Stasi, Radler och sanningskommission på tapeten igen

I dagens DN finns en artikel av journalisten Mia Holmgren om professor em Anders Törnvalls och professor em Lennart Stenflos önskan om att Sverige ska skapa en sanningskommission för att ta upp vad Stasi och KGB har haft för verksamhet i vårt land. De har bett justitieminister Beatrice Ask om svar, men intresset från regeringens sida verkar uppenbarligen inte vara på topp, vilket framgår av artikeln.

Törnvall har ställt upp i många intervjuer. I Stasisammanhang var det mig veterligen första gången i höstas i samband med att Västerbottens-Kurirens Kerstin Eriksson avslöjande att Stasiagenten ”IM Thomas” var verksam som präst i Luleå stift. I april i år stod det klart i offentlighetens ljus genom Expressens försorg att IM Thomas var identisk med Aleksander Radler, som i juli i år i DN erkände att han varit verksam för Stasi.

Dagens artikel i DN har ni här. Till detta hör även en faktamässigt väldigt bra biartikel. Den har ni här. Jag är väldigt glad att Västerbottens-Kurirens insatser finns med i sammanfattningen. De ska ha all cred för sitt arbete. Dock vill jag tillägga att det för en trängre akademisk krets i Sverige blev väl känt om Radlers Stasibakgrund redan 1994, då Dietmar Linkes tyska statliga utredning om förföljelser av studenter vid Humboldtuniversitetet offentliggjordes.

Denna bok såg Lars Haikola, dåvarande prefekt vid Lunds universitet, till att införskaffa efter vissa tips och när han läst vad som stod i utredningen kontaktade han Säpo. Efter detta ska dåvarande dekan samt universitetsrektor, Ingmar Brohed samt Boel Flodgren, ha informerats. Efter någon form av konfrontation eller brevväxling ska Radler ha lämnat Lund och Lunds universitetet.

Visst har Birgitta Almgren gjort fallet ”Thomas” känt för en bredare allmänhet, men vi kan absolut inte tolka detta som att fallet ”Thomas” kom som en blixt från en klar himmel en septemberdag år 2011. Eller för all del en oktoberdag 2011.

Jag har sedan i höstas träffat tillräckligt många svenskar som känt till hr Radlers framfart under kalla kriget. Ju fler jag träffar desto mer förvånande är det att det som redan var offentligt känt både i Tyskland och i Sverige på 1900-talet tog så lång tid att bli offentligt i Sverige 2012 [paw rihk-titt].

Visst är det en filosofiskt intressant tanke att vi i Sverige inte riktigt förstår? Jag menar… IM König avslöjades av Aftonbladet i flera gedigna reportage av Asbjörn Svarstad år 2000. Av det man kunde läsa då (för tolv år sedan) fanns ingen som helst tvekan om att König varit Stasiagent! Sedan avslöjades han igen år 2006, med klarnamn och allt. 2007 hamnade han på Wikipedia. 2009 nämndes han i Birgitta Almgrens bok. År 2011 när Almgren anonymiserade hans fall enligt Regeringsrättens instruktioner och egentligen inte tillför något särskilt mycket ”Stasinytt” som vi inte redan visste genom tidigare publicerat material, så behandlade svensk media honom som om det faktiskt fortfarande rådde någon form av osäkerhet om König varit Stasiagent [paw rihk-titt] eller inte. 

Det är just detta som är så fascinerande med svensk rapportering. Vi tror inte riktigt att det är sant trots att det bevisas gång på gång. Ur detta perspektiv kanske vi behöver en sanningskommission. Så att vi faktiskt kan konstatera vad som är sant och sedan gå vidare.

p.s. Almgrens bok tillförde intressanta bakgrundsfakta om König som person pre-Stasi. Bara så ni vet. d.s.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, KGB, Sovjet, Sovjetunionen, Stasi. Bokmärk permalänken.