Redan bråk om söndagens P3 Dokumentär om CIA:s påstådda propagandakrig (och vad händer med Sjukhusspionen?)

I morgon söndag kl 14.03 är det säsongsstart för P3 Dokumentär. Den första nyproducerade dokumentären för säsongen heter ”CIA:s hemliga propagandakrig i Sverige” och den har redan blivit ett debattämne.

I fredags morse kom Ekot här med uppgiften om att DN:s ”mycket amerikavänlige chefredaktör under 50-talet Herbert Tingsten arbetade för CIA”, bland annat under den tid då han var chefredaktör för Dagens Nyheter. Påståendet ska alltså komma från den expert i ämnet som P3 Dokumentär har anlitat, nämligen fil dr i teknikhistoria vid Stockholms universitet Mikael Nilsson

Samma dag tar Studio Ett upp ämnet de också. I studion sitter nu en av radioprogrammets två producenter Henrik Arnstad och historikern Mikael Nilsson och de ska väl föreställa den ena sidan medan den tidigare ledarskribenten på DN Barbro Hedvall och statsvetaren Olof Pettersson väl får företräda den andra. 

Pettersson håller förresten intressant nog på att skriva en bok om Tingsten, därav hans medverkan i programmet.  

Bakgrunden är alltså att Mikael Nilsson genomfört ”en studie av den svenska kommittén för kulturens frihet – en underavdelning av det CIA-sponsrade nätverket Congress for Cultural Freedom”, som det står på Stockholms universitets hemsida då universitetet 2012 gratulerade Nilsson för att ha fått 40 000 kronor från Magnus Bergvalls stiftelse för just denna studie.

Kongressen ska alltså under 1950- och 60-talet ha samlat tänkare och kulturpersonligheter väster om järnridån som någon form av motvikt till den sovjetiska propagandan. 1952 bildades en kulturkommitté i Stockholm; en underavdelning till Congress for Cultural Freedom i Paris. Även kommittén i Stockholm ska ha finansierats av CIA.

Mikael Nilsson drar av sin studie slutsatsen att Herbert Tingstens koppling till det CIA-stödda nätverket var långt större än vad man tidigare känt till. Bland annat ska Tingsten på olika sätt ha hjälp kongressen, t ex genom att upplåta plats i DN för artiklar och idéprogram, enligt Nilsson i Studio Ett, hör här.

Olof Pettersson har också varit i samma och även i andra arkiv. Då han skriver på en bok om Tingsten och då Mikael Nilsson publicerade två vetenskapliga artiklar i ämnet med för Pettersson helt nya uppgifter blev Pettersson intresserad, förklarar statsvetaren i radioinslaget. Men efter att ha granskat källorna kom Pettersson fram till att Mikael Nilsson har fel på flera punkter. Bland annat ska Nilsson ha skrivit att Tingsten varit på en konferens som han bevisligen aldrig varit på. Däremot hade han fått en inbjudan till konferensen.

”Det är ett av de sämsta forskningsresultat jag sett publicerat på lång tid och jag har sett en del”, konstaterar Olof Pettersson, som också intervjuas av TT här.

Även om Mikael Nilsson tackar för de nya fakta som Pettersson lagt fram som så att säga för den vetenskapliga forskningen framåt så känns det onekligen inte som en bra säsongsstart för P3 Dokumentär.

Själv går jag fortfarande och väntar på vad som ska hända med P3 Dokumentärs dokumentär ”Sjukhusspionen”, som togs bort från hemsidan i mars 2012 med dubbla motiveringar. 

För allmänheten hette det under ungefär 6 månader att det var tekniska problem som var orsaken till att inslaget tagits bort. Därefter bytte man ut texten och påstår sedan dess att programmet av upphovsrättsliga skäl bara varit tillgängligt en månad, trots att programmet varit nerladdningbart under ungefär ett år, se här. 

I verkligheten är det så att P3 Dokumentär har pekat ut en person som klandervärd utan att ge denne möjlighet att bemöta anklagelserna, som för övrigt jag vet inte ens ska vara sanna. För er som vill ta del av bakgrunden finns sammanfattning och brevväxlingar mellan käranden och svaranden här. 

Så detta är anledningen till att jag nyfiket håller koll på P3 Dokumentär. I mars 2012 hörde en person av sig till Sveriges Radio och påpekade brister i ett program som kort och gott innebär att P3 Dokumentär och journalisten Tove Leffler ska ha negligerat punkterna 1, 2, 13, 15 och 17 i de etiska spelreglerna för press, radio och tv, som ni kan läsa här. I mars 2012 skrev en företrädare för Sveriges Radio i ett mejl till den berörde att de förberedde sig på att ge honom ett genmäle. Trots upprepade påstötningar hände ingenting. Efter ungefär åtta (8) månader av ursäkter kommer så en frilansjournalist hem till den berörde och spelar in en intervju. Inspelningen om ca 1,5-2 timmar ska användas för … Ja vadå?

Det har gått över elva (11) månader sedan Sveriges Radio förklarat att de förberedde sig på att ge en människa ett genmäle, då denne blivit uthängd som klandervärd i ett program. Det tog åtta (8) månader innan personen fick säga sitt inför en mikrofon. Det är fyra (4) månader sedan detta spelades in.

Det finns inte en tillstymmelse till information till den som berörs om vad som händer nu. Mer än att han fick veta att det var efter nyår något skulle hända. I Malmö är vårblommorna redan här. Vad gör man i Tjockhult?

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i CIA, Sjukhusspionaffären, Sovjet. Bokmärk permalänken.