Volvo Amazon vs P3 Dokumentär. Om konsten att förstå skillnaden mellan ”Sjukhusspionen” och ”Sjukhusspionen i Göteborg”

Skärmavbild 2013-07-07 kl. 08.47.19

Skärmdump 7 juli 2013

Hoppsan!

För några dagar sedan upptäckte jag att Sveriges Radio återigen lagt ut en podversion av sitt program om sjukhusspionen i Göteborg 1975 på sin hemsida. Ärendet har en lång historia. En podversion lades ut våren 2011 för att sedan tas bort från hemsidan ett år senare, i mars 2012. Då påstod Sveriges Radio att de hade ”tekniska problem” med podversionen i sisådär sex-sju månader för att sedan byta ut texten på hemsidan med motiveringen att programmet av upphovsrättsliga skäl bara varit tillgängligt i 30 dagar, fastän det varit nerladdningsbart i över 365 dagar.

Nu skulle ju den så kallade allmänheten kunna tro att allt har löst sig eftersom Sveriges Radio nu efter sex-sju månader med ”tekniska problem” och efter ungefär åtta månader med upphovsrättsproblem äntligen har lagt ut en ny podversion av ”Sjukhusspionen”, men svaret är att problemen kvarstår. 

Den långvariga striden mellan Sveriges Radio och den f d IB-agenten Svante Winqvist bara fortsätter, men frågan är om det är striden mellan dem som är viktig och intressant eller om det är själva principfrågan:

Hur mycket kan Sveriges Radio ändra i ett program och fortfarande kalla det för ”en repris”. Hur mycket får man föra allmänheten bakom ljuset?

 

En vän till mig sa en gång att det är pedagogiskt att jämföra med bilar. Så då gör vi det!

Enligt den tidigare IB-agenten Svante Winqvist, som har jobbat för Volvo i många år, så består en Volvo Amazon av ungefär 25 000 artikelnummer. Alla delar finns med i det så kallade strukturregistret. Om en enda liten pytteskruv byts ut görs en notering. Det blir en ÄT, som betyder ändringstillfälle. Den nya skruven får ett helt nytt artikelnummer i strukturregistret.

En skruv är en liten ÄT. Större förändringar görs ofta när man byter årsmodell. Byte av årsmodell är en stor ÄT. Oavsett, när du kommer till verkstaden ska man kunna plocka fram hela ingredienslistan på Din bil genom att titta fabrikat, modell, årgång samt chassinummer.

Minsta lilla förändring dokumenteras och redovisas, även små detaljer som de flesta bilägare inte ens märker. Således kan jag konstatera att Volvo gjort en grej av att vara ärliga.

Volvo inser att det är dumt att fuska och smyga undan om man t ex byter ut en skruv i maj 2013. Resultatet kan bara bli dåligt rykte då svärande bilmekaniker i framtiden kommer att förklara för bilägare att den onödigt långa väntetiden för att reparera bilen beror på att Volvo undanhållit fakta. 

Hur gör då Sveriges Radio? Resonerar de som Volvo att det är bäst att ge en sann version och dokumentera förändringar? Jag har ingen aning om hur hela programföretaget resonerar, men i fallet med P3 Dokumentärs program ”Sjukhusspionen” från den 27 mars 2011 kan jag konstatera att fallet under lång tid präglats av avsaknad av ryggrad samt ren och skär lögn.

Jag har följt ärendet sedan i mars 2012 och är skakad över Sveriges Radios hantering.

Den stora frågan är om detta är en solitär, en enstaka händelse, eller om det är kutym inom Sveriges Radio att föra den så kallade allmänheten bakom ljuset i så hög grad som man har gjort i fallet med Sjukhusspionen. 

