Ny tid för CIA-dokumenär och kommer P3 Dokumentär att klara 1-årsgränsen för ett beriktigande?

SVT Kultur har gjort en uppföljning på att Sveriges Radios P3 Dokumentär i helgen ställde in premiären av säsongens första sändning. Efter massiv kritik från statsvetaren Olof Pettersson, som menade att uppgifter som P3 Dokumentärs expert, fil dr i teknikhistoria Mikael Nilsson, lagt fram var osanna bestämde man sig för att klippa om programmet, som går under namnet ”CIA:s hemliga propagandakrig i Sverige”.

Ny sändningstid är alltså preliminärt den 31 mars. Dessutom säger producenten Henrik Arnstad till SVT att det man ägnar sig åt är vetenskapsjournalistik. Detta är mycket spännande uppgifter som kommit allmänheten till känna

SR-tablån har sedan en tid tillbaka aviserat att nästa söndags program, den 10 mars, är vikt för ett program om MC-infiltratören Peter Rätz. Tydligen kan man redan ladda ner programmet som pod-radio. Det är jag inte intresserad av.

Söndagen efter är det den 17:e mars. Ännu finns det inget program utsatt. Därefter kommer den 31 mars, som enligt utsago preliminärt är vikt för den nya versionen av den i söndags inställda ”CIA:s hemliga propagandakrig i Sverige”.

Jag har med spänning inväntat programtablån. Tänk om den nya versionen av ”Sjukhusspionen” kommer att sändas den 17:e mars? Inser ni vad detta innebär? Att Sveriges Radio kommer att klara ettårsgränsen för ett beriktigande!!! 

Den 12 mars 2012 skickade den tidigare IB-agenten Svante Winqvist ett rekommenderat brev till Sveriges Radios juridiska avdelning gällande P3 Dokumentärs program ”Sjukhusspionen”. Brevet, som ni kan ta del av här Sjukhus.SR.20120312, går i princip ut på att P3 Dokumentär och producenten Tove Leffler ska ha negligerat punkterna 1, 2, 13, 15 och 17 i de etiska spelreglerna för press, radio och tv (spelregler som ni kan läsa här) när de i mars 2011 sände programmet ”Sjukhusspionen”. Programmet låg tillgängligt på nätet ett år innan Winqvist uppmärksammades på att han nämndes i programmet och därtill anklagades för saker som det är väl känt i hans bekantskapskrets att han inte gjort.

Elva dagar efter den 12 mars 2012 svarade en representant för Sveriges Radio per epost till Winqvist att ”För tillfället har vi gjort programmet otillgängligt för nedladdning i väntan på att vi kan införa dina kommentarer.” Samtidigt lades en text ut på webben om att det var TEKNISKA PROBLEM med just den här podversionen, ett tekniskt problem som kvarstod fram till hösten 2012 då SR bytte ut texten mot dagens formulering om att ”Av upphovsrättsliga skäl sparades programmet endast i 30 dagar” fastän programmet varit nedladdningsbart mellan mars 2011 och mars 2012, vilket mig veterligen blir ett år och inte 30 dagar.

Efter över sex månaders väntan och upprepade påstötningar kom en reporter så hem till Winqvist den 1 november 2012. Intervjun skulle sedan mixas in i programmet och sändningen ske ”efter nyår”. Vilket nyår som åsyftas angavs dock ej.

Den 17 mars 2013 (den lediga platsen i tablån) är det exakt 359 dagar sedan Sveriges Radios representant skriftligen meddelade Svante Winqvist att de förberedde sig på ett beriktigande, ett löfte som ännu inte har uppfyllts. Sänds programmet då kommer SR att ha klarat beriktigandet inom ett års tid!  

Jämför detta med att det i dag via tidningen Journalisten blivit känt att Ekot fällts för att det tog två (2) månader för dem att införa en rättelse.

Granskningsnämnden fällde dem för att de ansåg att rättelsen tagit för lång tid. Två månader är ungefär 60 dagar och ungefär en sjättedel av den tid Svante Winqvist fått vänta på sitt beriktigande. 

Jag har under längre tid följt hur P3 Dokumentär och SR hanterat fallet ”Sjukhusspionen”. Man kan göra misstag och det måste vi ha överinseende med, men detta är utöver det ursäktbara. Programmet ”Sjukhusspionen”, som jag har lyssnat till flera gånger, är rent ut sagt under all kritik och förutom fniss under intervjuer från reportern och de etiska spörsmål som negligerades så kunde möjligen en intresserad person ha uppfattat programmet som belysande år 1975 alternativt år 1976.

Det har hänt jättemycket från dessa årtal fram till sändningsdatum 2011. För den som har varit intresserad av att ta del av åtal, fällande domar, statliga utredningar och kommissioner i Sverige och andra länder samt journalistiska avslöjanden och publicerade böcker i Skandinavien har haft en guldgruva att ösa ur. Vi skulle ha kunnat göra allmänheten klokare. Men för att klara detta krävs:

  1. Intresse
  2. Ansträngning
  3. Analytisk förmåga

Det är ur detta perspektiv jag undrar hur SR/P3 Dokumentär kommer att behandla fallet med den nya utlovade versionen av ”Sjukhusspionen”. Kommer man att slå på stora trumman ett ”Sorry, det blev inte så bra förra gången, men den här gången har vi höjt ribban”? Eller kommer man att behandla programmet ”Sjukhusspionen” som ett kletigt tuggummi som hamnat under skon? Blir det istället en sändning på undanskymd tid då de flesta svenskar ändå ligger och sover?

Och så var det ju det där med att Henrik Arnstad, som säger att P3 Dokumentär ägnar sig åt vetenskapsjournalistik. Kanske får en och annan intrycket att P3 Dokumentär lägger sig på spjutspetskanten för forskningen. Jag är hemskt ledsen, men den som är spjutspets på Tingsten är nog utan tvekan den som manglade P3 Dokumenärs expert. I övrigt är P3 Dokumentär inte kända för att använda sig av renommerade forskare eller ens forskare över huvud taget för sina reportage.

Vanligast att intervjua för P3 Dokumentärs reportrar är faktiskt journalistkollegor och ”vittnen” (dom som var där). Ibland blir detta väldigt bra. Ibland blir detta riktigt riktigt rentut sagt okritiskt och (ursäkta språket) skitdåligt och under all kritik kasst.

Tidningen Journalisten rapporterade nyligen om att arvodena för frilansarna hade höjts, i något fall upp till 67 procent. Kanske ser vi en ljusning i mörkret. För det man betalar för är väl precis det man får?

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i CIA, Journalistik, Sjukhusaffären, Sjukhusspionaffären, Sverige. Bokmärk permalänken.