En seger för Helmut Müller Enbergs och forskningen?

Berliner Morgenpost levererade i går senaste nytt om rättsprocessen som de utpekade Stasiagenterna ”Bob” och ”Petra” driver i Tyskland mot … tja, just det. Det är det som är nyheten. Vem ska/kan de egentligen driva en rättsprocess mot?

Bakgrunden är följande: För något år sedan gavs “Anatomie der Staatssicherheit – Geschichte, Struktur und Methoden — MfS-Handbuch” ut. Den är skriven av Helmut Müller Enbergs, senior forskare på Myndigheten för Stasiarkivet, BStU, Han är nog utan tvekan världens främsta expert på Hauptverwaltung Aufklärung, HV A, dvs Stasis civila utrikesspionage och som just denna skrift handlar om. Vem som är utgivare av skriften vet jag inte, men MfS-handböckerna går alltid att köpa i BStU:s bibliotek, så någon form av statlig utgåva är det alltså utan tvekan.

I denna skrift av Müller Enbergs namngavs Stasiagenterna ”Bob” och ”Petra” med sina riktiga namn. Det gillade inte paret D, som började driva rättsprocess för att de ”niemals wissentlich und willentlich für die Stasi gearbeitet zu haben”, som det står i Berliner Morgenposts artikel här. Paret menar alltså att de aldrig ”medvetet och villigt” har arbetat för Stasi. Detta är ett intressant tema som känns igen.

2004 slog en domstol i Tyskland fast att journalisten Günter Wallraff inte fick kallas IM (dvs Stasiagent). Bevis för att han ”medvetet och villigt” hade arbetat för den fruktade säkerhets- och underrättelsetjänsten Stasi saknades ansåg domstolen i Hamburg. Detta är så vitt jag vet kopplat till tolkningar av HV A:s kvarlåtenskap. Arkivet destruerades strax efter murens fall. I dag finns i princip endast Rosenholzkort och SIRA-databasen kvar. Det är detta som har blivit en strid. Mellan etablerad forskning och jurister som egentligen (enligt min mening) är lekmän på området.

Den juridiska haken (om jag förstått det rätt) är att de så viktiga förpliktelserna (trosbekännelsen till Stasi där agenten för hand beskriver vad han/hon ska göra och väljer sitt täcknamn) är förstörda. Så länge sådana dokument inte kan plockas fram kan f d agenter envist förneka att de ”medvetet och villigt” har samarbetat med Stasi. Det är ju bara ”någon annan” som registrerat dem som agenter. En konspiration…

Att Rosenholz och SIRA har använts för att identifiera, bedriva förundersökningar och ibland även döma agenter är en annan sida av myntet. Rainer Rupp/Topas är ett exempel på detta. Även vi i Sverige har ju fått information från Rosenholz och SIRA som visat sig stämma med att agenten faktiskt varit agent. 

”Bob” och ”Petra” valde i alla fall Wallraffs strategi, att inför domstolen i Hamburg hävda att de inte ”medvetet och villigt” arbetat för Stasi. Det var nu som Müller Enbergs arbetsgivare, BStU, gjorde ett oväntat drag. De ansåg sig inte ha ett dyft med MfS-Handbuch att göra och menade att Müller Enbergs själv fick stå till svars mot ”Bob” och ”Petra”. Något rättsskydd via sin arbetsgivare gavs inte. Således fick M-E hosta upp egna pengar för att försvara sig. Parets klartextnamn togs bort från MfS-handbuch, vilket ni kan se på sid 68 här.

Det nya i kråksången som Berliner Morgenpost berättar är domstolen i Hamburg tycks ha avvisat Müller Enbergs som motpart i målet. Förhandlingen den 18 januari verkar inte vara uppskjuten, utan helt och hållet inställd. BStU tycks ha fått smäll på fingrarna för att de inte följer lagen.

Berliner Morgenpost betecknar domstolens beslut som en stor seger för vetenskapen, ett beslut som också återställer rättssäkerheten för Stasi-myndighetens anställda.

”Denn nun wird die Behörde das Grundgesetz beachten müssen und ist verpflichtet, ihrem Forscher wieder zur Seite zu stehen. Und die West-Agenten der Stasi müssen weiter damit rechnen, mit vollem Namen in der Öffentlichkeit genannt zu werden”, skriver Berliner Morgenpost.

Vad som händer nu återstår att se. ”Bob” och ”Petra” lär nog driva saken vidare.

——————————————

P.S. Somliga kanske anser att det är fel att nämna personer vid namn. Då vill jag påpeka att det är rätt att göra så ibland. Vänd på det! De allra flesta Stasiagenter nämns aldrig med klartextnamn av vare sig journalister eller forskare. Motiven är enkla. Personer som inte haft tyngd och/eller där det finns personliga hänsyn att ta får behålla sin anonymitet.

För många år sedan lärde jag mig av en krimjournalist att det oftast var bättre att ha gärningsmännen/kvinnorna anonyma. Orsaken var att anonymiteten gav större frihetsgrader till att skildra vad som hänt. Med namns nämnande blev man genast bakbunden av hänsyn till personer i gärningsmannens/kvinnans omgivning (offer, familjemedlemmar, arbetskollegor etc.) Jag har också upptäckt att namns nämnande många gånger tar fokus från själva händelsen och sammanhanget, som egentligen är det intressanta.

I Stasisammanhang kan det även finnas ett tredje motiv: den före detta agenten har antagligen en större vilja att själv berätta sin historia om anonymiteten bevaras.

I fallet ”Bob” och ”Petra” finns det något hedervärt hos forskaren Helmut Müller Enbergs. Genom idog forskning kring HV A har han och hans kollegor kommit fram till att den för spionage dömde Günter Guillaume inte alls var någon storspion, så som hans samtid stämplade honom som. Det är i detta perspektiv vi ska se paret ”Bob” och ”Petra”.

Guillaume lämnade enligt SIRA-databasen över 45 informationer 1969-74. De gavs betyget 3 och 4, där en fyra betyder att man använt öppna källor av typen dagstidningar etc.

”Bob” och ”Petra” ska enligt MfS-Handbuch ha lämnat över951 informationer, varav 844 informationer var av kartläggande karaktär. 54 informationer ska ha gått vidare till DDR:s ledning, dvs SED.

Den verklige toppagenten som infiltrerade västtysk socialdemokrati ska ha varit ”Max”. Under åren 1969-87 finns 1 603 informationer registrerade, varav 55 betecknades som mycket värdefulla. 229 informationer gick vidare till SED-ledningen.

Det är i detta perspektiv värt att tänka på att en person som hängts ut som storspion ända sedan 1970-talet nu faktiskt får en mera korrekt belysning. I samma sammanhang kan man undra varför en så liten spelare som Günter Guillaume ska skylta med sitt namn i historieskrivningen medan HV A:s verkliga toppagenter ”Bob”, ”Petra” och ”Max” ska ha sin anonymitet skyddad.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BStU, DDR, Stasi, Tyskland, Västtyskland. Bokmärk permalänken.