Sveriges Radio och IB-affären del III: P3 Dokumentär och Sjukhusspionen

I dag har jag hunnit till del III av min exposé över Sveriges Radios historiskt märkliga bevakningar av IB-affären och den tidigare IB-agenten Svante Winqvist. 

För lite drygt ett år sedan skickade Svante Winqvist ett rekommenderat brev till Sveriges Radios juridiska avdelning. Saken gällde P3 Dokumentärs program om Sjukhusspionen, som sänts ett år tidigare och där Svante Winqvist hängdes ut som en minst sagt klandervärd person. Visserligen var det kanske lite väl sent för Winqvist att höra av sig och ha synpunkter. Det var ju ett helt år efter sändningen och podcasten hade dessutom varit nedladdningsbar i ett helt år, men det var just detta som var problemet. Svante Winqvist hade inte haft en aning om att journalisten Tove Leffler och den exekutiva producenten Amanda Rydman hade gjort ett program om Sjukhusaffären och där hängt ut Winqvist som en av huvudaktörerna, vilket han ju inte var!

”Likväl finns skräcken, så påtagligt att en man vid namn Svante Winqvist bedriver egen privatspaning på Sjukvårdsförvaltningen i Göteborg och avslöjas som hemlig IB‐agent av Guillou och Bratt i IB‐affären 1973. Då var Gösta Carlsson informationschef på Sjukvårdsförvaltningen i Göteborg”, hörs Tove Leffler säga 7.50 in i programmet varpå Gösta Carlsson klipps in med ett:

”Jag var rätt upprörd, tyckte det var illa att vi hade en tjänsteman, som satt och samlade uppgifter om sina medmänniskor.”

Sedan kommer Lefflers speakerröst tillbaka: ”Men värre ska det bli, fast det vet inte Gösta Carlsson den dagen. Han kontaktar sin chef och säger att dom borde göra sig av med Winqvist, som privatspanar. Chefen gör sig inte heller av med Winqvist. I stället skall han bli inblandad i en ny affär – mycket snart.”  

För det första anklagar Leffler Winqvist för att ”privatspana” på Sjukvårdsförvaltningen i Göteborg, vilket är ett påstående som jag aldrig funnit något belägg för och som Winqvist (utöver detta) hävdar är osant.

Att dessutom klippa in Gösta Carlssons kommentar på det sätt som sker kan få åhöraren att tro att det finns belägg för att Winqvist ”privatspanat”. Men vem är det egentligen som Gösta Carlsson uttalar sig om? Programmet handlar ju om Sjukhusaffären och då borde väl uttalandet snarare gälla sjukhusspionen själv, ingen mindre än Jan Lindqvist (som f ö avböjt att vara med i programmet och vars namn därför tonskyddas).

Speakertexten som kommer efter Carlssons uttalande har fått mig att undra. Har Gösta Carlsson verkligen gått till sin chef och sagt att man borde göra sig av med Winqvist? Är det inte Lindqvist som Gösta Carlsson pratar med sin chef om?

Sveriges Radio borde lyssna igenom sitt underlag. Vem är det som påstår att Winqvist privatspanar? Leffler eller både Leffler och Carlsson?

Eller är det så att det är just detta som är problemet. Att Sveriges Radio insett att det här bara är ett av flera klavertramp i  programmet. Är detta orsaken till att det gått så lång tid. Att det i dag har gått 369 dagar utan att någon korrigerad version av Sjukhusspionen har dykt upp? 

Svante Winqvist har stångat pannan blodig i snart fyrtio år genom att ständigt försöka påtala för journalister att han inte hade med Sjukhusaffären att göra – förutom att han så att säga ”satt på första parkett”. Han råkade jobba på en arbetsplats där något hände som han inte var involverad i. Ungefär som en butikschef på Åhléns som upptäcker att en anställd har snattat. Det betyder inte att butikschefen beordrat snattning!

Svante Winqvsists brev till Sveriges Radios juridiska avdelning kan läsas i sin helhet här Sjukhus.SR.20120312. Läs den, eller nöj er med min sammanfattning: att Winqvist påtalar att P3 Dokumentär och journalisten Tove Leffler ska ha negligerat punkterna 1, 2, 13, 15 och 17 i de etiska spelreglerna för press, radio och tv, som ni kan läsa här.

Förutom att ha hängt ut Winqvist som klandervärd för saker han inte gjort så har Winqvist inte ens fått kommentera anklagelserna, vilket strider mot gällande regler för Sveriges Radios medarbetare. Vidare påtalar Winqvist att begrepp som svepmässigt nämns (Tjörnärendet, Carlosärendet) inte alls förklaras. Statliga utredningar, böcker har getts ut och journalistiska avslöjanden har kunnat läsas under drygt tre årtionden. Fler och fler pusselbitar som kan skapa förklaring till den som hände har tillkommit. Men inget av detta beaktas i Lefflers reportage.

Winqvist påpekar också att Sveriges Radio en gång tidigare fälls för sin hantering av Winqvist. Det är Olle Stenholms krönika från 1998 som fälldes för grundlös beskyllning, osaklighet och vägran (!) till beriktigande, läs här. 

