Danska motståndsrörelsens största attentat – och nya Frihedsmuseet även om Stay Behind och kalla kriget

Jyllandsposten publicerade för någon dag sedan ett reportage om den danska motståndsrörelsens största succé, nämligen attentatet mot en vapenfabrik som levererade vapen till tyskarna under ockupationen. Vi talar om attentatet den 22 juli 1944 mot vapenfabriken Dansk Industri Syndikat i Köpenhamn Nordhavn.

Attentatet utfördes av BOPA, borgerliga partisaner, dvs en kommunistisk del av motståndsrörelsen. De var enligt JP koncentrerade kring huvudstadsområdet och hade som mest omkring 400 medlemmar. Själv tittar jag i Modstandsdatabasen och konstaterar att de har 477 medlemmar registrerade, varav 158 ej är sökbara, se här. Jørgen Jespersen som blir citerad i artikeln hittade jag lätt i Modstandsdatabasen här. Det står att han är registrerade för att ha deltagit i 125 sabotageaktioner. Han avled 2003.

Fattar ni nu varför jag gillar Danmark!?! Vilka databaser! Vilka fantastiska artiklar att fördjupa sig i! De behandlar och diskuterar sin nutidshistoria på ett helt annat sätt än vi. 

Förutom att jag noterar intressanta uppgifter kring dansk historia noterar jag att kommunisterna, BOPA, dels hade med sig väldigt mycket sprängmedel till fabriken, dels såg till att ta med sig en hel del vapen från vapenfabriken. Och så noterar jag att Jyllandsposten har inlett en serie om olika attentat under andra världskriget. Som jag förstår är det här den första delen. Intressant.

Det är naturligtvis naturligt att dansk media då och då berättar om motståndskampen. Samtidigt är det onekligen intressant att de tar upp detta nu. Nu vässas nämligen argumenten för det nya Frihedsmuseet som statsministern utlovat ska återuppbyggas efter branden i vintras.

Striden pågick redan innan. Vems historia ska skrivas? Är det bara veteranernas historia eller är det hela ockupationen? Vilken motståndsrörelses historia ska dominera? Kommunisternas eller den övriga? 

Bara några dagar efter att statsministern utlovat en återuppbyggnad skrev tidningen Information i en artikel här om just de skiftande åsikterna om hur museet skulle återuppbyggas. Vad vill politikerna? Ledningen för Nationalmuseum, vilken Frihedsmuseet lyder under? De olika veterangrupperingarna?

Konservativa föreslår ett brett museum med upplysningar om andra världskriget. Socialdemokraterna är öppna för ett bredare fokus. Vänstern avvisar förslaget om ett bredare museum. Veteranerna strider. Läs Informations artikel och notera vad Holger Danskes Jørgen Kieler, en fantastisk man som jag träffat två gånger, säger. Det finns en del av dansk historia man inte talar om så mycket.

Han menar att en neutral historisk framställning av motståndsrörelsen kommer att resultera i ett annat problem: att det splittrar nationen och leder till en förbittrad debatt.

Han pekar på likvideringen av tjallare, vanliga danskar men också misstänkta medarbetare inom de olika motståndsgrupperingarna som avrättades av sina egna.

Om detta talar man inte helt öppet om i Danmark. Detta samt hela rättsprocessen och efterkrigstiden är ingen vacker beskrivning, säger Kieler. Detta ”er der ingen grund til at grave frem igen.”

Själv konstaterar jag att varje museum måste förnyas för att vara med i sin tid. Jag bevakade själv som journalist när Historiska museet i Lund gick från mossigt med sjuttitvåtusen-någonting yxor på en vägg till att bli ett modernt museum med spännande föremål som visades fram med nutida pedagogisk eftertanke. Något sådant här behöver även Frihedsmuseet. Vissa av veteranerna motsätter sig ett utvidgat museum. Själv anser jag att det är en nödvändighet att utvecklas för att locka en framtida publik. Som en annan säger i tidningen Information: Man kan inte se motståndsrörelsen som en egen liten bubbla.

Om jag fick leka med tanken blir det så här:

Kampen om museets utformning pågår redan. Nyligen har en vapensamling som med största säkerhet kommer från Stay Behind lämnats över till Frihedsmuseet. Varför har detta museum fått en hemlig vapensamling från kalla kriget? Med syfte att visas naturligtvis. Tanken är naturligtvis att fortsätta historieskrivningen in i våra dagar. 

Jag tror att det plötsligt kommer att dimpa ner pengar från en av de danska kända stiftelserna (från någon rik dansk familj) för att bygga ett helt nytt och spännande museum. Mer utställningsutrymme, butiker, café med mera. Men uppdraget blir under förutsättningen att man både skildrar ockupationstiden och kalla kriget.

Hur ska allt detta få plats? Churchillparken är ju så vacker. Föreslår jag ett höghus? Naturligtvis inte! Varför man byggt ett museum om underjordisk verksamhet ovan jord är ju fullständigt opedagogiskt.  Ner med det under jord. Och glöm inte var Ni läste detta förslag första gången. På min blogg 🙂 

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i andra väldskriget, Danmark, Kalla kriget, Stay Behind. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Danska motståndsrörelsens största attentat – och nya Frihedsmuseet även om Stay Behind och kalla kriget

  1. Lars Philipson skriver:

    Churchillparken är ett alldeles förträffligt förslag!

    • Lena Breitner skriver:

      Hej Lars!
      Jag kanske var otydlig. Churchillparken finns alltså redan. Det är omgivningarna, med park, kastellet, kyrkan, vattenfallet (och lille havsfruen en bit bort) som är så fin. Att då bygga något stort går inte i den miljön. Därför är det naturligt att bygga ner under jord. Dessutom är faktiskt dagens Frihedsmuseet inte någon arkitektonisk höjdpunkt. Se t ex här

      Här har du lite mer om Churchillparken
      http://en.wikipedia.org/wiki/Churchillparken
      Hälsar
      Lena

Kommentarsfältet är stängt.