Recensenter reflekterar kring ”Operation Norrsken” – om Cats Falck och obehaglig blågul följsamhet

Ett par recensioner av journalisten Christoph Anderssons bok ”Operation Norrsken – om Stasi och Sverige under kalla kriget” har dykt upp. Gemensamt är att recensionerna är positiva och att man lägger stort intresse på svenska vapenaffärer med DDR och på texten om Roy Anderssons aidsfilm, som Andersson visar delvis bygger på desinformation från Stasi och KGB.

Gemensamt är att recensenterna reflekterar över en slags följsamhet hos den politiska och ekonomiska makten i Sverige. Politiker ser välvilligt på DDR som land, samtidigt som näringslivet gör affärer med diktaturen, vissa affärer klart mer sjaskiga än andra.

Torbjörn Elensky skriver i Sydsvenskan att han har en otäck känsla efter läsning av Anderssson bok.

Det finns en ”kontinuitet mellan alla slags svenska regeringar, oavsett tid och politisk färg, som gör att man fortsätter att skydda sina kolleger” och där affärerna får gå före ”och att de demokratiska principerna gång på gång får ge vika för den realpolitiska praxisen, som i allmänhet bygger på en kombination av att man hukar för de starkaste och ser till att göra alla affärer som kan löna sig, oavsett med vem.”

Anders Q Björkman skriverSvD att Anderssons bok är viktig då den lär oss ”något om våra relationer med diktaturer i det förflutna – och förhoppningsvis också något om våra relationer med dagens diktaturer.” Brasklappen om att bulvanbolag och vapen känns märkvärdigt bekant är en bra knorr och stämmer till eftertanke. Svenska politiker har ofta hög moralisk svansföring, men trots detta poppar sådant upp som så där i efterhand inte stämmer överens med vår image.

Själv har jag inte hunnit igenom hela boken ännu, men förvånas över att ingen skriver mer om journalisten Cats Falck och väninnan Lena Gräns. För ett tag sedan var det någon som protesterade när jag på bloggen använde ordet mord i samband med att jag skrev om de två väninnornas dödsfall 1984. Den som läser Christoph Anderssons grundliga genomgång, t ex från den rättsmedicinska undersökningen, kan inte annat än stärkas i uppfattningen att de två tagits av daga. Efter att bilen hittats i Hammarbyhamnen bärgas den. Det första man noterar är att de två kvinnorna hänger prydligt bältade.

”Det normala är att man försöker lossa bältet och sedan försöker ta sig ur bilen”, säger obduktionsassistent Gerth Winterhagen till Christoph Andersson (s 129)

Winterhagen reagerar under den rättsmedicinska undersökningen också på att det inte finns avvärjningsskador av typen trasiga naglar och rivsår på någon av kvinnorna.

Tänk er själva att ni sitter i en bil som åker över en kajkant. Bilen hamnar upp och ner och vattnet fylls snabbt på. Vad gör ni då? Kämpar ni för att kunna komma ut eller hänger ni båda två lugnt kvar i selen i väntan på att få dö? Det är uppenbart för en läsare att de två inte kan ha varit vid medvetandet när de hamnade i vattnet. Men vem lade då in en växel och lät bilen köra över kajkanten? Vad var det för rosafärgad vätska som fanns i bådas lungor, och borde de inte haft skitigt Hammarbyhamnsvatten i lungorna istället? Och varför var bakrutan krossad?

Hur kan det komma sig att delar av Cats Facks anteckningar spårlöst försvann efter att dåvarande länsåklagare Torsten Jonsson hämtat dem på polishuset, anteckningar som berörde en förundersökning kring ASEA:s omstridda affär om leveranser av kärnvapenteknologi till DDR och den i affären inblandade Sven-Olof Håkansson (s 147). Även dokument från den tekniska undersökningen är borta.

FOTNOT: Läs även nästa inlägg då vissa uppgifter har ifrågasatts. Länk här.  

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Stasi, Sverige. Bokmärk permalänken.