Marxisten som blev skådespelande imam

När jag ändå är inne på filmkunskap så noterade jag för några år sedan att vissa personer från 60-talsvänstern har funnit nya vägar här i livet. Året då jag grävde lite på olika människor var 2009 då jag satt och korrekturläste min man Gunnar Ekbergs bok De ska ju ändå dö. Jag undrade vad det blivit av de olika människorna som var med i boken.

En träff fick jag på Awad Olwan på den internationella filmdatabasen imdb.com, som vid den tidpunkten var öppnare t ex vad gäller personuppgifter, men fortfarande än i dag kan man hitta herr Olwan på siten, dock i dag med lite mer sparsmakade uppgifter om man inte betalar för sig.

Hur var det nu med Awad Olwan? Ju Gunnar Ekberg hade ju träffat honom i KFML- och FFAG-sammanhang, bland annat på en palestinakonferens 1972 i Arabiska klubbens lokaler i Stockholm. (FFAG var, har jag hittat det, marxistiska Folkfronten PFLP:s arbetsgrupp). I Ekbergs bok står det att Awad Olwan var initiativtagare vid konferensen till att diskutera Münchenhändelserna vid OS 1972. Även attentatet mot Lod Airport i maj 1972 diskuterades.

”Umeågruppen fick stöd av Awad Olwan som menade att det inte gick att fördöma München och Lod-händelserena på moraliska grunder eftersom de var politiskt korrekta”, skriver Ekberg på sid 302 pocketversionen.

Den svenske underrättelseagenten Gunnar Ekberg beskriver att han vid resorna till Mellanöstern brukade ha med sig ett eller flera rekommendationsbrev. Ett av dessa finns publicerat i Ekbergs bok (sid 304 pocketversionen) och är skrivet den 6 februari 1973 av Awad Olwan, avdelningssekreterare vid Palestinska Arbetarförbundet, Avdelningen i Sverige. Av brevet framgår tydligt Olwans politiska inriktning. Ord som ”våra kämpande bröder” och ”kamrater” används och Olwan undertecknar brevet enligt översättningen med ett ”Det är en revolution till seger”.

2009 sökte jag alltså i arkiv och på nätet för att identifiera hr Olwan. Det visade sig att det bara fanns en person med det namnet folkbokförd i Sverige då det begav sig. Flera år senare hade denne man född 1946 skilt sig från sin svenska hustru, gift om sig, blivit imam i Fisksätra, 1989 haft en roll i filmatiseringen av Jan Guillous roman Täcknamn Coq Rouge (1989) samt ägnade sig nu åt fredsdialoger mellan religionerna där bland annat förre statsministern Ingvar Carlsson, S, var en av dialogparterna.

Marxisten som blev skådespelande imam. Ja, jösses.

______________________________________________________

p.s. Awad Olwan nämns också i författaren Mats Ekmans bok ”På uppdrag från Bagdad – Saddam Husseins underrättelsetjänst på svensk mark” (Sekel förlag 2012). I kapitlet ”Svensk medborgare till dödscellen i Abu Ghraib” berättas om den svenske medborgaren Jalil Alneamy, som kom till Sverige 1969 och som ska ha varit rekryterad av israeliska Mossad. Alneamy ska ha rört sig i kretsarna kring Arabiska klubben i Stockholm och även han ska ha fått rekommendationsbrev av Awad Olwan för resa ner till Mellanöstern för att få träffa Bassam Abu-Sharif, dåvarande presstalesmannen för terrororganisationen PFLP.

Alneamy går ett mindre trevligt öde till mötes. Han fängslas senare av irakierna som efter ett år avrättar den svenske medborgaren Alneamy genom hängning. Dåvarande utrikesminister Sten Andersson höll senare presskonferens och berättade om den tysta diplomatin.

Om Bassam Abu-Sharif har jag skrivit om några gånger tidigare, men faktiskt inte så djupgående, det inser jag nu. Han har som bekant gått fått beteckningen ”terrorns ansikte” efter att en bomb sprängt bort delar av hans ansikte. Men mest av allt vill jag uppmärksamma honom för boken ”Min fiende min vän”, som han skrev tillsammans med israelen Uzi Mahnaimi och som behandlar två personers önskan om att israeler och palestiner ska sluta bråka med varandra. Boken gavs ut på Ordfronts förlag 1996 och ett måste för den som tror sig veta sanningen om hur det är med Israel-Palestina-konflikten.

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i film, Jan Guillou, KFML, Palestinarörelsen, Sverige. Bokmärk permalänken.