Underliga turer och senfärdigt agerande gällande P3 Dokumentärs ”Sjukhusspionen”

Jag måste säga att jag häpnade när jag i dag gick in på Sveriges Radios hemsida. Jag gick in på sidan för P3 Dokumentär, ett program som jag flera gånger hyllat på denna blogg för att de har väldigt intressanta program. Men mitt i dessa hyllningar finns det något sorgligt jag tyvärr måste berätta om. Att allt P3 Dokumentär gjort inte är bra. Det är så synd att det bland de många djuplodade och intressanta dokumentärerna även finns program med så låg kvalitét att pinsamt bara är förnamnet. För den som drabbats av detta lågvattenmärke så är det naturligtvis mer än så.

När jag klickade här idag kunde jag plötsligt läsa en ny text på sidan som handlade om den sedan i mars 2012 borttagna pod-versionen om Sjukhusspionen.

”Av upphovsrättsliga skäl sparades programmet endast i 30 dagar”, står det i dag att läsa.

Skärmavbild SR:s hemsida 2012-11-08 kl. 10.02.17.

Vad menar SR egentligen? undrar jag. Ljuger de igen eller försöker de bara slingra sig från något som uppenbarligen blivit rätt pinsamt?

Påståendet om att programmet om Sjukhusspionen av upphovsrättsliga skäl endast sparades i 30 dagar är förbluffande. Låt oss ta det från början:

  • Den 27 mars 2011 sändes programmet om Sjukhusspionen i SR. Producent: Tove Leffler. Exekutiv producent Amanda Rydman.
  • Programmet lades sedan ut som pod-radio. När exakt den lades ut är svårt att säga, men min erfarenhet av andra sändningar från t ex 2009 är att de läggs ut direkt. Således utgår jag från att pod-versionen av Sjukhusspionen lades ut på nätet i mars 2011.
  • Den 10 mars 2012 (OBS! alltså i princip ett år efter publiceringen av programmet) uppmärksammas en person som hängs ut i programmet, närmre bestämt den tidigare IB-agenten Svante Winqvist, på att han nämns i programmet såsom klandervärd och för att ha gjort saker som det är väl känt i hans bekantskapskrets att han inte har gjort. Anmärkningsvärt är också att Winqvist över huvud taget inte blivit kontaktad av SR angående programmet. Verklighetens ”Sjukhusspion” har däremot blivit kontaktad. Han har fått frågan om han vill vara med i programmet och har tackat nej. Hans namn ersätts därför med ett ”pip” i programmet. Svante Winqvist däremot, som inte blivit tillfrågad om han vill vara med eller inte och som därmed inte får bemöta allvarliga anklagelser, hängs ut med namn och allt.
  • Söndagen den 11 mars 2012 får Svante Winqvist själv möjlighet att ladda ner och lyssna på programmet och vad som sägs om honom.
  • Den 12 mars 2012 skickar Svante Winqvist ett rekommenderat brev till Sveriges Radios juridiska avdelning. Brevet, som ni kan ta del av här Sjukhus.SR.20120312, går i princip ut på att P3 Dokumentär och journalisten Tove Leffler ska ha negligerat punkterna 1, 2, 13, 15 och 17 i de etiska spelreglerna för press, radio och tv, som ni kan läsa här.
  • SR tar nu i mars 2012 bort pod-radiolänken. Som förklaring skriver man på hemsidan att ”På grund av tekniska problem är podcasten inte tillgänglig för tillfället”. Men det är ju inte något tekniskt problem. Det är ett etiskt och juridiskt problem som man ställts inför. SR kunde valt en formulering som var sann, men gör det inte. Man väljer att ljuga och föra allmänheten bakom ljuset.
  • Den 23 mars 2012 skickar en företrädare för SR ett mejl till Svante Winqvist där hon förklarar att de förbereder sig på att ge Winqvist ett genmäle. Det står också följande i mejet: ”För tillfället har vi gjort programmet otillgängligt för nedladdning i väntan på att vi kan införa dina kommentarer.” Således bekräftar alltså SR mitt påstående om att SR ljugit om att det är ett tekniskt problem. Företrädaren för SR bekräftar att ”problemet” är etiskt och juridiskt, inte tekniskt.
  • I juli 2012 bloggar jag om att SR far med osanning på sin hemsida. Jag ifrågasätter deras agerande och menar att de undergräver sina seriösa reportrars arbete. ”Hur kan Public Service ställa en politiker mot väggen och kräva att denne ska tala sanning om man inte själv lever som man lär?” skrev jag då. Läs mer här.
  • Under våren och sommaren pågår någon form av skriftväxling mellan SR och Winqvist där viss vilja till genmäle blandas med uppenbar oförmåga till att få tummarna ur röven (ursäkta språket).
  • Den 2 september 2012 vänder sig Svante Winqvist skriftligen till SR:s juridiska avdelning och klagar på den senfärdiga handläggningen för genmäle (som nu är uppe i sex månader, från det att Svante Winqvist fick kännedom om programmet)
  • Den 28 september 2012 vänder sig Svante Winqvist till Granskningsnämnden. Av brevet, som ni kan läsa här, framgår hur kommunikationen har/inte har fungerat. För mig är det uppenbart att ett av problemen handlar om ”ansvarsfrågan” när man köpt in material från frilansare. ”Ingen” verkar känna sig ansvarig. Granskningsnämnden avvisar Winqvists anmälan med motiveringen att det gått för långt tid sedan den ursprungliga sändningen (2011 som Winqvist inte kände till). De förklarar också att de inte hanterar podradiosändningar.
  • Svante Winqvist kontaktas nu av en frilansjournalist som har fått i uppdrag att göra en intervju. Frilansjournalisten besökte Winqvist den 1 november 2012, dvs i torsdags. En 1,5-2 timmar lång intervju genomfördes. Bandningen ska ha skickats till SR/P3 Dokumentär. Frilansjournalisten är nu frikoppad från ärendet.

