Inget är så falskt som modern historia

I tv-serien om USA:s förste vicepresident och USA:s andre president John Adams finns det en scen som speciellt etsar sig i mitt minne.

Vid 90 års ålder kritiserar Adams en tavla som föreställer amerikanska kongressens första tid. Adams anser inte att tavlan återspeglar hur det egentligen var. Tavlan visar alla tillsammans nedan de i verkligheten knappt aldrig var samlade i samma rum.

”Inget är så falskt som modern historia”, säger Adams.

Och så tillägger han:

”Jag vill tillägga att inget är så falskt som modern europeisk historia, förutom modern amerikansk historia.”
Det tål att tänka på.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Inget är så falskt som modern historia

  1. Claes Henrikson skriver:

    Det finns mycket som tål att tänka på…
    Yttrade Adams det som citerades? På riktigt, alltså. Eller är det bara den okände manusförfattarens fördomar som luftas?

    • Lena Breitner skriver:

      Sannolikheten att han sa exakt de orden är väl rätt liten. Sannolikheten att han sa något i det häradet är … fullt möjligt. Fast jag skulle gissa att man plöjt lite i hans privata korrespondens och den biografi han skrev och hittat en åsikt han hade och som man sedan omformar till dialog i ett helt annat rum och sammanhang.

      Ett tillägg till replikerna skulle kunna vara att ingenting kan i dag både klargöra och förvränga vår syn på historiska personer så som en film från Hollywood.

    • Claes Henrikson skriver:

      Jag förstår vad du menar… men hade jag sagt ”gissar” till min docent (K-R Böhme) hade jag nog fått det lilla hår jag har kvar kammat rakt bakåt.
      Och – vad skulle menas med att historia är ”falsk”? Eller just modern historia?
      Och kommentaren om Hollywood gäller inte bara historiska personer.

    • Lena Breitner skriver:

      Kanske det var fel att bara hänga ut replikerna i sin enslighet. Lite enkelt kan jag väl säga att tv-serien i all sin tydlighet skildrar att de olika staterna i USA representerades av olika intressen och att det inte gick så lugnt och städat till i kongressen som den målade tavlan som visas upp i filmen antyder. Adams reagerar för att alla var med på tavlan. I verkligheten hade de i princip aldrig varit samlade eftersom folk reste fram och tillbaka. Omröstningarna kunde alltså ske under flera dagar med folk travande ut och in. Dessutom blev han under sin tid som president i högsta grad varse politikens dubbelspel. Det är nog i detta perspektiv man ska se replikerna.

      Att jag gillade replikerna om modern historia handlar nog snarare om dem i sitt sammanhang. Om en makthavare som visste att det fanns någon som hänt bakom kulisserna och som inte fanns med i den förskönande tavlan.

      Historia knådas fram genom mångas händer. Jag tror att det är bra om alla som skriver den ibland ställer sig frågan om den bild vi förmedlar är förenlig med sanningen. Ta bara det där med IB-affären 1973. Sjukhusaffären 1975. Vad var det som hände – egentligen?

Kommentarsfältet är stängt.