Skröplighet – ditt namn är Sveriges Radio. Ang Sjukhusspionen

Jag lyssnade i går på Nya Reviderade versionen av P3 Dokumentärs Sjukhusspionen. Allt presenterades i direktsändning som att det var en REPRIS från mars 2011.

Problemet var bara det att man glömde informera allmänheten om att det inte var en repris. F d IB-agent Svante Winqvist hade hösten 2012 intervjuats och därefter 2013 klipps in i programmet med nya kommentarer. Vissa delar av speakertexten från producenten Tove Leffler, numera chefredaktör på SvB, hade också tillkommit år 2013.

Inte med ett enda pip knystade statliga Sveriges Radio för lyssnarna i går att detta var en ny version av Sjukhusspionen. En helt reviderad version. En version med tillägg och av Sveriges Radios juridiska avdelning utlovade beriktiganden. Nej. Varför säga sanningen? Allt lanserades och förklarades med att det var en ”repris”. Kort och gott: SR ljög!

Jag är faktiskt chockad och skrämd av denna genomlevda upplevelse. Jag har plötsligt upptäckt att vi har en statlig radio som är ohederlig. Som har ljugit mellan mars 2012 och november 2012 och påstått att podversionen av Sjukhusspionen togs bort att ”tekniska problem”, fastän de per mejl erkänt att det var ett etiskt och juridiskt problem. Som därefter lagt ut en text på hemsidan om att Sjukhusspionen av ”upphovsrättsliga skäl” endast varit tillgänglig i 30 dagar, fastän programmet varit nedladdningsbart i ett år, vilket är över 10 gånger så lång tid.

Jag är chockad. Jag vet att alla kan göra fel. Alla gör fel ibland. Det viktiga är att rakryggad kunna stå för ATT man kan göra fel.

Jag minns hur min dåvarande lexikonkollega Nationalencyklopedien på 80/90-talet  började komplettera sina band med rättelser. Inte särskilt mycket, men med en sida med korrigeringar för varje band. Det fick stor uppmärksamhet, men slutade med respekt. Min instruktion från min chefredaktör på Lexikon 2000 på 1990-talet var att vi alltid kommer att trycka fel. Vårt uppdrag som redaktörer var att minimera felen. Det är något jag bär med mig. 

Där i ett nötskal har vi jämförelsen. NE vågade rakryggad stå för att de gjorde fel. Lexikon 2000 hade en medvetenhet om att de kunde göra fel. SR däremot klarar tydligen inte år 2013 att medge ett dugg. Hellre vilseleder de allmänheten.

Skröplighet – ditt namn är Sveriges Radio.

p.s. ska jag tolka budskapet på P3 Dokumentärs hemsida som att Tove Leffler ställt sig emot en ny podversion? I så fall har Du som läser detta bara 29 dagar kvar att lyssna på denna nya version. Länk har du här. 

p.s. igen. Det var fortfarande ett mediokert program igår, som kunde ansetts som okey på tidigt 1980-tal, men daterat senare får det utan tvekan tummen ner. Producenten har inte beaktat uppgifter från sent 1980-tal och framåt. Typ ett kvarts sekel av viktig information.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i IB, IB-affären allmänt, Journalistik, Säpo, Sjukhusaffären, Sjukhusspionaffären, Stasi, Sverige, Uncategorized. Bokmärk permalänken.