Leif GW Persson, Norrmalmstorgsdramat, IB-affären, valet 1973 och en parantes om kronprinsen som fick bli kung

I dagens Expressen skriver kriminologen och krönikören Leif GW Persson om Norrmalmstorgsdramat, som i fredags den 23 augusti fyllde fyrtio år. Själva bankdramat behöver ingen närmre presentation. Det har gått till historien, men aldrig riktigt satts i sitt rätta sammanhang.

GW ger en pusselbit. Det var han och chefen för rikskriminalen Esbjörn Esbjörnsson som var för sig kom fram till samma person som de var övertygade om var gisslantagaren. Men det var fel. Senare har GW bett om ursäkt för detta till vederbörande. Nu ber han om ursäkt i Expressen också.

Denna blogg syftar till att få oss att förstå det som skedde kring IB-avslöjandet, eller IB-affären som den kom att kallas för eftervärlden. Norrmalmstorgsdramat finns faktiskt med och påverkar nyhetsflöde, opinion och valresultat. Det överskuggar helt enkelt IB-affären inför valet. 

Alltför ofta hittar jag påståenden från journalister om att IB-affären påverkade valutgången 1973. Det är helt enkelt inte sant, vilket jag behandlat tidigare här. För er som inte orkar klicka kan jag sammanfatta det så här:

IB-affären kan inte ha påverkat valet 1973 eftersom IB-affären inte blev någon egentlig affär förrän efter valet 1973. Det var först då som åtal, domar, utredningar och vidhängande debatter, demonstrationer m m skedde.

En analys av affären över tid ger inga belägg för att affären påverkade några valresultat i nämnvärd mening. Det parti som stod Fib/Kulturfront-sfären närmast, dvs KFML, låg under 0,5 procent av väljarrösterna år 1970, 1973 och 1976, vilket inte kan betraktas som något annat än en ytterst marginell del av väljarkåren som marginellt förändrar sig mellan valen. VPK vann visserligen 0,58 procent av rösterna 1973, men de tappade å andra sidan lika mycket valet 1976 då affären egentligen blivit ”IB-affären”.

Socialdemokraternas nedåtgående trend måste även den analyseras över flera mandatperioder samt ses utifrån de valtekniska förändringar som skedde över tid.

Under perioden 1964-1969 sänktes myndighetsåldern flera gånger, från 23 till 19 år, ett faktum som valtekniskt tycks ha gynnat Socialdemokraterna, som även var det statsledande partiet.

En rätt intressant sidonotering att göra är att riksdagen den 17 februari 1965 enligt Wiki klubbade igenom en sänkning av rösträttsåldern från 21 till 20 år för samtliga svenska medborgare samtidigt som vår dåvarande kronprins samma dag fick se sin myndighetsålder av riksdagen höjd från 21 till 25 år. 

Kung Carl XVI Gustaf var i februari 1965 kronprins och på väg att fylla 19 år och skulle, om lagändringen inte skett, ha haft två år kvar innan han kunde ta över tronen om gamle kungen gick och dog i all hast. I ett enda slag förlängdes kronprinsens möjlighet att bli statschef med fyra år. Nyfiket undrar jag om någon känner till någon statsvetare eller historiker som analyserat detta schackdrag? Vad var tanken? Spekulerade makthavarna i att gamle kungen nog skulle lämnat in handduken tidigare och vad skulle i så fall hända? Införande av republik enkelt och smärtfritt? Var det någon som hade ambitionen att bli folkvald statschef?

Åter till IB-affären och dess icke-påverkan på valet. Studentrevoltåret 1968, då man sänkt myndighetsåldern med 3 år, gjorde Socialdemokraterna ett rekordval med över 50 procent av rösterna. En sänkning av rösträttsåldern ytterligare ett år till valet 1970 ledde inte till motsvarande framgång. Tvärtom skedde det stora tappet på nästan fem procentenheter tre år före IB-affärens början för att i valet 1973 och 1976 helt enkelt fortsätta den nedåtgående trenden, dock med mer marginella väljarförändringar.

Sammantaget kan konstateras att de upprepade påståendena om att IB-affären påverkat valutgången 1973 inte stämmer. Däremot är det högst troligt att Norrmalmstorgsdramat i augusti 1973, som Leif GW Persson behandlar i sin Expressenkrönika, fick viss påverkan på valet. Statsminister Palme engagerade sig i dramat och min bild av det hela är att Palme gav ett visst statsmannamässigt intryck för sin samtid. 

Sen dog ju också kung Gustaf VI Adolf dagen före valet, vilket också tros ha påverkat valet till förmån för sittande regeringsparti och för mer konservativa partier. 

För att slå an till min lilla sidonotering tycks Gustav VI Adolf ha hållit sig vid liv längre än vad Socialdemokraterna tycks ha räknat med. Vår nuvarande kung hade två och ett halvt år före gamle kungens död gått och blivit myndig. 1973 var han 27 år.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i IB-affären allmänt, Journalistik, Sverige. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Leif GW Persson, Norrmalmstorgsdramat, IB-affären, valet 1973 och en parantes om kronprinsen som fick bli kung

  1. hogrelius skriver:

    TAg bort (r) efter kfml så blir det rätt.

    • Lena Breitner skriver:

      Hrm. Tack. Jag skrev först KFML, men litade tyvärr på Wikis faktaruta som skrivit ett (r) och satte dit ett också. Du verkar ha helt rätt. Samtidigt framgår det att man bytte namn 1973 till SKP. Var det efter valet?

    • bohogrelius skriver:

      Jo, rarna var ett otyg för oss inom dåvarande kfml. Vid kongressen 1973 antog vi namnet skp .Satt bredvid en gruvarbetare från Gällivare som hette Berglund, en riktig gammal stalinbeundrare. På andra sidan satt en ung kvinna som precis hade fött barn, Sanna Vestin, en som kom ur de anarkistiska leden och var irriterad på de gamla stalintrogna gubbarna. Oj ja, att jag bara kunde!!!!!!Hej o hå!

Kommentarsfältet är stängt.