januari 1959.

Hans berömda skolavslutning (våren 1960) lär han inte heller ha varit med på eftersom han relegerades från skolan pga tjuvrökning, det har hans f d lärare Hans Norrman intygat. Förutom detta kan han ju heller inte ha kommit hem och pryglat en styvfar som sedan tre år tillbaka inte längre bodde där Jan påstår att han bodde.

I boken om Ondskan, som då ska vara sann, utspelas flera scener i skolans simhall. Här finns också lite problem. Eskilstunakuriren räknade i en artikel från 90-talet upp vilka faciliteter som fanns på Solbacka: gymnastikhall, fotbollsplan, skyttepaviljong, slalom- och hoppbacke och vintertid användes Kyrksjön både till segelflygutbildning och bandymatcher. Men nä, ingen simhall nämns över huvud taget. Ändå har massor av scener utspelats i en simhall och Jan har intygat att allt är sant. Han har t o m förklarat i någon intervju att han var ett OS-ämne i simning, varpå journalisten Per Svensson gick igenom många årgångar av tidningen Simsport utan att hitta hr Guillou nämnd på en enda placering, vilket jag behandlat tidigare här.

Utan att någonsin ha träffat Marianne Hansén känner jag en sorgsenhet över att ha fått höra att hon är död. Så hemskt att bara, mig veterligen, en enda tidning i hela Sverige verkat vilja höra hennes version om Ondskan och dess sanningshalt. Sedan 2003 när Jan gick ut och sa att allt var sant så har det varit en tragedi för öppen ridå.

Själv har jag inget intryck av att Jan och Marianne Hansén hade någon nära relation tidigare heller. 2011 gjorde jag ett inlägg där jag granskade Jans medborgarskapsansökan. Den var hafsigt ifylld med namn på mamman och pappan, till yrket var de direktör respektive diplomat, där det senare var fel eftersom pappan var sportjournalist. Intressantare var dock att streck gjorts för födelseuppgifterna för båda föräldrarna, som om den som fyllt i inte visste när föräldrarna fyllde år eller vilket år de var födda. Den markerade pennan som fyller i födelseuppgifterna måste ha fyllts i efteråt, och jag noterar nu att han faktiskt har uppgivit fel födelseuppgifter för sin egen mamma. När personundersökningen görs inför IB-rättegången hörs varken mamman eller systern. De är tydligen på andra sidan jordklotet. Jag undrar nu om de var med under rättegången.

Det är ingen hemlighet att Expressens intervju med mamma Marianne Hansén och hennes dotter Pia 2003 ledde till en fullständig brytning. Jan har onekligen lite svårt att tolerera att någon uttrycker ståndpunkter i media som motsäger hans tvärsäkra påståenden.

2006 skrev tydligen Marianne Hansén ett testamente. Enligt Expressen godkände Jan Guillou testamentet först den 13 maj 2013. Det står inte i artikeln, men då var Marianne Hansén enligt folkbokföringen redan avliden. Således ställdes Jan Guillou inför faktum. Ett testamente som han kunde bestrida, men där ingenting fanns att strida om. Dödsboet visade ett minus på 4 754 kronor.

Jag tror nog allt att Marianne Hansén varit en riktig luring. Hon såg säkert till att göra av med allt före sin död. Sådant har ju hänt många gånger förr. Själv säger Jan så här:

”Det har ingen som helst betydelse för mig. Det var inget oväntat förhållande.”

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Jan Guillou. Bokmärk permalänken.