Brittisk avlyssningsoperation fann bevis för förintelsen under WWII – delgav inte informationen till Nürnbergrättegångarna

”The M Room: Secret Listeners who Bugged the Nazis in WW2” heter en nyutkommen kom av historikern Helen Fry. Den handlar om en massiv avlyssningsoperation som britterna genomförde under andra världskriget. Omkring 10 000 tillfångatagna tyskar avlyssnades på brittisk mark och så här i efterhand kan vi konstatera att britterna var väldigt listiga och att i synnerhet de 59 av naziregimens generaler som fick tillbringa sin fångenskap på fashionabla Trent Park med borde rodna av skam för att de var så lättlurade. Generalerna tilldelades tjänstefolk, fick vin och hade garden parties. Och så pratade de. Det ska ha tagit mellan fyra och sex månader för brittiska underrättelsetjänsten att installera all avlyssningsutrustning i alla Trent Parks rum.

Vad fick man då ut av avlyssningsoperationen? Underrättelsetjänsten lärde sig hur den tyska militären tänkte och resonerade. De fick också detaljerad information om ubåtar och V2-programmet. Bland de 100 000 dokument som finns på National Archives i Kew har Fry funnit belägg för hur utbredd kunskapen var bland militärerna om förintelsen.

“The worst job I ever carried out — which however I carried out with great consistency — was the liquidation of the Jews”, lyder transkriptionen från avlyssningen av generalen Dietrich von Choltitz, den tidigare militärbefälhavaren över Paris enligt London Evening Standard här.

von Choltitz har väl annars hyllats för att han inte genomförde den förstörelse av Paris som han var beordrad till. Helen Frys bok ger en annan bild av von Choltitz:

“They heard von Choltitz saying how Jews were lined up in pits in the woods and shot, and children thrown in.”

Helen Frys bok visar att britternas underrättelseoperation bland annat ledde till en massiv kartläggning av krigsförbrytelser under andra världskriget. Nyfiket undrar jag hur mycket av materialet som användes vid Nürnbergrättegångarna och hur mycket som lades till underrättelsetjänsternas hemliga arkiv, ”to have for a rainy day”. Svaret får jag i en annan artikel:

“It also reveals why that intelligence was never used in the war crime trials in Nuremburg to bring the German generals to justice”, citeras Fry här. 

Orsaken till att man inte delgav materialet var enligt Fry rädslan för att det skulle skada andra underrättelseoperationer, bland annat den kring utvecklingen av atombomben, som för övrigt en svensk var inblandad i.

BBC har gjort en intressant artikel här där det framgår att fångarna hölls på tre platser: Latimer House i närheten av Amersham, Wilton Park i närheten av Beaconsfiel, båda i Buckinghamshire, samt Trent Park i norra London. På Latimer House och Wilton park hölls fångar från ubåtsbesättningar och flygvapnet. De buggades i en eller två veckor innan de transporterades vidare. Generalerna på Trent Park flyttades aldrig.

På Helen Frys hemsida kan man konstatera att hon inte direkt verkar vara  nybörjare i ämnet. Boken ”The M Room” finns att köpa via Amazon.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i andra väldskriget, Storbritannien, Tyskland, underrättelsetjänst. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Brittisk avlyssningsoperation fann bevis för förintelsen under WWII – delgav inte informationen till Nürnbergrättegångarna

  1. Självfallet tog man inte upp mer än man behövde i rättegångarna i Nürnberg, när Hitlers tusenåriga rike var krossat, så blev Stalin den naturliga fienden. Då behövde man rutinerade generaler med erfarenhet av krig mot ryssarna. Man åtalade och dömde så många som det krävdes för att få Stalins hämdbegär tillfredställt. Klaus Barbies livsöde var ingalunda unikt (Gestapochefen i Lyon, som började arbeta år amerikanska underrättelsetjänsten och aldrig ens åtlades i Nürnberg)

    För övrigt tycker jag inte om uttrycket ”Nazigeneraler” då det antyder en politisk tillhörighet!

    • Lena Breitner skriver:

      Hej!
      underrättelsetjänster brukar inte vilja berätta allt de vet, inklusive sina arbetsmetoder. ”Nazigeneraler” var nog lite slarvigt uttryckt, ber om ursäkt för detta och förtydligare. Jag vet att alla generaler inte var partimedlemmar.
      //Lena B

  2. Claes Henrikson skriver:

    Andrew Roberts skrev omfattande om detta redan i sin 2009 utkomna ”The Storm of War”. Om Fry inte är nybörjare (och det är hon INTE), så är hon iaf pucktvåa här.

Kommentarsfältet är stängt.