Är Guillou ”anklagad för” eller dömd för spioneri?

Jag noterade ett intressant ställningstagande i gårdagens artiklar i Aftonbladet om Carl Bildts göranden och låtanden under 1970-talet. Journalisten Josefin Sköld har frågat ett antal kända personer om vad man kan läsa ut av Wikileaksdokumenten som Johannes Wahlström och Josefin Sköld fått ta del av. Vad innebar Carl Bildts kontakter med amerikanarna?

En av de hon frågat är Aftonbladets egen krönikör, Jan Guillou. Josefin Sköld presenterar honom med följande ordval:

”Författaren Jan Guillou, som själv har anklagats för spioneri…”

Jag häpnar. Vadå ”anklagats för”? Är inte denna formulering att tumma lite väl mycket på sanningen?

Den 4 januari 1974 faller dom i det så kallade IB-åtalet. Jan Guillou döms ”jämlikt 19 kap 5 § brottsbalken för spioneri till fängelse ett (1)  år.” 

Källa: B 653/73, Stockholms stadsarkiv.

Jan Guillou är den ende av de tre dömda som överklagar tingsrättsdomen. Motiven är att han ändrat sig. Tidigare han han hävdat att Bratt och han gjort lika mycket inför publiceringarna i Fib/Kulturfront m m, men nu hävdar Guillou att åtalspunkterna 9 och 20 (uppgifter om Finland och uppgifter om FRA:s avlyssning) enkom insamlats av Bratt.

Utöver detta utreddes faktumet att Guillou från fängelset försökt meddela sig med omvärlden med uppgifter ”av sådant innehåll att ett röjande bedömts kunna medföra skada för rikets försvar”. Det hela handlar om uppgifter från de slutna förhandlingarna i tingsrätten och där Guillou, Bratt och Isacson var belagda med tystnadsplikt.

Den 14 mars 1974 faller dom i Svea hovrätt i mål B 195/74. Guillou döms till tio månaders fängelse. Domen fastställs senare.

Härmed kan jag konstatera det som borde vara självklart för Josefin Sköld på Aftonbladet: att två svenska rättsinstanser har dömt Jan Guillou till fängelse för spioneri. 

Vidare har Jan Guillou till Expressens reporter Micke Öhlander inför videokamera och mikrofon år 2009 suttit och medgivit och frikostigt berättat om sin relation till KGB-agenten Gergel och hans efterträdare, om konspirativa möten som genomfördes efter att Guillou ritat kritstreck i en telefonkiosk på Sveavägen och hur han fått betalt av KGB för en beställningsartikel och skrivit på kvitton.

”Jan Guillou bekräftar att uppgifterna om att han utförde uppdrag åt KGB – och att han också tog emot betalning av spionorganisationen – stämmer”, skriver Expressen 2009.

Enligt Guillou är allt ett journalistiskt uppdrag. Enligt Säpos källa, den numera avlidne journalisten Arne Lemberg, ska Jan Guillou ha berättat om ett känsligare uppdrag: om att stjäla en intern telefonkatalog från amerikanska ambassaden. Lemberg uppger att Guillou försökte få Lemberg att stjäla telefonkatalogen.

”Jan Guillou säger sig inte ha något minne av det påstådda uppdraget”, skriver Expressen.

”Det tror jag är påhitt”, säger Jan Guillou till Expressen.

Jag noterar det lite tveksamt uttryckta ”tror”. Själv är jag övertygad om att jag hade kommit ihåg om jag försökt få någon att stjäla något från amerikanska ambassaden. Men det är kanske inte det som är det viktigaste. Baserat på arkivhandlingar, men främst på Guillous bredvilliga och utförliga berättelse om relationerna med KGB så sätter Expressen i sin avslöjande löpsedel följande text:

”GUILLOU HEMLIG SOVJETAGENT – Tog emot pengar av KGB”

Jag tror inte att ansvarig utgivare hade vågat ge klartecken till denna löpsedel om det inte vore så att slutsatsen kunde dras via det man fått från ”hästens mun”, dvs Guillous egen utsago. Och om ni fortfarande inte tror mig ska ni läsa de sista raderna i den här artikeln. Visst kommer det ”från hästens egen mun”!

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i IB, IB-affären allmänt, IB-åtalet allmänt, Jan Guillou, Journalistik. Bokmärk permalänken.