KGB var skickliga på att manipulera kyrkorna menar Wilgot Fritzon

Debatten kring Svenska Kyrkans relation med DDR fortsätter. Eller snarare utvecklas. Den tidigare missionsdirektorn för Ljus i Öster, Wilgot Fritzon, har en debattartikel i tidningen Dagen som inte bara belyser relationen till DDR utan även till Sovjet och andra lydstater.

Jag känner inte till Fritzon sedan tidigare, men han ger en historisk och faktamässigt intressant exposé över relationerna mellan kyrkor i Öst och Väst. Det handlar inte främst om Stasi utan om KGB:s infiltration av ortodoxa kyrkan, som blottlagts efter murens fall. Fritzon räknar upp flera namn, varav jag känner igen något.

”KGB hade lyckats lura många kristna i väst”, konstaterar Fritzon, som menar att vi ofta varit för naiva när det gäller förtryckarregimer och som menar att inte bara Svenska Kyrkan utan även regeringen borde välkomna en granskning.

Hans sista rader i debattinlägget håller jag dock inte med om. Han menar att regeringen bör se till att öppna Säpos arkiv kring de handlingar som innehåller uppgifter om svenskar som misstänks ha arbetat för Stasi.

Fritzon verkar inte ha förstått att dessa Säpohandlingar sedan 2010 är tillgängliga för forskare, fast med förbehåll. Professor Birgitta Almgren fick 2010/11 ta del av Säpos sammanställande utredningar om misstänkt Stasibelastade personer från 2000/01. Eftersom regeringsrättens dom 1516-10 är ett prejudikat så kan andra forskare ta del av materialet de också. Fast frågan är om någon vill. Förbehållen känns inte särskilt tilltalande.

Problemet är att Regeringsrätten satt ett krav på anonymisering av de utredda och med tanke på att minst ett tiotal av de ca 60 utredda redan är kända i en vidare eller snävare offentlighet och då deras namn enkelt går att plocka fram ur diverse offentliga arkiv och bibliotek så är kraven på anonymisering omöjlig att uppfylla.

Domen innebär alltså att en person som offentligt gått ut och erkänt att denne varit Stasiagent eller att denne varit utredd som misstänkt sådan måste behandlas i anonymiserad form av forskaren, trots att ”alla” vet vem det är.

Ett annat mindre tilltalande förbehåll är att de utredda inte har rätt att bli hörda. Oavsett om de varit Stasiagenter eller felaktigt av Säpo varit misstänkta för att ha varit Stasiagenter så är det förfärligt att en svensk domstol tagit från dessa människor rätten att bli kontaktade av en forskare innan en forskningsrapport eller en bok går i tryck.

Regeringsrätten har därmed skapat de allra bästa förutsättningar för en konflikt, vilket har varit tydligt i fallet Almgren.

Vad Fritzon och många andra debattörer som fixerar sig vid Säpos arkiv inte tycks inse är att sanningen inte främst står att finna i Säpos arkiv.

Almgrens bok om Säpos utredningar kring misstänkt Stasibelastade personer visar att det finns lite matnyttigt, men att allt inte finns där eller att det redan var känt i tryckta skrifter.

Det som verkligen är att hänga i julgranen finns i andra arkiv. Låt mig ta ett axplock vad som verkligen är intressant:

  • Amerikanska CIA:s s k Rosenholzsamling som anger personer som var aktuella för Stasis utrikesspionage HV A hösten 1988. OBS! Majoriteten är offer (se p.s. nedan). Denna arkivdel är inte tillgängligt för forskare, förutom den del som berör tyska medborgare där kopior har överförts till Stasiarkivet i Tyskland.
  • KGB:s arkiv. KGB verkar regelbundet ha fått mikrofilmade kopior av HV A:s kartotekssaming. Således bör KGB ha en mera komplett serie kring HV A:s kartotekssystem än vad CIA har. Denna del av arkivet är nog inte tillgängligt för forskare 🙂
  • Stasiarkivet i Tyskland, som är tillgängligt för journalister och forskare. 111 000 löpmeter arkivhandlingarna som faktiskt kan berätta i de flesta fall vilka som var offer respektive förövare!
  • Den tyska och svenska militära underrättelsetjänstens arkiv. Vissa delar är tyvärr inte offentliga, men min erfarenhet är att den svenska dito kan vara mycket mindre ”ängslig” i sina sekretessbedömningar än vad Säpo och RA, som förvaltar Säpos avställda akter, kan vara.

Utöver detta kan man ”runda” regeringsrättens förbehåll genom att gå in i svenska offentliga domstolsarkiv, utländska offentliga domstolsarkiv, svenska offentliga tidningsarkiv, utländska offentliga tidningsarkiv samt inte minst svenska och utländska bibliotek.

Sett ur denna horisont kanske ni förstår varför jag undrar över denna oproportionerligt stora fixering vid Säpos arkiv…

En annan aspekt på förslaget att ”öppna” 11 år gamla Säpoakter blir ju konsekvensen av att man då borde öppna även allt annat som är 11 år gammalt. För att inte tala om allt som är 12-69 år gammalt också. Ett sådant agerande skulle få förödande säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige som land. Arbetet mot spionage och terrorism bedrivs i hög grad som internationella samarbeten vänskapliga nationer emellan. Ett utmärkt sätt att rasera detta förtroende vore att gå från 70 till 11 års sekretess i ett vingslag.

© LENA BREITNER

P.S. ANGÅENDE ROSENHOLZ

Roenholz är namnet på de mikrofilmade kopior som är delar av ett kartoteksssystem som Stasis utrikesspionage, HV A, upprättade på 50-talet och utvecklade fram till murens fall. Här finns en majoritet av Stasis utrikes agenter registrerade. Och inte bara det: här finns de främsta agenterna med!

CIA:s samling kartotekskort gäller personer som hösten 1988 ansågs som intressanta. Min uppskattning är att här finns ca 800-900 svenska namn, varav gissningsvis 90 procent är personer som varit övervakade av HV A (s.k. offer). Resterande svenskar bör alltså handla om kontrakterade Stasiagenter.

Den svenska regeringen konstaterade i sin vitbok i februari 2012 att Sverige år 2000 medgav att Tyskland kunde hämta ut svenska Rosenholzkort från USA. Detta är sant. Även flera andra länder (t ex Danmark, Norge och Island) medgav att underrättelsematerial gällande deras medborgare skulle överföras till Tyskland. Varför det inte genomfördes är oklart. Sverige är gissningsvis en för liten spelare i sammanhanget för att ha varit instrumentell vad gäller att förhindra en överföring.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BRD, BStU, DDR, Hauptverwaltung Aufklärung, HVA, Kalla kriget, KGB, Säpo, Sovjet, Stasi, Svenska kyrkan, Sverige, underrättelsetjänst, USA. Bokmärk permalänken.