Systematiska arkivstölder om danska nazistsympatisörer och om digitaliseringen av IB-åtalet

Berlingske kan i dag berätta att danska Riksarkivet råkat ut för mångåriga stölder om danska nazistsympatisörer och annat material från andra världskriget. Det rör sig troligen om att personer regelbundet och kanske under uppemot tio års tid begärt ut handlingar och sedan plockat med sig ett eller ett par papper hem åt gången. Sammanlagt rör det sig alltså om två hyllmeter som har försvunnit från Riksarkivet.

De två personer som nu är misstänkta för stölderna har enligt den danska tidningen kopplingar till nynazistiska kretsar och kriminella motorcykelmiljöer. Läs mer här, här och här. 

Händelserna i Danmark ska naturligtvis inte ses som isolerade händelser. Det är faktiskt inte så svårt att förstöra eller stjäla dokument på svenska arkiv för den som har ett sådant intresse. Arkiven har inte personal som kan sitta och hänga över axeln på varje enskild individ som kommer för att ta del av vårt kulturarv. Stölder är nog dock inte det allra största problemet. Större än nog problemet med att besökare inte lägger tillbaka lösa papper i den ordning som de var i från början. Nötning av materialet är ett annat problem.

Digitalisering av vårt kulturarv är därför väldigt viktigt. För att spara på handlingarna så att de håller längre. För att undvika att enskilda dokument stjäls. 

För er som aldrig tidigare besökt Stockholmskällan så tycker jag att ni ska göra ett besök! Här kan man hitta ett föredömligt försök till att göra vårt kulturarv tillgängligare samtidigt som man spar på originalhandlingarna.

2009 engagerade jag mig i arbetet med att kartlägga skadorna på IB-åtalet, som förvaras på Stadsarkivet i Stockholm. Någon hade lämnat in en polisanmälan om att sidor i åtalet var urrivna och att någon använt ett skalpell-liknande föremål för att skära bort enskilda uppgifter. Undersökningen av skadorna, som genomfördes i regi av Föreningen Sveriges öga och öra, resulterade i att jag konstaterade att det troligen inte rörde sig om stöld av enskilda sidor, utan att det handlade om ett enormt slitage då väldigt många människor intresserat sig för IB-åtalet sedan det lades fram 1973.

Utskurna uppgifterna i åtal är inte vanligt förekommande, men jag har funnit liknande ”skador” på nutida handlingar på Tingsrätten i Malmö och på frågan varför uppgifter var urskurna blev svaret en axelryckning att det var åklagarens beslut. Så där har vi gissningsvis förklaringen till skalpellskadorna på IB-åtalet.

Vad gäller IB-åtalet hade vi dock tur och hittade kopior på materialet på Tingsrätten i Stockholm och som var gjorda innan skalpelleringen genomfördes, vilket betyder att man faktiskt kan se lite mer på kopiorna än på originalhandlingen. Och så hittade jag något mer förhör än vad som var med i originalhandlingarna. När Föreningen Sveriges öga och öra lät skanna in materialet valde vi att göra det på kopiorna, då de var av bättre kvalitet. Tingsrättens kopior, som var på väg att slängas, är nu överförda till Stadsarkivet i Stockholm.

Den CD-skiva som vi tog fram finns att ta del av på Stadsarkivet i Stockholm eller kan rekvireras via föreningens kassör. Materialet är inskannat i den ordningen som papprena låg, vilket ibland är ”lite huller om buller”. För att lättare kunna överblicka arkivmaterialet lät vi göra en Excelfil där samtliga dokument är listade. Denna sammanställning ingår i CD-skivan. Många besökare på Stadsarkivet som ska ta del av IB-åtalet frågar om skillnaderna mellan tingsrättskopiorna och originalhandlingarna. I CD-skivan finns en genomgång av skillnaderna samt de kontroller som gjorts för att validera kopiornas riktighet. Vill du veta mer om IB-åtalet på CD, klicka här.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i andra väldskriget, arkiv, Danmark, IB-åtalet allmänt. Bokmärk permalänken.