Låt oss ta det från början så att alla är med:

  1. Den 27 mars 2011 sändes P3 Dokumentärs ”Sjukhusspionen” i Sveriges Radio.
  2. I samband med detta lades det ut en podversion av programmet.
  3. Ett år efter att podversionen lagts ut lyssnade jag på programmet och hörde att min vän, den f d IB-agenten Svante Winqvist, nämns i programmet och påstods ha gjort saker han inte gjort. Han beskrevs också som klandervärd. Han har inte beretts möjlighet att kommentera anklagelser och påståenden om sin person.
  4. Svante Winqvist skickade ett rekommenderat brev till Sveriges Radios juridiska avdelning där han påtalar felaktigheter samt att han inte beretts tillfälle till genmäle. Brevet kan ni läsa här Sjukhus.SR.20120312, och går i princip ut på att P3 Dokumentär och journalisten Tove Leffler ska ha negligerat punkterna 1, 2, 13, 15 och 17 i de etiska spelreglerna för press, radio och tv, som ni kan läsa här.
  5. Nu plockades podversionen bort från hemsidan. I ett brev till Svante Winqvist den 23 mars 2012 förklarade en företrädare för SR följande: ”För tillfället har vi gjort programmet otillgängligt för nedladdning i väntan på att vi kan införa dina kommentarer”. Men det var inte vad det stod på hemsidan. Där hade SR lagt upp texten ”På grund av tekniska problem är podcasten inte tillgänglig för tillfället”. Men det var ju inget tekniskt problem utan ett etiskt och juridiskt problem som man ställts inför. SR kunde valt en formulering som var sann, men gjorde det inte. Istället valde man att ljuga och föra allmänheten bakom ljuset.
  6. Trots löfte om genmäle hände ingenting på flera månader. I september anmälde Winqvist det hela till Granskningsnämnden, som avslog ärendet med motiveringen att det gått för långt tid sedan den ursprungliga sändningen (2011 som Winqvist inte kände till). De förklarar också att de inte hanterar podradiosändningar. Själva anmälan har ni här.
  7. Dock blev det lite eld i baken på P3 Dokumentär, som via en frilansjournalist den 1 november 2012 genomförde en 1,5-2 timmar lång intervju med Winqvist, det vill säga 223 dagar eller drygt sju (7) månader efter juridiska avdelningens löfte om ett beriktigande. Bandningen skickades till SR/P3 Dokumentär och frilansjournalisten frikoppades från ärendet. Winqvist meddelades att programmet skulle sändas efter nyår.
  8. Ett program sändes den 4 maj 2013. Det intressanta var att SR inte på något sätt, varken i på-/avannonsering av programmet eller i tablå, hemsida eller dylikt påtalade att det nu var en starkt omredigerad version som inkluderade ett genmäle. Fallet Winqvist hade genererat ungefär fyra-fem nya minuter och annat hade klippts bort, inklusive ej kritiserade parter, för att få plats inom de givna tidsramarna. Än en gång fördes lyssnarna bakom ljuset. De missleddes att tro att detta ”bara” var en gammal repris från 2011 när det egentligen var att betrakta som ett nytt program, som dessutom hade fått en ny titel,Sjukhusspionen i Göteborg”. 

Klart att Winqvist blir förbannad. Fast jag tror nog allt att jag blev ännu argare. Tänk hur många timmar det tar för oss att skriva anmälningar och ligga på för att SR ska få tummarna ur röven (ursäkta språket). Se här bara:

Det tog 405 dagar från det att SR:s juridiska avdelning meddelade Winqvist att de förberedde sig för att ge honom ett beriktigande. Det tog 223 dagar efter detta löfte tills dess att en intervju spelades in. Från inspelning till sändning blev det 183 dagar. 

Granskningsnämndens hemsida, skärmdump

Granskningsnämndens hemsida, skärmdump

Och inte nog med det. När väl programmet sändes ”glömde de bort” att säga att det var ett genmäle. Eller så var det helt enkelt ett medvetet val att sopa under mattan något som blivit alltmer sunkigt och illaluktande. Något som endast kunde beskrivas som en pinsamhet för Sveriges Radio och för journalistkåren som helhet.

Sända ett program som innehåller ett genmäle utan att säga att det finns ett genmäle. Kan man göra så? Får man göra så? Är detta kutym på SR att smyga undan när man begått en tabbe? Varför inte stå rakryggad och säga ett ”Vi ber om ursäkt. Vi har gjort ett misstag och rättar nu till…” Det är detta som Granskningsnämnden ska granska.

Den 17 maj ankomststämplade Granskningsnämnden en anmälan gällande programmet ”Sjukhusspionen i Göteborg”, som sänts den 4 maj.

Granskningsnämnden har inte avvisat ärendet utan beslutat att göra en prövning. Det är mycket intressant. 

