NRK: Norska ambassaden i DDR var övervakat som ett akvarium

Norska NRK publicerade i går en artikeln om Stasis övervakning av norska ambassaden i DDR. Det är den seniore forskaren vid Stasimyndigheten BStU, Helmut Müller Enbergs, som studerat arkivdokument om Norden, där bland annat Stasis övervakning av den norska beskickningen ingick.

Övervakningen var så omfattande och resulterade i så många dokument att till och med Müller Enbergs, som jobbar på Stasiarkivet och har sett det mesta, säger sig vara överraskad över omfattningen.

”Den norska ambassaden var som ett akvarium med glasvägar där Stasi kunde se in, och där diplomaterna simmade runt som fiskar. Stasi visste allt. Man visste var alla strömkablar och rör gick. Man hade full koll på vem som gick in och ut”, säger Müller Enbergs till NRK:s Berlinkorrespondent Morten Jentoft här. 

Den dåvarande diplomaten i DDR Sverre Jervell berättar för NRK att man väl kände till att säkerhetstjänsten övervakade dem. Försiktighetsåtgärder vidtogs. Trots detta säger sig nu Jervell, med facit i hand, vara chockad över den omfattande övervakning som Stasi bedrev mot diplomaterna.

Som exempel nämns att diplomaterna inte fick ta med sig dokument hem. Trots detta gjorde Jervell detta en gång. Han hade antecknat ett telefonnummer på en tidning. Detta telefonnummer återfinns nu i Stasis akt. Således kan man sluta sig till att säkerhetstjänsten hade för vana att ta sig in i diplomatens lägenhet, antingen genom egen nyckel eller genom en person som kanske jobbade för familjen (städerska, barnflicka etc) hade i uppdrag att spionera på familjen. Telefonnumret var för övrigt en helt oskyldig kontakt. Det gick till en hantverkare som skulle göra ett jobb på ambassaden. Stasi trodde dock det var annat på lut och initierade en omfattande telefonavlyssning av den säkerligen intet ont anande hantverkaren.

Bland det intressantaste med artikeln är att diplomaten Jervell anser att det östtyska exemplet borde användas i lärande syfte, bland annat som ett ”case” så att unga diplomater som ska skickas ut i världen förstår att övervakning och infiltration kan vara långt mer omfattande än vad de någonsin anat.

Samtidigt vill jag dock påpeka att Jervells antydan om de norska säkerhetsmyndigheterna borde spela en nyckelroll i utredningsarbetet mig veterligen inte är juridiskt möjligt. Lagen om Stasidokumenten StUG ser till att hålla underrättelse- och säkerhetstjänster på armlängds avstånd, oavsett om de kommer från en diktatur eller en demokrati. Bara i särskilda brottsundersökningar kan viss tillgång ges och det är något lättare om man tillhör Nato-sfären.

Nej, i det här fallet är det nog oberoende forskare som borde ges axess för att ta reda på svaren om övervakningen av den norska beskickningen.

Visst vore det en lärdom att dra även för Sverige! För vår diplomatkår var inte förskonad, det vet vi redan. Vi vet också att Svenska kyrkan var drabbad, liksom Lunds universitet. Vi vet att politiska partier som till exempel Socialdemokraterna och Moderaterna var infiltrerade, liksom svensk dagspress. Företag var övervakade även de.

Vi får väl se vem som gör nästa ”Ikea”. Till skillnad från underrättelse- och säkerhetstjänsterna i världen så kunde Ikea utnyttja sin lagliga rätt att få ut material ur Stasiarkivet. Undrar om det är någon mer aktör i Sverige som vill dra en historisk lärdom… 

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Nato, Stasi, Sverige. Bokmärk permalänken.