Frankfurter Allgemeine visar mod i Stasi-fallet ”Bob” och ”Petra” – och blottar tysk ängslan

I går eller i dag har nog söndagens upplaga av Frankfurter Allgemeine Zeitung dimpit ner hos våra välsorterade svenska tidningskiosker. För den som vill läsa pappersupplagan av vad jag nu ska skriva om – otåliga kan gå direkt till länken här för att ta del av en sammanfattning av hur det tyska samhällets rättsinstanser drabbats av antingen okunskap eller tilltagande ängslan (ett virus som för övrigt verkar ha drabbat fler länder i Europa alla redan).

Stasiforskaren Helmut Müller Enbergs är tydligen inte den första att behandla Stasi-täcknamnen ”Bob” och ”Petra” och två utpekade personer som driver rättsprocesser mot än den ena och än den andra för att de nämns vid namn.

För er som inte är uppdaterade så har Tidningen Focus nyligen berättat att Myndigheten för Stasiarkivet, BStU, inte ställer upp för sin anställde forskare när han namnger två Stasiagenter. Han får istället stå ensam inför skranket. Läs här. En offerförening berättar mer här.

Man skulle ju kunna tro att Müller Enbergs pekat ut de äkta makarna D. utan att ha så mycket på fötterna, men Frankfurter Allgemeine ger en helt annan bild. Frankfurter Allgemeines ansvarige utgivare har till skillnad från tidskriften Focus låtit publicera de utpekades hela namn. Fast vad ska en publicist göra? Om man verkligen vill gå på djupet och berätta och gå igenom bevisen så går det liksom inte att undvika att kalla en spade för en spade.

För att ta tre exempel. Tre tidigare ledande personer inom Stasis civila utrikesspionage Hauptverwaltung Aufklärung, HVA, pekade 1995 var för sig ut paret D. som varnades Stasiagenterna ”Bob” och ”Petra”.  

Officerarna var inte vilka som helst. Det handlade om Kurt Gailat, tidigare chef för HVA:s avd II, Gerhard Behnke, tidigare ställföreträdande chef för HVA:s avdelning II/4 samt Johannes Gensel, den som var ansvarig förbindelsesofficer för ”Bob” och ”Petra” mellan åren 1972-1981. 

Personernas citat återges med namns nämnande. Gensel har t o m uttalat att paret visste att de hade med Stasi att göra.

Just denna mening ”dass sie es mit dem MfS zu tun hatten, und dass sie nachrichtendienstlich angebunden waren” är viktigt för att förstå kärnan i rättens resonemang, för hör och häpna, en tysk domstol har kommit fram till att dessa tre f d HV A-offcerare inte kan ses som trovärdiga, då deras yrke ju har gått ut på att ljuga, dölja och förvränga saker (”von Berufs wegen mit den Mitteln des Tarnens und Täuschens vertraut waren”). 

De tre f d HVA-officerarna är alltså inte att lita på, enligt domstolen. Müller Enbergs använder så vitt jag vet inte dem som källa. Han har tagit med annat i bedömningen, nämligen uppgifter ur Rosenholz-kartoteket och Sira-databasen.

Utan tvekan kan man genom att titta i dessa konstatera att det kommit många informationer från täcknamnen ”Bob” och ”Petra” till Hauptverwaltung Aufklärung. 951 stycken informationer/rapporter närmre bestämt, vilket gör de två personerna med kodnamnen ”Bob” och ”Petra” till HVA:s tredje omfångsmässigt största källa inom västtysk socialdemokrati.

(Infiltrationen av västtysk socialdemokrati var ej obetydande, se t ex här för en inblick i hur nerlusade SPD var av Stasiagenter i slutet av 1988)

Åter till ”Bob” och ”Petra”. De 951 rapporterna som HV A har mottagit förstörde HV A strax efter murens fall, men i Sira-databasen kan man läsa sig till vad rapporter registrerades som, dvs vilka ämnen som berördes. Frankfurter Allgemeine konstaterar att det finns en överensstämmelse mellan vad paret D. var för sig skulle kunna ha haft tillgång till via sina arbeten för SPD och vad rapporterna handlade om och vid vilka tillfällen.

Som grädden på moset fick herr D. på 80-talet en ledande befattning för den till socialdemokratin närstående tankesmedjan Friedrich-Ebert-Stiftelsens lokalkontor i Kairo. Den tidigare förbundsdagsledamoten för SPD, Norbert Gansel, minns en resa våren 1987 till Kairo där han fick hjälp av stiftelsen med det praktiska. Gansel hade den 20 maj 1987 ett möte med Egyptens dåvarande utrikesminister Boutros Boutros-Ghali (han som senare blev FN:s generalsekreterare). Herr D. var närvarande vid Gansels möte med Boutros-Ghali. Frankfurter Allgemeine konstaterar att det i Siradatabasen finns nedtecknat en rapport från ”IM Bob” den 20 maj 1987 med följande titel:

”Bericht über ein Gespräch des MdB Norbert Gansel mit Dr. Boutros.”

Översatt: ”Rapport över medlemmen av förbundsdagen Norbert Gansels samtal med Dr Boutrus”.

Jag förstår inte alla rättsliga turer i Tyskland eftersom jag inte sitter med domar etc, men konstaterar att det verkar som om ännu en forskare inte får säga att paret D. har en koppling till IM ”Bob” och IM ”Petra”, trots att det verkar vara svårt att hitta vem det annars skulle ha vara. Eller är knäckpunkten som med fallet ”Wallraff”? Att själva processen handlat om personen ”medvetet och villigt” samarbetat med Stasi eller inte? Günter ”Wallraff har ju så vitt jag vet någon form av domstolsbeslut på att han inte får kallas IM (Stasiagent) utan bara KP (kontaktperson). Registrerad, ja, men inte en person att moraliskt sett belasta för det. Nu verkar rätten göra en liknande bedömning med fallet ”Bob” och ”Petra”.

Är det möjligt att ha lämnat iväg 951 informationer till främmande makt utan att ha förstått att man hade med främmande makts underrättelsetjänst att göra? Skulle det möjligen kunna ha varit någon annan? Enligt tysk domstol råder det tydligen osäkerhet vad gäller svaren.

Frankfurter Allgemeine konstaterar att det i Stasiarkivet framgår av protokoll att ”Bob” belönades med DDR:s förtjänstmedalj i silver (Kampforden Für Verdienste um Volk und Vaterland) 1980, två år senare fick han motsvarande guldmedalj. ”Petra” fick nöja sig med bronsmedaljen. Är det möjligt att både få medalj och inte veta om att man fått det? Enligt tysk domstol råder tydligen osäkerhet även här.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BRD, BStU, DDR, Forskning, Hauptverwaltung Aufklärung, HVA. Bokmärk permalänken.