Radler berättar för Dagen – och avsäger sig sitt prästämbete

Aleksander Radler, mannen som använt den akademiska och kyrkliga sfären för att spionera för den fruktade säkerhets- och underrättelsetjänsten Stasi under kodnamet ”Thomas” har nu lämnat in ännu en handduk.

I förra veckan krävde Kristdemokraterna hans avgång. Radler lämnade då förtroendeuppdraget i kommunfullmäktige i Skellefteå och sitt uppdrag som vald representant för Kristdemokrater i Svenska kyrkan i kyrkofullmäktige i Svenska kyrkan. 

Den tredje handduken levereras nu via den kristna Tidningen Dagen. De har tydligen inte pratat med honom. Radler kommunicerar bara skriftligen med omvärlden. Länk här. 

Förutom att Aleksander Radler berättar om sina bevekelsegrunder för att ha arbetat för Stasi så erkänner han nu öppet att det visst var han som satte ett antal studenter i fängelse. Och så passar han på att berätta att han tar tillbaka sin rätt att utöva prästyrket.

”Genom information som bland annat jag lämnat vidare om studenter i dåvarande DDR har samma människor fängslats och farit illa i slutet av 1960-talet. Inget plågar mitt samvete som det”, skriver Aleksander Radler till Dagen.

I en video i Expressen i april förnekade han att han kände de sex studenterna från Jena som fängslades för att de ville fly 1968. Därefter sökte Expressen upp studenterna, som inte bara sa att de känt Radler, de hade också gett honom brev som skulle postas i Västberlin och som innehöll uppgifter om flyktplanerna. Breven postades aldrig och har nu hittats i Aleksander Radlers akt.

Radler har dessutom någon gång under 2000-talet i ett samtal med biskopen förnekat Stasikopplingarna.

Radler hade målat in sig i ett hörn. Med dokument som sade något annat och vittnen som trädde fram blev det bara mer och mer uppenbart att Radler ljugit för många. Även för biskopen. I söndagens DN intervjuades ett av offren, som fick kommentera Radlers kryptiska medgivanden från i förra veckan. Det var starkt och gjorde det uppenbart för en stor läsekrets att fallet Radler inte riktigt var en ärende bara för lilla Burträsk.

Nu fanns två vägar kvar. Det ena var att domkapitlet i Luleå stift fullföljde sitt disciplinärende och avgöra om Aleksander Radler skulle ha prästämbetet kvar. Sannolikheten att han skulle få ha det var väl inte så stor … 

Det andra alternativet var att Radler själv avsade sig prästämbetet, något han alltså gjort nu. 

Radler skriver att han efter flytten till Sverige lämnade sådant som skulle betecknas som ”skvaller” om Svenska kyrkans företrädare. Således försöker han få det att framstå som att hans gärningar efter 1968 ”inte var så farliga”. Varför han på 80-talet utsågs till en IMB – en IM-elit med statligt uppdrag att övervaka och bearbeta ”fienden” förklarar han inte. Däremot skriver han:

”Jag borde ha lyssnat till min inre moraliska kompass och brutit med de destruktiva krafterna, även om det sociala och akademiska priset hade varit högt. I stället lät jag samarbetet fortsätta fram till 1980-talet.”

Snyggt Tidningen Dagen! Inte minst att påpeka för läsarna att Radler var en medborgare i Väst som hade långt fler valmöjligheter än många DDR-medborgare. Han hade många år på sig att välja bort. Det gjorde han inte. Det var historiens vingslag som bröt hans kontrakt med Stasi. Den 8 februari 1990 lades Stasi officiellt ned.

Lagen om Stasidokumenten, StUG, är till för att sprida kunskap om diktaturens förtryck. Offren skyddas, medan forna Stasiagenter får finna sig i att forskare och journalister får ta del av deras akter och kan offentliggöra hur Stasi arbetade.

Aleksander Radlers akt är för närvarande på 1046 sidor. Perioden i DDR från rekryteringen 1965 till 1968 är relativt väldokumenterad. Dokumentationen från 1968 och fram till 1990, perioden då han är skriven i Sverige, har en del luckor som jag ser fram emot att läsa. Rekonstruktionsarbetet fortsätter nämligen! 

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BStU, DDR, Stasi, Svenska kyrkan, Sverige, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Radler berättar för Dagen – och avsäger sig sitt prästämbete

  1. guenterwe skriver:

    Jag har inte släppt stasifrågan utan bara legat lite lågt med det.
    Förresten har du lyssnat på P1 nyhetsmorgon 7.30 ? Ett bra inslag om Radler bland annat med Müller- Enbergs.

  2. guenterwe skriver:

    Jag undrar bara när våra politiker ta intryck av senaste media inslagen kring Radler och hjälper BStU i sitt arbete att kartlägger IM arbete i Sverige.
    Med veterligen har ingen reagerat på R.Jahns erbjudande under Stockholmsutställning att förvalta Sveriges stasimaterial i Berlin och Rosenholz är ju Tyskarnas ansvar även för svenska medborgare som vi vet.
    Frågan kvarstår ju,hur många ”stasipräster” fanns i Sverige ?

    • Lena Breitner skriver:

      Det var ett tag sedan jag hörde av dig. Det ska onekligen bli intressant att se om ledamoten i Moderaternas partistyrelse, tillika ledamoten i Svenska kyrkans högsta beslutande organ, Kyrkofullmäktige, Hans Wallmark, får igenom sitt förslag att Svenska kyrkan ska låta granska Svenska kyrkans relation med DDR, inte bara vad gäller Stasiagenter, utan även vad gäller relationer man hade via vänskapsförbund m m.
      Kyrkomötet i Uppsala i september lär onekligen bli en intressant tillställning.

Kommentarsfältet är stängt.