”I och med denna fällande granskning, finns det från min sida berättigade krav på att Sveriges Radio skall följa gällande spelregler. Vad ett övertramp står för kan diskuteras, vad två står för blir en tydlig ”policy””, skriver Winqvist till SR i mars 2012. 

Om nu två händelser kan bli en ”policy” vill jag nu påpeka att det genom Jan Mosanders bok ”Bland spioner, kommunister och vapenhandlare” (Fischer & Co) nu kommit fram ett tredje fall. Efter att Mosander 1998 hindrats av SR:s ledning att göra en IB-hearing (pga att det var strax innan valet) stack han till Göteborg och gjorde en intervju med Winqvist för att sända det i annat format. Det var efter denna sändning som Stenholm gjorde sin krönika. Det reflekterar inte Mosander över utan berättar istället att dåvarande styrelseordföranden för SR Olle Wästberg per mejl några dagar senare ifrågasatte att Mosander över huvud taget hade intervjuat Svante Winqvist. Wästberg kallade Winqvist i mejlet för en ”välkänd mytoman”, ett epitet som Mosander skriver att han inte tror på.  

Således har vi nu tre intressanta fall som tillsammans skapar någon form av sunkig röd tråd som inte är till fördel för Sveriges Radios trovärdighet.

Det är i dag 369 dagar sedan Sveriges Radios juridiska avdelning skriftligen meddelade Svante Winqvist att de förberedde sig på att ge honom ett beriktigande gällande Sjukhusspionen.

Efter drygt sju (7) månaders upprepade påstötningar mot Sveriges Radio genomfördes en 1,5-2 timmar lång intervju med Svante Winqvist. 

I november förra året meddelade Amanda Rydman att man skulle mixa programmet och sända det efter årsskiftet. Vilket årsskifte som avsågs framgick dock ej av mejlet, men det är i alla fall i dag 147 dagar sedan som inspelningen gjordes! 

Blir det någon sändning? Eller har programmet sänts i all hemlighet arla morgon då så många som möjligt sovit?Jag har sökt i tablån och inte hittat något.

För att ytterligare belägga sunkigheten i SR:s hantering av fallet Sjukhusspionen vill jag avslutningsvis påpeka att SR under ett års tid ljugit för allmänheten. Efter att SR:s juridiska avdelning i mars 2012 mottagit Winqvists brev svarade en representant per mejl:

”För tillfället har vi gjort programmet otillgängligt för nedladdning i väntan på att vi kan införa dina kommentarer” (mejl 23 mars 2012)

Men när man gick in på SR:s hemsida stod det så här:

”På grund av tekniska problem är podcasten inte tillgänglig för tillfället,” (se skärmdump nedan)

Av skärmdumpen från den 6 september 2012 framgår att Sveriges Radio för allmänheten hävdar att det finns ett tekniskt problem med podcasten om Sjukhusspionen. Men i ett mejl från Sveriges Radios juridiska avdelning till Svante Winqvist daterat den 23 mars 2012 framgår den verkliga anledningen: ”För tillfället har vi gjort programmet otillgängligt för nedladdning i väntan på att vi kan införa dina kommentarer.” Således är det ett etiskt och juridiskt problem som är orsaken till att man tagit bor podcasten.

Under våren och sommaren 2012 pågick någon form av skriftväxling mellan SR och Winqvist där viss vilja till genmäle från SR:s sida blandades med uppenbar oförmåga till att få tummarna ur röven (ursäkta språket).

Den 2 september 2012 vände sig Svante Winqvist skriftligen till SR:s juridiska avdelning och klagade på den senfärdiga handläggningen för genmäle (som nu var uppe i sex månader, från det att Svante Winqvist fick kännedom om programmet).

När ingenting hände vände sig Winqvist den 28 september 2012  till Granskningsnämnden. Av brevet, som ni kan läsa här, framgår hur kommunikationen har/inte har fungerat. Det är uppenbart att ”ingen” verkar vilja känna sig ansvarig. Granskningsnämnden avvisar dock Winqvists anmälan med motiveringen att det gått för långt tid sedan den ursprungliga sändningen (2011 som Winqvist inte kände till). De förklarar också att de inte hanterar podradiosändningar.

Med brevväxlingen till Granskningsnämnden fick i alla fall viss verkan. Förutom att en intervju med Winqvist genomfördes så byttes texten ut…

”På grund av tekniska problem är podcasten inte tillgänglig för tillfället,” (som varit uppe i ungefär sju månader)

… ut mot en ny text som fortfarande än i dag ser ut så här: 

”Av upphovsrättsliga skäl sparades programmet endast i 30 dagar.”

Visst är det intressant att en podcast som legat på Sveriges Radios hemsida i ungefär ett (1) år av upphovsrättsliga skäl bara varit tillgänglig i 30 dagar!

För er som vill läsa mer om turerna, läs här.

Skärmavbild SR:s hemsida 2012-11-08 kl. 10.02.17.
Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Journalistik, Sjukhusaffären, Sjukhusspionaffären, Socialdemokraterna. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sveriges Radio och IB-affären del III: P3 Dokumentär och Sjukhusspionen

  1. Ping: Sveriges Radio och IB-affären del IV: Vendettan | Tankar om IB

Kommentarsfältet är stängt.