Om Bildt, IV-programmet och om internationella utbyten är förkastliga

Gårdagens huvudnyhet i Aftonbladet var att Carl Bildt på 1970-talet lämnat vidare politiskt hemliga uppgifter till USA. På AB:s förstasidan kunde man även läsa en underrubrik som handlade om att Bildt blivit ”värvad”. Allt skulle kunna tolkas som att Carl Bildt varit SPION, men vid närmre läsning visar det sig att ”värvningen” handlade om ett projekt som kallas IV-programmet eller International visitors program.

Enligt AB var det ”ett projekt för att ­bekämpa kommunism och stödja kontakterna med ­Nato”. Här erbjöds deltagare rundresa i USA. De som fick komma med på resan hade först godkänts av CIA.

Enligt AB är sådana här utbyten kontroversiella, just eftersom CIA fanns i bakgrunden.

Jag försöker vända på steken. I Sverige har vi Svenska Institutet, som finansierar olika typer av utbyten.

Jag har hittat en Stasiagent som på 80-talet ordnade sin spion-finansiering via den svenska statskassan. Svenska Institutet betalade nämligen några av hans resor.

Det har också blivit uppenbart att Stasi hade ett visst intresse av Svenska institutet, som var den som t ex utvärderade och valde ut vilka som skulle undervisa i svenska på enheten för Nordeuropavetenskap vid universitetet i Greifswald. Eftersom man rekryterade många Stasiagenter och -officerare härifrån var det ju naturligtvis intressant att ha koll på SI och vad de skickade ner för folk, vad nästa års budget skulle bli osv. En anställd på SI blev uppenbarligen också registrerad i Stasis system, just på grund av sin anställning. Inte för att det finns något tecken på att han blivit rekryterad, men Stasi hade tydligen funderingar på att värva honom, men upptäckte att han inte riktigt sympatiserade med deras värderingar.

Ur detta perspektivs skulle det i eftertankens kranka blekhet ha varit en bra idé om Säpo eller svensk underrättelsetjänst höll viss koll på dessa flitiga utbyten. Inte för att alla var spioner, men för att den som är ute efter fula fiskar bör leta där de sannolikt finns. 

Tänk på alla ”utbyten mellan folken” som skedde under kalla kriget. Hur många svenskar har inte varit partiskola i Moskva och i DDR? Det betyder absolut inte att alla som kom hem var värvade agenter för främmande makt. Tvärtom tror jag de var väldigt få, för hemliga agenter har ju som signum att de ska vara hemliga och det var oftast ingen hemlighet att personen Si eller Så varit på partiskola. Således hade personerna sannolikt hamnat i Säpos rullar, varför KGB och Stasi, VA och GRU antagligen medvetet undvek värvning av dessa personer. Däremot visste man vad man hade sympatisörerna.

Oavsett om de blev värvade eller inte kan jag garantera att även diktaturers säkerhetstjänster gör säkerhetskollar. Det är inte kontroversiellt. Det är att förvänta sig.

Det är fullt möjligt att CIA försökte värva personer via IV-programmet. Det betyder inte att alla sa ja. Eller ens någon.

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Säpo, Stasi, Sverige, underrättelsetjänst, USA. Bokmärk permalänken.