Wennerströms snackeband och hemhjälpen Carin Rosén som fick 25 000 för sin insats

DN har i dag en intressant artikel av journalisten Stefan Lisinski om den spiondömde Stig Wennerström. Uppgifterna härrör delvis från den tidigare operative chefen vid Säpos kontraspionage Olof Frånstedt och första delen av hans memoarer som kommer ut i mitten av september. Frånstedt menar att Wennerström kom för lindrigt undan i rätten. DN publicerar band där Wennerström förhörs och som inte användes i själva åtalet. Gå in och lyssna och avgör själva vad ni tycker om de så kallade ”snackebanden”, länk här. 

Det jag fastnade för i artikeln handlar om Wennerströms hushållerska Carin Rosén. Det står inte i artikeln, men hon värvades av Säpos spaningsledare Bror Lindén och ryssrotelchefen Otto Danielsson 1963. Hon fick kodnamnet ”Peace” och blev en så kallad ”agent in place”, som det heter på agentspråk, då hon rapporterade om vad som hände innanför Wennerströms väggar. Wennerström hade förresten fått kodnamnet ”Lisa”, och allt detta framgår av Tore Forsbergs bok Spioner och spioner som spionerar på spioner (Hjalmarsson & Högberg 2002). 

Forsberg ger fragment av vad som hände med Carin Rosén efter gripandet av Wennerstedt. Frånstedt levererar via DN ytterligare en pusselbit. Enligt Forsberg ska nyhetstrycket efter gripandet av Wennerström ha blivit enormt mot städerskan.

”Hon började utnyttjas av pressen. Hon och hennes man fördes därför först till Norge och sedan till Kanarieöarna för att få lugn och ro”, skriver Forsberg (sid 278)

Av DN:s artikel framgår att Frånstedt inte haft med själva Wennerströmärendet att göra. Wennerström greps sommaren 1963 och Frånstedt ska ha kommit in senare där DN pekar på att han fick göra en viktig insats i ärendet.

”Han såg till att Wennerströms hushållers­ka Carin Rosén blev belönad”, skriver Lisinski.

Frånstedt citeras i DN att han gett henne 25 000 kronor för insatsen. Skattefritt. Han hade själv hämtat pengarna i polishusets kassa och fått dem utlevererad kontant. Uttaget bokfördes med det vaga ordet ”expenser”. 

Det framgår inte av artikeln vilket år som Carin Rosén fick dessa pengar och det ska enligt uppgift ej heller framgå av Frånstedts bok. Det är synd, för det känns onekligen inte som en oviktig uppgift. Jag ska förklara varför.

Frånstedt uppger att det är han som betalat ut pengarna. Enligt Säpos presstjänst började han på Rikspolisstyrelsen som polisintendent den 15 oktober 1965, men det finns andra uppgifter som säger att han ska ha börjat inom polisen tidigare och kommit till Rikspolisstyrelsen  i samband med att organisationen bildades 1964. Av Säpos pressinformation framgår att Frånstedt blev byråchef inom RPS den 6 oktober 1967, en tjänst som han hade kvar fram till den 30 juni 1978.

Således kan Carin Rosén ha fått ut sina 25 000 kronor någon gång mellan 1963 och sommaren 1978.

Jag tar fram Lars O. Lagerqvists ”Vad kostade det”, som gavs ut 2011 av Historiska Media i samarbete med Kungliga Myntkabinettet. Räknar jag på KPI får jag fram följande resultat:

  • 25 000 kronor 1963 motsvaras av 247 000 kronor i 2010 års penningvärde.
  • 25 000 kronor 1970 motsvaras av 183 156 kronor i 2010 års penningvärde
  • 25000 kronor 1978 motsvaras av 92 164 kronor i 2010 års penningvärde.

Inflationen äter onekligen upp pengarna på 70-talet. Bättre att ha fått dem på 60-talet alltså. Hur mycket var det då? Som exempel kan jag nämna att en högre tjänsteman vid en bank fick 50 000 per år i lön 1965. Före skatt. En befordrad tjänsteman hade 70 000 i årslön 1970.

Jag leker med siffror men egentligen kanske den viktigaste frågan av allt är: Hur gick det med Fru Carin Rosén efter att Wennerström gripits? Denna kvinna arbetade ju de facto på sin egen arbetslöshet i Wennerströmhemmet i och med att hon lät sig värvas till Säpo.

Hur mycket extrajobb var det att jobba som agent in place? Hur mycket förlorad arbetsinkomst hade hon och hennes man till följd av turbulenserna efter gripandet av Wennerström så som Forsberg beskriver det? Hur gammal var hon 1963? Det är svårt att bedöma efter bilder, men om hon ville jobba vidare som hushållerska och städerska bör man fråga sig om denna kvinna hade lätt eller svårt att få nya hem att städa i. Vad säger du själv? Ser det bra ut i CV:n att ha jobbat med dubbla uppdragsgivare, dels ha städat ett hem och dels ha rapporterat om såväl föremål som händelse hos just denna arbetsgivare till hemliga polisen?

Det var väl bra att Carin Rosén fick en belöning, men jag förstår inte om hon erhöll pengar likt grädde på moset eller fick skälig ersättning för den ekonomiska förlust hon och hennes man gissningsvis drog på sig av hela Wennerströmaffären.

Fotonot: Ett annat fall är ”Kodnamn Onkel”, det vill säga Erika Wendt, som värvades under andra världskriget av Teddy Ternberg från C-byrån och Torsten Söderström vid säkerhetstjänstens andra byrå. Således kom Wendt att arbeta för både underrättelse- och säkerhetstjänsten. Wendt riskerade sitt liv och i samband med att tyskarna började misstänka henne blev hon tbc-sjuk. Svenskarna skickade henne till ett sjukhem. Utan pengar.

”När svenska män sedan fullt rättmätigt tilldelades utmärkelser och hyllades på olika sätt för att de genom sina manliga heroiska insatser lyckades hålla vårt land utanför kriget var det ingen som tänkte på Erika Wendt”, skriver Tore Forsberg, som berättar att när Wendt sökte svenskt medborgarskap nekades hon detta. Fast efter ett tag uppdagades felaktigheten och rättades till.

Först 1998 ska Erika Wendt ha fått ett erkännande från Säpo för sina insatser som en av Sveriges bästa spioner under andra världskriget.

En gång är ingen gång, sägs det. Därav min nyfikenhet på när Carin Rosén fick sina pengar. Och för vad hon ersattes för. Hur väl tar svensk underrättelse- och säkerhetstjänst hand om personer som tjänar vårt land – i synnerhet kvinnorna?

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i GRU, KGB, Säpo, Sovjet, Sovjetunionen, spionage, Sverige, Wennerström. Bokmärk permalänken.