Veterandagen och frågan om när Sverige var med i ett krig senast – egentligen? Lärdomar från grannlandet Danmark

Jag lyssnade i dag på ett inslag i P1:s Godmorgon, Världen! som handlade om firandet av Veterandagen den 29 maj. Inslaget har fått titeln ”Trevande försök att fira svenska veteraner”, vilket ger en antydan om vi i Sverige är rätt gröngöliga på att ge eloger till våra veteraner. Det framgår också av själva reportaget här där firandet beskrivs som stelt och lite trevande.

I Sverige har vi inte för vana att hylla krigsveteranter och ge dem medaljer. Nu ska det tydligen bli andra bullar, enligt regeringens direktiv. Det var ett krav att Försvarsmakten skulle slå på stort, men man ligger lite efter. De äldsta som fick medalj för några dagar sedan fick det för sin tjänstgöring i Kongo – för över femtio år sedan.

En som propagerat för en veterandag är den tidigare krigskorrespondenten och medlemmen av kungliga krigsvetenskapsakademien, journalisten Johanne Hildebrandt, som påpekar att vi bara i Afghanistan haft 12 svårt skadade och 5 som mist livet. Det är inte oväsentligt. Hildebrandt får frågan varför man inte uppmärksammat det här tidigare.

”Jag vet inte. Svensk mjäkighet”, säger hon. ”Vi är ju ett land som inte varit i krig på 200 år. Man tycker det är så otäckt och konstigt med militärer. De gör så läskiga saker, krigar och så där.” 

I reportaget hörs en kvinna som kommit för att hylla veteranerna. Hon gör det för att svenskarna ”hjälper till”. På något sätt blir det en spegling. I Sverige har vi lite svårt att säga att det är soldater, militärer och människor med vapen i hand som skickas iväg till krigszoner för att upprätthålla ordning. Visst kan man hjälpa till med att ordna rent vatten, men första insatsen i en krigszon eller före detta krigszon är rimligen att skapa trygghet. Det gör man genom att visa vem det är som bestämmer. Har inte våra soldater resurser och befogenheter utsätter vi dem för fara. Så är det bara.

Samtidigt som Hildebrandt fångar på pricken skulle jag också vilja ifrågasätta något hon säger. ”Vi är ju ett land som inte varit i krig på 200 år”, säger hon. Är det sant? På sätt och vis ja, på sätt och vis – absolut inte!

För någon vecka sedan besökte jag Tøjhusmuseet i Köpenhamn. Det var först nu jag hann se deras nya permanenta utställning om danska krig. Det var ett spännande besök. Mellan år 1500 och fram tills i dag presenterade museet 22 krig som Danmark deltagit i varav fyra (4) stycken på 1900-talet och tre (3) stycken på 2000-talet.

Vilka krig har då Danmark varit med i under de två senaste århundradena enligt den svenska motsvarigheten till Armémuseum? Jo, följande:

  • Första världskriget 1914-18
  • Andra världskriget 1939-45
  • Det kalla kriget 1945-1991
  • Krigen i Ex-Jugoslavien 1991-1999
  • Krigen i Afghanistan 2001ff
  • Kriget i Irak 2003-2011
  • Bombningarna av Libyen 2011 
utställningsbild Töjhusmuseet om danska krig.

Ett av krigen som Töjhusmuseet anser att Danmark varit med i.

Nu kanske någon säger stopp och belägg, Danmark var väl inte med i första och andra världskriget. Och vadå vara med i kalla kriget? Det var väl inget krig? Ex-Jugoslavien var ju fredsbevarande insatser och … Ja, men då är vi där i ett nötskal och definierar ordet krig som något strikt där den politiska ledningen i landet förklarar krig mot annan främmande makt med bevittnade protokoll. Då har vi i Sverige inte haft krig under de senaste 200 åren. Men tänk om man betraktar krig som … krig i dess vidare mening?

Sverige agerade som ett neutralt land under andra världskriget, men vi utbildade flyktingar från våra nordiska grannländer till motståndsmän. Vi upplät svensk mark och drev motståndsbaser. Vi hade svenskar som befann sig på motståndsbaserna och de använde sina vapen när de gjorde raider in i det ockuperade Norge. Hör t ex här.

Krig kan indelas i kallt krig och varmt krig. Det senare är när reguljära styrkor strider mot varandra. Under en stor del av 1900-talet bedrevs dock det andra kriget, som främst präglades av kriget mellan underrättelse- och säkerhetstjänsterna. Det var det kalla kriget, och jag känner flera svenska veteraner därifrån. Jag är till och med gift med en av dem. Ingen av dem har varit inbjudna till någon veterandag den 29 maj. Någon medaljutdelning till dem har jag inte hört talas om. De räknas liksom inte, för det här är en del av det hemliga Sverige.

I fallet med Libyen deltog Sverige med viktiga spaningsinsatser med flyg, vars resultat innebar att Danmark och Norge (Natoländer) kunde genomföra effektiva bombinsatser.

Handen på hjärtat: Menar Du på fullaste allvar att Sverige inte deltog i ett krig år 2011 bara för att vi använde kameror? 

Jag rekommenderar starkt ett besök på Tøjhusmuseet i Köpenhamn. I synnerhet för fredsskadade svenskar. Åk dit och se specialutställningen om kriget i Afghanistan. De har byggt upp en camp och beskriver det dagliga livet där, men också om verkligheten utanför. Bland annat kan man ingående studera ett fordon som har kört på en mina. Räddningsinsatsen beskrivs ingående.

Utöver detta bör du se utställningen om de danska krigen. Mycket av det är en spegling av vår egen historia. Skåningar, blekingar och hallänningar kan få lite annat perspektiv, för att inte tala om hur stockholmare skulle kunna få det.

Åk och se utställningen om de danska krigen! Det är tänkvärt att stora delar av lokalen är tom. Det finns nämligen möjligheter till utbyggnad av utställningen.

Förutom de tomma ytorna är de tre sista montrarna tomma. Man kan läsa en fråga på skyltarna. Vilket tror du blir nästa krig som Danmark kommer att delta i? Det är både pedagogiskt och tänkvärt. 

photo_2

Tre tomma montrar. Vilket tror du blir nästa krig som Danmark (eller för all del Sverige) deltar i? Kanske ska vi ha en monter för kriget mot terrorismen?

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i andra väldskriget, Danmark, Kalla kriget, Sverige. Bokmärk permalänken.