Radlers egen CV 1968-94 – från kyrka och akademi till politik

Eftersom det råder så mycket missuppfattningar kring den så kallade ”Västerbottensprästen” Aleksander Radler kanske det är bäst att redogöra för hans bakgrund. Uppgifterna nedan är hämtade ur Radlers ansökan 1994 till tjänsten som kyrkoherde i Burträsk. Det här är hans egen version:

  • Teol kand 1972, Lunds universitet. 
  • Disputerar 1977, Lunds universitet. 
  • Oavlönad docent, Lunds universitet 1977.
  • Prästvigd Luleå stift 1977
  • Pastorsadjunkt och kyrkoadjunkt 1977-80, Burträsk, Luleå stift. 
  • Vikariat vid kyrkliga högskolan i Naumburg 1978/79
  • Vice pastor i Östra Ljungby församling, Lunds stift 1979
  • Docent resp universitetslektor vid Lunds universitet 1979 (kyrkohistoria)
  • 1979-1994 akademiska gästföreläsningar i Norden, Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike, USA, Ryssland (Sovjet?)
  • konfirmationspräst i England somrarna 1980 och 1981
  • Tf professor i systematisk teologi Åbo Akademi 1982/83 
  • Hjälper till att bygga upp teologisk utbildning i Ryssland 1992 ff 
  • Professor i systematisk teologi vid kyrkliga högskolan i Naumburg 1992 ff. Därtill först vikarierande, sedan från 1993 ordinarie professor vid Martin Luther-universitetet i Halle-Wittenberg. 
  • Uppger sig under två decennier ha predikat i kyrkor i Lund med omnejd, samt i Stockholm.
  • ”Under flera valperioder var jag politiskt aktiv som suppleant i Lunds stadsdelsfullmäktige, som medlem i stadsdelsnämnden, i sociala distriktsnämnden norr och dessutom som medborgarvittne vid Lunds polis”, skriver Radler.

Om allt är sant vet jag inte. Professorn i historia, Yvonne Maria Werner, har ju på sin blogg förklarat att hon kontaktat Halle och att de där inte kände till någon Aleksander Radler med professur där.

Nyfiken undrar du kanske för vilket parti Radler representerade i Lund. Kommunalrådssekreteraren i Lund har inte hittat honom i sin kartotekssamling, men jag har fått bekräftat från flera håll att det var moderaterna som Radler företrädde och att det var under 80-talet, dvs före murens fall.

Radler ska ha varit väldigt opolitiskt under studentåren på 60-talet. Inga demonstrationer i Lundagård mot Vietnamkrig och annat. Men plötsligt kommer sedan det politiska engagemanget och det förvånar tydligen en och annan Lundabo att han väljer borgerligheten. Själv har jag svårt att tänka mig att en kontrakterad Stasiagent går in i ett politiskt parti utan Stasis tillstånd. Så frågan är – varför valde Radler att gå in i den politiska sfären i Lund?

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Forskning, Stasi, Svenska kyrkan, Sverige. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Radlers egen CV 1968-94 – från kyrka och akademi till politik

  1. Dan Ljungstam skriver:

    Ditt minne av pressbilder från Lundagård kan ha spelat dig ett spratt. Det finns pressbilder från Lundagård av olagliga demonstrationer och mot-demonstrationer i samband med Karl den XII firandet den 30 november. Demonstrationerna mot Vietnamkriget samlade tusentals människor och dessa tilläts aldrig i Lundagård, inte heller politiska manifestationer. Men AF låg nära och där hände mycket och i kulturkvarteren intill ockuperades hus.

    Känt är att ledarna bakom östblocket såg ”kriget” mot väst utspelas på två fronter: fronten ovanifrån var de socialistiska demokratiska partierna i västeuropa som också kämpade mot kapitalismen, men som östagenterna normalt inte infiltrerade. Fronten underifrån bestod av organisationer som kritiserade kapitalismens avigsidor (miljörörelsen) och den amerikanska imperialismen (fredsorganisationer): en ingång till fredsrörelserna via kyrkorna var perfekt i detta tvåfrontskrig som då handlade om att bekämpa USA:s militära posteringar i väst riktade mot öst.

