Fria Tidningen har fått lite om bakfoten

Fria Tidningen har kommenterat uppgiften om att Ikea medgett att fångar har deltagit i produktionen av möbler i DDR under kalla kriget. Skribenten Kristian Borg har dock missuppfattat lite grand. Bland annat skriver han här att politiska fångar ”tillverkade vissa produkter åt möbeljätten på 80-talet”, vilket inte är riktigt sant. Ordet ”tvångsarbetskraft” används också och Uppdrag Granskning ges en framträdande roll i skeendet.

En mer korrekt beskrivning hade varit att fångar, varav en del politiska, deltagit i produktionen av vissa produkter. Vid första anblicken kan det tyckas som en petitess, men skillnaden är faktiskt väsentlig.

Vad man kunnat belägga är att fångar deltagit i produktion av komponenter till möbler alternativt deltagit i delmoment i produktionen av möbler hos underleverantörer till de statliga DDR-bolagen som Ikea hade avtal med. Ett vittnesmål som jag minns har publicerats i media handlar om en f d politisk fånge som sagt sig känna igen en skena som denne varit med om att tillverka. Med all respekt för den före detta fångens vittnesmål, men starkt som bevisvärde är det inte. Däremot säger den något om hur svårt det kan vara att återskapa gamla produktionslinjer och sedan avgöra vem eller vilka som arbetat med enskilda produkter och alla dess små delar.

Vad gäller ordet ”tvångsarbetskraft” så är det laddat och behöver förklaras och nyanseras. Ofta läggs det fram som om det är fel att tvinga fångar att arbeta. DDR:s före detta politiska fångar framhäver ofta att de fick slava för låga löner.

Men vad skulle du tycka om att få 11 kronor i timmen för att göra en stol? Det är faktiskt vad fångar i svenska fängelser får i dag! Läs här eller titta här på vilka möbler man tillverkar i svenska fängelser! I Sverige har vi faktiskt ”sysselsättningsplikt” i våra svenska fängelser, läs lagen själv, kap 3 här.

Vad är skillnaden mellan ”plikt” och ”tvång”? Är det bara en lek med ord? Själv tycker jag det är bättre att fokusera på innehållet! 

Kan vi komma överens om att det inte är fel att sätta fångar i arbete, men att det däremot är fel att ge dem odrägliga arbetsförhållanden och att utdöma fysiska och psykiska straff om de inte deltar i produktion? Och att det är fel att sätta människor i fängelse för vad de tycker och tänker?

Det är nämligen det här som är skillnaden mellan DDR-fängelser och svenska fängelser. Skitlön i båda fallen, men svensk fängelseproduktions främsta syfte är inte att tjäna pengar åt staten, utan att hålla internerna sysselsatta och förhoppningsvis få dem att inte återfalla i brott. I DDR var produktionen en viktig del av DDR:s ekonomi. Man stoppade människor i fängelse om de försökte fly landet eller uttryckte en politisk åsikt som inte stämde överens med diktaturens. Ungefär 20 procent av fångarna var så kallat politiska fångar. 80 procent var vanliga kriminella (tjuvar, våldtäktsmän m m). 

Åter till inlägget i Fria Tidningar. Mellan vilka tider som politiska fångar deltagit i Ikea-produktionen är faktiskt inte klarlagd. Det undersökningen har visat är att det fanns indikationer om att politiska fångar deltog i produktionen första gången 1978-81. Således vet vi inte när politiska fångar har deltagit i produktionen. Kanske var den som störst på 70-talet för att avta sedan. Ikeas produktion i DDR minskades ju markant under 80-talet och dessutom började DDR tömma sina fängelser under andra delen av 80-talet.

I övrigt är det rätt typiskt svenskt att hela tiden höja Uppdrag Gransknings program till skyarna som att det var en avgörande faktor för hur Ikea hanterat ärendet. Den håller bara om man har skygglappar och enbart läser svensk press.

I maj 2012 gick Ikea ut med information om att de höll på med en utredning. Det blev i samband med detta offentligt att de begärt aktinsikt i Stasiarkivet. 

Detta faktum har många inom svensk press översatt med att utredningen startade efter UG:s program i maj 2012, vilket inte stämmer överens med verkligheten eftersom Ikeas utredningsarbete startade hösten 2011 efter en tysk tv-dokumentär. Den tyska tv-dokumentären är för övrigt väldigt lik det program som UG sände nio månader senare. Läs mer här.

Svensk press i gemen tycks tro att den stora spelplanen är Sverige. Men jag känner mig inte så övertygad om detta. Det tyska programmet hösten 2011 fick stort genomslag och man ska heller inte glömma att de tyska minst sagt inflytelserika offerföreningarna varit engagerade i frågan. Dessutom har Ikea stora expansionsplaner i Tyskland och landet är en viktig marknad. Spelplanen har, enligt min uppfattning, främst varit Tyskland.

Vad gäller uppgifter om fångproduktionen i DDR så kan man polemiskt likt Fria Tidningar tycka att det tagit tid för Ikea att reagera. Eller så kan man vända på det och fråga sig varför inget annat av de många företagen som nämnts i DDR-produktionssammanhang har gjort det som Ikea gjort? För det är väl ingen som är så enfaldig och tror att Ikeas var den ende som lät producera varor i DDR? Ikea är det första Väst-företag som utrett och medgett att deras produkter delvis har tillverkats av politiska fångar i DDR. Vad gör alla andra företag som också var där, inklusive de svenska?

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Stasi, Sverige, Tyskland. Bokmärk permalänken.