Lars Gyllenhaal om Stasi och Stasiavslöjanden

Den kristna tidningen Världen idag har intervjuat den militärhistoriske författaren Lars Gyllenhaal om Stasi. I artikeln av journalisten David Högfeldt, som ni har här, tas ett intressant grepp. Gyllenhaal har skrivit om svenskar som stridit för främmande makt i krig. Han är norrlänning. Militärhistorisk författare. Och, inte minst, den som intervjuat en Gösta Andersson, som var Ernst Wollwebers närmaste man i Sverige.

Wollweber behöver kanske en närmre presentation. På 1930-talet härjade en Moskvastyrd sabotageorganisation kallad Wollweberligan i Skandinavien. Dess ledare var Kominternagenten Ernst Wollweber, som senare på 1950-talet skulle bli chefs för DDR:s fruktade säkerhetstjänst Stasi. Jag har tagit upp Wollweber tidigare här, här och här.

Åter till Gyllenhaal. Han intervjuas för att han har kunskap om varför svenskar rekryterats till underjordisk verksamhet och till krig i främmande land. Gösta Anderssons beslut från 30-talet jämförs med Radlers 60-talsbeslut. Intressant!

I övrigt håller jag innerligt med Lars Gyllenhaal. Birgitta Almgren borde verkligen få upprättelse. Först var hon så bra, tyckte media. Hon fick spaltmeter med hyllningar. Särskilt pris av Svenska Akademien. Media tryckte igenom ett beslut i regeringsrätten om att hon skulle få läsa Säpos utredningar om misstänkt Stasibelastade personerna.

När JK inledde förundersökningen mot Almgren och efter några artiklar i SvD förändrades bilden. Flockmentaliteten inom svensk journalistkår blev pinsamt tydlig. Plötsligt var hyllningskörerna puts väck. Felaktiga uppgifter som media levererat skylldes nu på Almgren. 

Det var få som insåg att Almgren gav en stor gåva till oss journalister hösten 2011. Hon hade tystnadsplikt och riskerade fängelsestraff, men skrev ut några registreringsnummer och kodnamn hos Stasi i sin bok. Därmed kunde vilken journalist som helst lämna in en ansökan till Myndigheten för Stasiarkivet, BStU, och få ut handlingarna. Det informerade Christoph Andersson om i en debattartikel på svt.se i september förra året. Hittills är det dock bara Christoph Andersson, Expressen och jag som (så vitt jag vet) har hämtat ut dokument. 

Det är endast med handlingarna från Stasiarkivet som minnet kommer tillbaka hos agenterna. Det är endast med handlingar från Stasiarkivet man som professionell journalist kan konfrontera en påstådd Stasiagent.

I fallet Birgitta Almgren har svensk journalistkår tyvärr ängsligt sprungit än åt det ena och än åt det andra håller. Få har stått stilla när vinden vände. Jag är glad över att tillsammans med Christoph Andersson och Expressen tillhöra den lilla skara som faktiskt gjorde det.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BStU, DDR, Komintern, Säpo, Sovjet, Sovjetunionen, Stasi, Sverige, terrorism, Tyskland. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Lars Gyllenhaal om Stasi och Stasiavslöjanden

  1. Tack för snabbt svar! Jag tror att uppgiften om Fink finns belagd i arkiven, då de också refererats i tidningar, men det kanske går att kolla.
    Jag tänkte egentligen inte på kyrkans eget regelverk, då det på den tiden vi nu talar om var så att prästerna var statliga tjänstemän, vilket sätter saken i ett annat ljus. Men visst är det ett hypotetiskt antagande.

  2. Enligt tyska Wikipedia så avslöjade Heinrich Fink, präst och agent, bikthemligheter för Stasi. Om detta skett i fall inom Svenska kyrkan så handlar det om brott mot tystnadsplikten, knappast preskriberat, eller? Vad tänker du att Svenska kyrkan borde göra?

    • Lena Breitner skriver:

      Hej!
      Jag uppfattar att du ställer en hypotetisk fråga kring ”brott mot tystnadsplikten” inom Svenska kyrkan. Jag är ingen expert på detta ämne, men rimligt är att en hypotetisk frågeställning inte är något som Svenska kyrkan ”bör” ta tag i. Kommer det däremot fram uppgifter som tyder på att en präst eller diakon eventuellt har brutit mot sin tystnadsplikt så har kyrkan regler för att hantera detta. Det är bara att söka på nätet så hittar du fall kring detta. Vilka eventuella preskriptionstider som Svenska kyrkan kan ha eller inte ha har jag ingen aning om.
      Med vänliga hälsningar
      Lena Breitner
      p.s. Jag känner inte till fallet Fink och anser att man bör vara försiktig med Wiki som källa.

Kommentarsfältet är stängt.