Biskopen i Luleå stift positiv till att tillsätta en kommission för att belysa kyrkans relation med DDR

Kyrkans tidning har den hittills mest intressanta rapporteringen kring dagens avkragning av en präst i Luleå stift, Aleksander Radler. Avkragningen var ju minst sagt förväntad eftersom den följer ren praxis då Radler har bett om att få bli avkragad. Från och med i dag kan stiftet inte driva utredningen kring Radler vidare.

Men Kyrkans tidning har tagit ett steg längre och frågat biskopen i Luleå stift, Hans Stiglund, om framtiden.

”Jag kan sympatisera med det som föreslagits om att tillsätta en kommission eller liknande för att bredare belysa Svenska kyrkans relationer med Östtyskland.  Inte för (att) hitta syndabockar, men för att lära oss vilken roll vi kan ha spelat och vad vi kan lära oss för framtiden i andra typer av relationer”, citerar Kyrkans tidning Stiglund här.

Jag blev så rörd när jag läste detta. Det finns krafter inom kyrkan som vill finna klarhet. Växjö stift behandlar för närvarande en motion av Dag Sandahl (Frimodig kyrka) om att stiftet ska utreda sitt DDR-förflutna. Moderaternas Hans Wallmark, som sitter i kyrkostyrelsen, vill att frågan läggs på kyrkan som helhet. Nu visar sig ännu en sälla sig till de som talar öppet om vad man bör göra. Biskopen i Luleå stift. Stiglunds budskap är viktigt: Det handlar inte om att hitta syndabockar.

Frågeställningar som Svenska kyrkan borde sätta i högsätet är:

  1. På vilket sätt övervakade säkerhetstjänsten Stasi Svenska kyrkans kontakter med omvärlden under kalla kriget?
  2. Var det bra eller dåligt att Svenska kyrkan hade kontakter med DDR?
  3. Borde man ha prioriterat vissa andra kontakter framför de man hade?  
  4. Baserat på erfarenheter från DDR – kan Svenska kyrkan dra lärdomar för att på ett bättre och säkrare sätt arbeta vidare med kontakter med människor som bor i länder där det är diktatur eller där länderna är mindre demokratiskt sinnade? 

Många jag talat med, både i och utanför Svenska kyrkan, säger i efterhand att vi svenskar var naiva. Men jag har också fått höra de som säger att man inte kan leva ett liv där man misstänker allt och alla. Man måste också kunna visa tilltro.

Låt oss inse att det är viktigt att ha kontakter med människor som lever i diktaturer. För alternativet – att isolera de som lever i en diktatur – är inte något bra alternativ.

Stiglund hoppas att Radler själv ska bidra till att kasta mer ljus över sitt agerande. Vi får väl se om han gör det.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.