Det är i detta perspektiv jag kan konstatera att texten om ”tekniskt problem” på hemsidan bytts ut mot texten ”Av upphovsrättsliga skäl sparades programmet endast i 30 dagar”. Personligen fattar jag ingenting. Programmet om Sjukhusspionen sändes för över 1,5 år sedan. Podversionen låg säkert ute i ett år (dvs 365 dagar) innan den togs bort. Hur har SR fått ihop 30 dagar? Från vadå till vadå?

Den intressanta frågan är vad som kommer att hända nu. Jag har haft uppfattningen att SR länge trott att man bara kunde ”lägga till” lite grand i början eller i slutet eller efter programmet och så har man kunnat rätta till det som gick fel med inspelningen från 2011.

Men för mig som har programmet nerladdat kan jag konstatera att det inte är så lätt. Det är som att lägga upp ett par byxor som redan är för korta! P3 Dokumentärs program från 2011 tycks inte faktamässigt ha påverkats av händelser och information som lagts fram mellan åren 1976 och 2011. Kritiska frågor som borde ställts till de som fick vara med i programmet kom i alla fall inte med i sändningen.

Nyfiket undrar jag vad SR och P3 Dokumentär avser att göra nu? Vill de göra om och göra rätt? Den nya texten på hemsidan ser oroväckande ut, som om man försöker sopa under mattan att man gjort fel. Ska Winqvist få ett genmäle till sändningen eller blir det ett helt nytt program? Och om det nu blir ett nytt program – ska man bara ”glömma bort” att det finns massor av människor som säkerligen under ett års tid laddat ner podversionen? Jag vet flera som sitter med den.

En av de frågor som Winqvist ställde till SR i mars månad var just detta: Hur många har laddat ner det program som han kritiserade? Efter nära åtta månader har frågan fortfarande inte besvarats av SR. De kanske inte vill svara. Eller så vet de inte.

Fallet med dokumentären ”Sjukhusspionen” är således inte bara en fråga för Svante Winqvist och personer som på olika sätt berördes av den så kallade Sjukhusaffären. Ytterst sett belyser den att den utökade outsourcing som Public Service ägnar sig åt också på ett olyckligt sätt kan innebära att ingen vill känna sig ansvarig. De tekniska möjligheterna att sprida information och program är fantastiska – men vilket ansvar tar SR när det spritts felaktigheter under så lång tid? Hur gör man om och gör rätt i en digital värld?

Skärmdump gjord den 6 september 2012. Så här såg det ut på P3 Dokumentärs hemsida från mars 2012 till nyligen då SR tog bort texten om tekniskt problem.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Journalistik, Kalla kriget, PFLP, Säpo, Sjukhusaffären, Sjukhusspionaffären, Sverige. Bokmärk permalänken.