Tog Stalins förste son livet av sig? Spiegels intressanta fynd i ryska arkiv

Inser att jag glömt att tipsa om en mycket intressant artikel. Det är tyska Der Spiegel som i februari publicerade en lång artikel efter att de fått material ur ryska försvarsdepartementets arkiv i Podolsk, närmre bestämt 389 sidor om Stalins förstfödde son, Yakov ”Yasha” Dzhugashvili.

Länge har man undrat vad som hände honom. Överlämnade soldaten ”Yasha” sig frivilligt till tyskarna istället för att ha blivit tillfångatagen? Och hur kom det sig att han dog i fångenskap? Vad hände? De 389 sidorna från arkivet i Podolsk ger troligen svar på frågorna.

Yakov ”Yasha” Dzugashvili verkar inte ha haft ett lycklig uppväxt. Mamman, en georgisk sömmerska, dog i tyfus när Yasha vad bebis. Pappa Stalin verkade inte intresserad av pojken. Intresset vaknade dock när Yasha blev kär i en flicka, som pappa Stalin inte gillade. Hela uppträdet slutar med att Yasha försökte ta livet av sig. Pappan skickade då ett brev till sin dåvarande fru att hon skulle meddela sonen att han inte vill ha något med honom att göra.

Yasha bytte damer och fick barn. Till sist hittade han en judisk ballerina, som han gifte sig med och fick en dotter. Då var det dags att gå ut i krig.

Om vad som hände på slagfältet kan ni själv läsa om i artikeln. Intressantare tycker jag är vad som händer sedan. Efter kriget hittar ryssarna förhörsprotokoll med Yasha efter att han tagits tillfånga av tyskarna. Utdrag ur förhören finns i artikeln. Yasha är rätt frank vad gäller sovjetiska förluster, bristande ledarskap m m, uttalanden som säkerligen lett till sovjetiska fångläger om Yasha överlevt kriget.

Intressant är också hans uttalanden om judar, som framgår av protokollet:

Based on my personal experience, I can tell you that the Russian people have never shown any sympathy for the Jews… Jews and Gypsies are the same — they simply don’t want to work. In their view, making business deals is the most important thing. The Jew doesn’t want to work because he can’t.”

Spiegel konstaterar att uttalandet speglar en rysk folklig syn på den judiska befolkningen. Men samtidigt var Yasha ju själv gift med en judisk kvinna. Sa Yasha vad han tyckte eller vad han trodde att hans förhörsledare ville höra? Vi vet inte.

Oavsett – hemma i Sovjet hade Stalin låtit arrestera Yashas fru och deras barn placeras enligt order hos Stalins dotter Svetlana, som senare har skrivit sina memoarer och där lagt fram en hypotes om att hennes halvbror Yasha skulle ha lämnat över sig frivilligt till tyskarna. Detta ska enligt henne ha varit orsaken till att Yashas fru fängslades och fick tillbringa många år i fängelse, där hon utsattes för tortyr.

1943 ska tyskarna ha framfört ett förslag om utbyte av fångar, där Yasha som varit fängslad i två år skulle vara en bricka i spelet. Stalin vägrade.

Hur dog då Yasha Dzhugashvili? Enligt dokument från amerikanska arkiv som släpptes 1968 tros han ha drabbats av en slags fängelsepsykos. Av de dokument Spiegel har tittat på ska Yasha den 14 april 1943 ha kastat sig mot elstängslet i Sachsenhausen där han satt. Innan Yasha gjorde detta ska han ha skrikit till ett befäl för att få uppmärksamhet och med uppmaningar om att skjuta honom.

Yasha Dzhugashvili fick hänga en hel dag på elstängslet, ni kan se honom här. Enligt obduktionsrapporten ska han ha dött av elchocken, och därefter blivit skjuten i huvudet.

Himmlers rapport till von Ribbentrop säger dock något helt annat. Där skrivs det att Stalins son dött efter att ha blivit skjuten i samband med ett rymningsförsök.

Själv tror jag att Yasha Dzhugashvili insåg pappans hårdnackade inställning till sin son. För mig är det uppenbart att han tog livet av sig.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i andra väldskriget, arkiv, Sovjet, Sovjetunionen, Tyskland. Bokmärk permalänken.