Lite mer om MfS-handboken och Müller Enbergs närkamp med ”Bob” och ”Petra”

Förra inlägget kanske blev lite kort, men jag har varit på resande fot och inte hunnit med sedvanlig efterforskning. Det handlar alltså om att den så kallade MfS-handboken hamnat i en tysk rättstvist. För att förstå utfall och ställningstaganden måste man ha vissa bakgrundsfakta.

Bakgrunden är alltså att en handbok om Stasi gavs ut förra året. Den heter “Anatomie der Staatssicherheit – Geschichte, Struktur und Methoden — MfS-Handbuch” och är skriven av den seniore forskaren vid Myndigheten för Stasiarkivet, BStU, Helmut Müller Enbergs. Jag har nämnt handboken tidigare, bl a förra året här. Boken har distribuerats via BStU och är nerladdningsbar via deras hemsida. Boken har också kunnat köpas via myndigheten. Myndigheten har dock ej någon logotype på skriften. Jag vet inte vem som formellt är ansvarig utgivare. Det är kanske det som är knäckpunkten i hela historien. 

I boken finns i alla fall mängder av IM med täcknamn uppräknade. Men i t ex fallet ”Petra” och ”Bob” benämndes de inte bara som ”O-Quelle”, utan skribenten skrev också ut deras namn i klartext. Nu är deras verkliga namn borttagna ur ”MfS-handbuch” efter en dom i Landsrätten i Hamburg – se gärna själv här på sid 68, rad 13, där personernas namn ersatts på XXXXX resp XXXXX.

”Bob” och ”Petra” ska enligt handboken ha lämnat information om SPD, det socialdemokratiska tyska partiet. Det gjorde ju också Günter Guillaume, mannen som ofta framställts som en av Stasis eller rättare sagt HV A:s storspioner. Guillaume fick ju både fängelse och fällde en förbundskansler.

Det intressanta är att ju att jämföra paret ”Petra” och ”Bob” med Guillaume i MfS-handbuch: 

Guillaume ska under perioden 1969-74 ha lämnat ut 45 informationer till Stasi/HV A. Informationerna betygssattes av HV A. Guillaume fick bara 3:or och 4:or. För att förtydliga: En etta är toppbetyg på mycket hemligt och kvalificerad information. En fyra fick den som refererade till öppna källor, typ hade läst en dagstidning. Ur detta perspektiv kan Guillaume knappast ha benämnas som en toppagent. Dessutom bör det påpekas att huvudargumentet till att ge honom 14 års fängelse byggde på ett telegram, som i efterhand visat sig aldrig ha kommit fram till Stasi.

Hur ser det då ut med ”Bob” och ”Petra”? MfS-handboken berättar att det finns 951 informationer registrerade i SIRA-databasen från detta par. 844 informationer har ska ha varit informationer av kartläggande karaktär. 54 av de 951 informationerna ska ha gått vidare till DDR:s ledning, dvs SED.

Den verklige toppagenten som infiltrerade västtysk socialdemokrati ska efter studier av tyska Rosenholz samt SIRA-databasen ha varit kodnamn ”Max”. Under åren 1969-87 finns 1 603 informationer registrerade i SIRA-databasen på IM ”Max”. 55 av informationerna betecknades som mycket värdefulla. 229 informationer gick vidare till SED-ledningen.

Så det är i detta perspektiv vi ska se domen i Landsrätten i Hamburg. Världens främste forskare på Rosenholz och Stasis civila utrikesspionage HV A, Helmut Müller Enbergs, får inte längre tala om vilka de verkliga namnen är som står bakom ”Bob” och ”Petra”. 

Müller Enbergs har fått stå som privatperson i rätten, för hans arbetsgivare vill inte stötta honom. Beslutet att namnge personerna med verkligt namn ser myndigheten som forskarens eget.

I konsekvensens namn skulle nu alltså antagligen även ”Max”, om han nu lever, kunna känna sig kränkt och gå till domstol för att han nämns med sitt verkliga namn i MfS-handbuch. Han skulle säkert få rätt, eftersom de av HV A lägre rankade ”Bob” och ”Petra” redan har fått rätt till sin anonymitet. 

Det är i detta perspektiv man ska se domen. Den obetydliga agenten Günter Guillaume kan vi fortsätta benämna med hans verkliga namn utan risk för några juridiska konsekvenser, medan de uppenbart klart större spelarna verkar får gehör för att deras namn ska hållas hemliga. Som tur var finns ju internet. För den som är nyfiken på vilka ”Bob” och ”Petra” egentligen är. Och så finns det ju väldigt många som passade på att införskaffade MfS-handbuch innan Tipp-Ex-kravet lades fram.

Läs gärna också kommentaren från en av Tysklands offerföreningar här. 

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BRD, BStU, DDR, Hauptverwaltung Aufklärung, HVA, Tyskland. Bokmärk permalänken.