60 år sedan 17 juni-upproret i DDR. Och den svenskanknytna efterföljaren: Volvograd

I morgon är det 60 år sedan folkupproret den 17 juni i DDR. Över en miljon människor ska på olika platser i DDR ha deltagit i protester för frihet och demokrati. Demonstrationerna och strejkerna slogs visserligen ner, men mycket har blivit kvar till eftervärlden. En sak är minnet av att östtyskarna inte såg med helt blida ögon på diktaturen. En annan de politiska makthavarnas rädsla för nya folkuppror, som fick märkbara effekter. Volvograd (Volvo-staden) är ett exempel.

Tysklands president Joachim Gauck påminde i ett långt tal i förbundsdagen den 14 juni om följande:

”Dass das Wissen über den 17. Juni in der DDR zum Allgemeingut aller Deutschen wird und dieser Tag damit jene Anerkennung erfährt, die ihm als Volksaufstand gebührt.”

Entrén till "Volvograd". Numera utan beväpnade vakter. Foto: Lena Breitner

Entrén till ”Volvograd”. Numera utan beväpnade vakter. Foto: Lena Breitner

Han har ju rätt. Han menar att 17 Juni är en gemensam historia för alla tyskar. Det fanns de som levde i diktaturen och som protesterade. I väst förfasade man sig över händelserna. RIAS, västradion, var en viktig nyhetskälla för människor som levde i diktaturen. Fem dagar efter folkupprorets uppbrott beslutade Berlins senat att en gata skulle döpas till 17 juni-gatan och i hela Västtyskland blev 17 juni en helgdag. Öst och Väst hade fortfarande djupa band.

”Schon fünf Tage nach Ausbruch des Volksaufstands benannte der Berliner Senat die Straße zwischen dem Brandenburger Tor und der Siegessäule in Straße des 17. Juni um. Und schon im August 1953 erklärte die westdeutsche Regierung den 17. Juni zum „Tag der deutschen Einheit“ und zum gesetzlichen Feiertag der Bundesrepublik Deutschland. Ost und West waren damals noch tief verbunden”, förklarade Gauck.

Folkupproret i DDR 1953 följdes av oroligheter i Polen och Ungern 1956, Pragvåren 1968 och Solidaritetsrörelsen i Polen 1980. Den 17 Juni 1953 glömdes bort, menar Gauck, men förblev ett kollektivt trauma.

IMG_0151

Karta över dagens område. Foto: Lena Breitner

Diktaturen i DDR svarade med massarresteringar, domar och till och med avrättningar. När återföreningen av Tyskland skedde så avskaffades helgdagen 17 juni. Joachim Gauck vill att vi ska minnas dagen som en del i tysk frihetskamp. Vi ska minnas namn som Wolfgang Röhling, en femtonåring som dog då han ville bada i Spandauerkanalen, och en 24-årig låssmed som ställdes inför en militärtribunal och dömdes till döden då han haft ”kontrarevolutionära avsikter”. Namnet raderades ut på dokument, men 1993 fick han en gata uppkallad efter sig i Jena: Alfred Diener.

Joachim Gaucks tal är starkt och läsvärt för den som kan tyska. Ni har det i sin helhet här: GedenkstundeBundestag14Juni

Behandling av psykomatiska sjukdomar kan ju passa bra i gammal SED-politruk-bostad. Foto: Lena Breitner

Behandling av psykomatiska sjukdomar kan ju passa bra i gammal SED-politruk-bostad. Foto: Lena Breitner

Själv noterar jag att Stasi bara fick mer och mer resurser. Makthavarna i diktaturen var livrädda för ett nytt folkuppror. 17 juni 1953 levde kvar i SED-ledningens minne. Som en konsekvens av folkupproret byggdes ett alldeles eget ”gated community” för partitoppen och höga Stasitjänstemän i Berlins utkanter. Bostadsområdet heter Waldsiedlung Wandlitz och är väl värt ett besök. Området har ingen turistinformation så man får läsa på inför ett besök. I dag är det privat verksamhet som finns på området, bland annat verksamhet för personer med psykosomatiska sjukdomar, vilket onekligen har en viss poäng då en paranoid diktaturs ledarskikt huserat här.

IMG_0163

Waldsiedlung Wandlitz. Foto: Lena Breitner

I folkmun fick Waldsiedlung Wandlitz beteckningen ”Volvograd”, (Volvo-staden). SED-diktaturen kunde inte ju inte åka plastigt inhemskt bilmärke. Därför importerades Citroën och Volvo, som byggdes om till limousiner. Därav namnet. Så där fick ni svenskkopplingen till 17 juni-upproret. Bilderna bifogade till detta inlägg ger en bild av området. Rätt grått och trist.

Ska du besöka området har du en karta här. Klicka här för att se var Erich Honecker, Erich Mielke och Günther Schabovski bodde 1989. Här är en annan karta.

Tyska Wikipedia har en bra karta och beskrivning över vem som bodde var. Länkar här och här.

Mer om Joachim Gaucks tal hittar du här och här och här. Vill du veta mer om 17 juni 1953-föreningen läs här. Där finner du också en lista på de som offrade sina liv, se här. 

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BRD, DDR, Stasi, Tyskland. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till 60 år sedan 17 juni-upproret i DDR. Och den svenskanknytna efterföljaren: Volvograd

  1. Bengt Jönsson skriver:

    Häromveckan så hade faktiskt GP i sin motorbilaga en artikel om just Volvos speciella tillverkning av 264 TE (Top Executive) dvs förlängda 264:or och där mer än halva produktionsvolymen gick till DDR och många hamnade nog just i ”Volvograd”….. Tyvärr inte på nätet…

  2. Bengt Jönsson skriver:

    Hej!
    Det var i UNGERN som upproret skede 1956! 😉

    • Lena Breitner skriver:

      Hej!
      Jag vet att det var uppror i Ungern 1956. Jag hade en gång i tiden en pojkvän vars pappa flydde Ungern detta årtal.

      Ang min text talar Joachim Gauck om oroligheter i Polen och Ungern 1956. Jag borde naturligtvis tagit med Ungern. Tack för påpekan!

      Hälsar
      Lena

Kommentarsfältet är stängt.