Granskningsnämnden granskar nämligen bara program som anmälts inom tre månader från urssprungssändning, om det inte finns särskilda skäl att genomföra en granskning.

”Ursprungssändningen” är från mars 2011 och är alltså lastgammal, vilket egentligen borde vara ett motiv för att avvisa ärendet. Men så har alltså inte skett. Granskningsnämndens handläggare har meddelat mig att de tar upp ärendet, men vill inte säga mer. 

Vad är det då som anmälts? Winqvist (och jag) hävdar att det skett så väsentliga förändringar i programmet att det bör betraktas som ett helt nytt program. Ett delkrav är alltså att pröva om SR:s på/avannonsering av programmet varit korrekt (om man nu skulle betrakta programmet som en repris). Men om det inte var en repris utan ett helt nytt program ställs Granskningsnämnden inför andra krav. Winqvist vill att Granskningsnämnden ska:

  1. pröva om programmet var partiskt i sin beskrivning vad gäller frågan om ämnet ”åsiktsregistrering”. Winqvist framhäver i sin anmälan att två politiska parter, (S) såväl som KPML(r), ägnade sig åt politisk kartläggning på arbetsplatserna. Av vad jag läst mig till verkar det som om representanter för (S) kartlade r-arna, medan r-arna hade instruktion på att kartlägga samtligas arbetskamraters politiska tillhörighet. Av programmet som P3 Dokumentär sänt framgår enbart att (S) ägnar sig åt kartläggning. Inget nämns om r-arnas kartläggning. Med bakgrund av detta vill Winqvist att Granskningsnämnden ska kritisera programmet för partiskhet samt även ge dem kritik för att ha undertryckt information om de faktiska förbindelserna mellan KPML(r) och terrororganisationen PFLP på ett sätt som partiskt gynnat KPML(r).
  2. pröva om den ensidiga framställningen av KPML(r)s roll genom val av källor och klipp/bortklippningar bryter mot förbud mot åsiktsannonsering enligt Radio- och TV-lagens 14 kap 3 §
  3. pröva om denna ensidighet till förmån för ett politiskt parti som uttryckt att de ska störta samhället med våld är ett brott mot sändningstillståndets krav enligt Radio- och TV-lagens 14 kap 1 § avseende det demokratiska statsskickets grundvalar,  

Det är ur detta perspektiv ni ska se att SR nu lagt ut en ny podversion, efter sex-sju månader av tekniska problem och efter åtta-nio månader med upphovsrsättsproblem så har nu Sveriges Radio bestämt sig för att den officiella versionen av det som sändes den 4 maj 2013 är att det var ”en ny version”. Det är i alla fall så podversionen presenteras på hemsidan:

”Här på hemsidan finns en ny version att ladda ner som sändes 20130504 där sjukhusspionens närmaste chef medverkar.”

När man laddar ner programmet får man följande påannonsering med en mansröst som inte varit med tidigare:

”Det här är en ny version av dokumentären Sjukhusspionen där sjukhusspionens chef medverkar.”

Jag skulle nog allt säga att det är en kovändning från SR:s sida. En liten reträtt från en hållning som inte var värdig något som ska kallas public service i ett demokratiskt land.

Hur var det nu med jämförelsen mellan Volvo Amazon och P3 Dokumentärs program om sjukhusspionen?

Enligt gällande Volvo-praxis dokumenteras och redovisas varje förändring på de bilar som produceras. 

Själv undrar jag hur vanligt det är att Sveriges Radio ändrar och redigerar om i sina program och kallar det ”repris” fastän det är helt nya produkter som kommer ut ur etern.

Får man göra så? Får man ge någon genmäle och inte påpeka att det är ett genmäle? Får man lägga till fyra-fem minuter och ta bort lika mycket och sen fortfarande kalla alltihop för en repris? Hur vanligt är det att SR gömmer undan väsentliga förändringar i ett program. Varför har de gjort så här? Är det för att de inte vill att väsentliga fakta om Sjukhusaffären ska komma fram?

Vill du läsa anmälan till Granskningsnämnden, dnr 13/01244, har du den här 13-01244 Anmälan

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i 03 (S-styrd organisation), IB, Journalistik, KPML(r), Säpo, Sjukhusaffären, Sjukhusspionaffären, Sverige, terrorism. Bokmärk permalänken.