Växjö stifts AU positiva till forskningsprojekt om DDR och Stasi – men vem ska forska?

Prästen i Växjö stift och ledamoten i stiftsfullmäktige Dag Sandahl (Frimodig kyrka) berättar i dag på sin blogg att stiftsstyrelsens arbetsutskott har behandlat hans motion om att Stiftshistoriska sällskapet bör få granska stiftets relationer med DDR. Förslaget har tydligen nu utökats med att universitetet (Växjös antar jag?) ska dras in i projektet.

Sandahl sträcker på sig och menar att Växjö stift tar täten i Stasifrågan. Det är ett vällovligt initiativ – men finns kompetensen att hantera det uppdraget inom Stiftshistoriska sällskapet och inom Linnéuniversitetet?

Jag gjorde två snabba test. För det första gick jag in på Linnéuniversitetets hemsida och gick igenom verksamma inom historia och statsvetenskap. Jag hittade ingen som kändes som ens i närheten av ämnena kalla kriget, DDR, kalla krigets kulturhistoria, kalla krigets politik, politiskt inflytande under kalla kriget eller för all del kalla krigets säkerhets- och underrättelsetjänster (fokusområde: Stasi). Kunskaper i tyska är naturlig en förutsättning, vilket jag inte har kunnat kolla.

För det andra gick jag in på Center for Koldkrigsstudiers hemsida. Centret i Odense startade 2006 och har alltså hållit på i sex år med att knyta till sig ett internationellt nätverk av forskare kring ämnet kalla kriget.

På centrets nätverkssida hittar jag omkring 80 nätverksmedlemmar. Av dessa är åtta (8) svenska forskare. De fördelar sig enligt följande: 3 från Lunds universitet, 2 från Södertörns högskola, 1 från Stockholm, 1 från Högskolan på Gotland samt 1 från Marinmuseum i Karlskrona.

Jag är patriotisk småländska i grund och botten, men får erkänna att jag inte hittar en enda forskare från min gamla hemstad Växjö. Sorry.

När jag (snabbt) går igenom de svenska forskarnas profil kan jag konstatera att vi i Sverige enbart verkar ha tre (3) forskare med kompetens att hjälpa Växjö Stift eller för all del hela Svenska kyrkan med att reda ut relationerna Sverige-DDR.

De är: professor em Birgitta Almgren, Södertörns högskola, Charlotta Brylla, Södertörns högskola samt Michael F Scholz, Högskolan på Gotland.

Det är möjligt att jag har missat någon forskare i Sverige som borde platsa i sällskapet, och då ber jag om ursäkt för detta!

Lite avundsjukt konstaterar jag att danskarna har haft en helt annan profilering i ämnet. 1999 tillsatte man en kommission som skulle forska på danskarnas motsvarighet till Säpo. Efter tio (10) års forskning lade PET-kommissionenfram sina resultat och än i dag finns allt på en hemsida med nerladdningsbara PDF-filer. Lägg till att man startade Centret för kalla krigsstudier i Odense 2006.

Det är min uppfattning att PET-kommissionen och Centret för Kalla krigsstudier i Odense inte bara bidrog till nutidshistorisk medvetenhet och debatt i Danmark. Det resulterade också i att man i dag har ett antal forskare som är inriktade på kalla kriget ur ett underrättelseperspektiv.

På något sätt känns det som om man har vågat ta i kalla kriget på ett helt annat sätt i Danmark än vad vi har gjort i Sverige. Vi har ett gryende forskningsområde med få forskare som profilerat sig i ämnet och då i hög grad kring DDR:s påverkanspolitik (som naturligtvis är en del av underrättelse- och säkerhetstjänsthistoria).

Bäst lämpad att hjälpa kyrkan är nog Birgitta Almgren. Hon arbetar för närvarande med att slutföra sitt forskningsprojekt kring (S)-politikern Stellan Arvidsson, som under många år var ordförande för Förbundet Sverige-DDR, och hans livskamrat Britta Stenholm. Slutredovisning för projektet är 2013, så Almgren har väl fullt upp.

Intressant att notera är att det faktiskt var den tidigare biskopen i Stockholms stift, Lars Carlzon, som 1987 tog över ordförandeklubban i förbundet Sverige-DDR efter Arvidsson. Så nu förstår ni kanske hur nära Almgrens forskning ligger just det som vissa inom kyrkan vill belysa.

Men problemet är att Almgren är vingklippt. Regeringsrättens dom från 2010 gäller fortfarande. Almren har tagit del av ”IM Thomas” Säpoakt, vilket gör att Almgren är den enda i Sverige som trots Aleksander Radlers erkännande för någon månad sedan inte får säga att ”IM Thomas” och Aleksander Radler är en och samma person. Gör Almgren det  riskerar hon fängelse!

Även om Radler först och främst var akademiker så var han sedan 1970-talet även en kyrkans man verksam inte bara uppe i Burträsk utan även (enligt egen utsago) inom Lunds stift.

Att forska kring relationerna Svenska kyrkan-DDR utan att ens vidröra Radler (som rapporterat om en Växjöbiskop har vi ju läst i Expressen) känns onekligen som en mindre lyckad akademisk kräftgång.

I höstas var jag med om att arrangera en konferens om Stasi för Föreningen Sveriges öga och öras räkningArmémuseum i Stockholm. En av talarna var gästprofessorn vid Center för kalla krigs-studier, Helmut Müller Enbergs. Hans CV är imponerande: Han är en mycket produktiv forskare vid Myndigheten vid Stasiarkivet och en av få vid myndigheten som har full access till hela arkivet. Han är väldens främsta expert på Rosenholz och Stasis civila utrikesspionage HV A. Det var han som Luleå stift gav i uppdrag att författa expertutlåtandet om Aleksander Radlers Stasiförflutna.

Vid konferensen i höstas berättade Müller Enbergs att han även undervisar tysk underrättelsetjänst om hur HV A tänkte. Deras strategier och metoder är viktiga för att förstå hur andra underrättelsetjänster i forna öst har utvecklats och arbetar än i dag. Müller Enbergs menade att det borde vara en självklar sak att i varje land inrätta forskartjänster kring kalla kriget ur ett underrättelseperspektiv.

Kalla kriget var i hösta grad ett underrättelse- och säkerhetstjänsternas krig. Det var ett hemligt krig. Det är detta krig som bland annat Svenska kyrkan i högsta grad blev inblandade i, utan att kanske riktigt förstå det fullt ut.

“Att skriva (kalla krigets) historia utan att ta del av underrättelsehistorien är att bara ta del av halva historien”, sa Helmut Müller Enbergs i höstas.

Det han sa då gäller i högsta grad fortfarande.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Danelius, Danmark, DDR, Stasi, Svenska kyrkan, Sverige, Tyskland. Bokmärk permalänken.