    Palme kom att spela en roll i tvåfrontskriget och blev en medlöpare till den sovjetiska politiken om nedrustning i Europa. Det kan faktiskt ha kostat honom livet. Spioneri är ingen barnlek.

  2. Dan Ljungstam skriver:

    Det gick vad jag minns aldrig några demonstrationståg genom Lundagård. De i Lund utgick från Clementstorget eller Mårtenstorget och fortsatte på gator som Lilla Fiskargatan, Bredgatan osv. Min kommentar är en petitess och din text litterärt den bättre om att Ralder aldrig demonstrerat i Lundagård, men faktum är att Lundagård var för litet att rymma en demonstration annat än Lundaspexens tält under en karneval.

    Jag skulle tro att en agent behöver smälta in i samhället för att vinna social acceptans och skapa ett förtroendekapital. Det lyckades Radler med, sedan kvittar det egentligen vilka partier eller organisationer man går in i med undantag av de på vänsterkanten för en öststatsspion. Det är i facklitteraturen känt att östblockets prioriterade den s k understa fronten i väst bestående av fredsrörelsen, miljörörelsen, kyrkorna, vänskapsförbunden osv. därför att dessa kritiserade delar av kapitalismen så som de amerikanska militära posteringarna i Europa och kapprustningen. Infiltration i den understa fronten hade en hög prioritet från de kommunistiaka ledarna på högsta nivå.

    Ledarna i Kreml visste att revolten i Ungern och Pragvåren inte stärkt aktierna för deras del inom vänstern i Europa, om än några fortsatt hade förhoppningar på en mer demokratisk socialism i ”skyltfönstret” (idrottsundret osv.) Östtyskland. Efter Pragvåren 1968 och Kulturrevolutionen i Kina kallade alltfler unga sig för maoister och såg den vägen mot socialism som den bättre. Radler uppfyllde Sovjetunionens prioritering av den understa fronten, men för att vara verksam där utan att dra på sig misstankar är det ju bra om man smälter in i bilden och det gjorde Radler. Ytterst handlade det om att bekämpa kapitalismen genom att delta i kritiken av densamma: kyrkorna i väst med kopplingar till fredsrörelser var en plattform. Radler kan sägas ha varit en lyckad spion som ingen trodde något ont uppsåt om.

    Lund var en speciell stad åren kring slutet av 60-talet, amerikanska studenter jag pratade med i Lund kallade staden för ”världens mitt”. Jag är benägen att hålla med, allt fanns från terrrorister till underrättelsefolk från världens alla hörn. Lätt att smälta in i den degeln och nödvändigt att ha en verksam agent i med huvudet på skaft.

    • Lena Breitner skriver:

      Jag har sett rekryteringsdokument där det uttryckligen skrivs ut att personen inte ska ha några som helst politiska engagemang. Samt att de inte ska vara i ”konflikt med” statliga organ. Således: en trevlig person som inte sticker ut för mycket.

      Intressant det du säger om Lundagård. Demonstrationer går ju gärna från något och till något och den rutt du beskriver är ju inte helt olik dagens rätt vanliga dito. Men samtidigt har jag för mig att jag sett pressbilder från Lundagård. Minnet som spelar mig ett spratt eller den tidens val av något mer fotogenique kanske?

  3. Thoralf Alfsson skriver:

    Ett medborgarvittne har också tystnadsplikt! Har Radler hållit det löftet?

    • Lena Breitner skriver:

      Känns inte som ett hett spår. Om jag förstått medborgarvittnens roll rätt är de med en och annan fredags- och lördagskväll. Tror du verkligen att Stasi var intresserad av LOB-fall?

Kommentarsfältet är stängt.