En intressant intervju med Aleksander Radlers fru och reflektioner kring tyska barnhem

SR P4 Västerbotten har gjort en längre intervju med Aleksander Radlers fru Bettina Radler. Själv vill Aleksander Radler inte låta sig intervjuas. Därav att hans fru ställer upp.

Hon säger att hon fick veta av hennes man att han varit registrerad som ”IM Thomas” i samband med Aftonbladets publicering i höstas. Han sa då till henne att han inte kom ihåg så mycket.

Själv säger Bettina Radler att de nu fått ett papper som hon inte riktigt förstår och där hon anser att fakta saknas. ”Pappret” är naturligtvis det expertutlåtande som Luleå stifts domkapitel beställt och som DN publicerades i en sammanfattning tidigare i veckan. Det är inte ett ”papper”, utan 39 sidor som är en sammanfattning av Stasiakten, klarlägger dokumentens validitet, men också ger en bedömning av Radlers samarbete med Stasi. Expressen har gjort ett urval av översättningar ur expertutlåtandet. Ni återfinner det i faktarutan här.

Bettina Radler, som har tyskt ursprung och bör kunna läsa expertutlåtandet utan problem, menar att media redan har gjort sin dom innan hennes man hunnit ge sitt yttrande till domkapitlet. Däremot menar hon att hennes man för sig själv måste hitta en klarhet.

Det intressanta med intervjun är att Bettina Radler ger glimten till en version av sin mans bevekelsegrunder. Hon beskriver sin man som en person som växte upp på barnhem i DDR. Han är udda eftersom han är västerländsk medborgare. Han är duktig. Han träffar en man, Hans-Georg Fritzsche, en teolog som senare blev som en far för honom. Det är denne man som, enligt Bettina Radler, får honom att skriva saker och underteckna med namnet ”Thomas”.

(FYI: enligt tyska Wiki rekryterades Fritzsche 1953 till Stasi).

Det här är början på en förklaring som inte förvånar mig. Redan i höstas kunde man läsa i professor Birgitta Almgrens bok ”Inte bara Stasi” om vad som står i Statens Invandrarverks noteringar. Radler var inte föräldralös, men omständigheter gjorde att han hamnade på barnhem 1950. Varför han växte upp i DDR och inte i hemlandet Österrike vet jag inte. Från omkring sex års ålder och fram till studentexamen lever han i alla fall på barnhem eller internat.

Hur var det att växa upp på ett tyskt barnhem? Jag har funderat på detta i många år, för min morfar växte också upp på barnhem.

Det finns likheter mellan Radler och min morfar, men också skillnader. Båda var födda på samma plats som bytt härskare många gånger. Generationer har fått se trupper marschera fram och tillbaka. Sett gränser flyttas. ”Landet på hjul”, kallade min universitetslärare det som i dag är Polen. 

Jag pratade aldrig med min morfar om hans barndom. Det jag har kvar är släktens berättelser och kopior på brev där han sökte sin identitet. Orden ”wurde von Kosacken verschleppt” återkommer om min morfars pappa, något som vi väl i dag kan översätta med att min morfars far helt enkelt togs tillfånga av ryssarna.

Såg min morfar sin pappa släpas bort? Jag vet inte. Det enda jag vet är att han med sin mamma och en syster flydde Posen under första världskriget. De hamnade i Güstrow där mamman insjuknade och avled. Barnen hamnade på barnhem i en stad som tjugo år senare skulle hamna i DDR.

Jag har förstått att de inte var snälla på barnhemmet. Mamma har berättat att föreståndarna tog pengar från verksamheten till sin egen vinning. Som vuxen klarade min morfar aldrig av att äta sill efter detta.

Om Radler var udda var min morfar det också. Min morfars mamma dog antagligen i polio. Morfar fick det definitivt som litet barn. Jag minns hans ena sko som hade en väldigt hög klack. Han var mager och senig och haltade svårt, trots den höga klacken. Min morfar var handikappad och fick inte välja yrke. Det bestämdes att han skulle bli skräddare.

Min morfar växte upp som statslös, för något bevis på hans tyska identitet kunde inte hittas. Vem hade brytt sig om papper när det var världskrig och folk dog som flugor? Barnhemsbarn var väl inte så mycket värda. Som vuxen såg min morfar Tyskland utvecklas till ett land där statslöshet och avsaknad av bevis på härkomst inte gav några pluspoäng.

Det skiljer omkring 40 år mellan min morfar och Aleksander Radler. Två öden från var sitt världskrig. Båda växte upp på barnhem. Någonting gjorde att min morfar växte upp och valde socialdemokratin, nazismens fiende. När ryssarna invaderade östra Tyskland och sedan skulle arrangera val vägrade min morfar att gå och rösta. Han fann det meningslöst eftersom det bara fanns ett parti att rösta på. Det blev ohållbart och min morfar hamnade på ”den svarta listan”. Det var därför morfar valde att fly med sin familj.

Kontinenten har många tragiska människoöden som vårt svenska fredsskadade folk har svårt att ta in och förstå in på bara skinnet. Men oavsett om vi får en trygg uppväxt eller växer upp under svåra umbäranden så gör vi våra val. Min morfar hade ingen lätt uppväxt, ändå ratade han diktaturer och förtryck. Han satte sig senare i en roddbåt med sin familj och flydde till Sverige. Radler valde en annan väg.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Stasi, Svenska kyrkan, Sverige, Tyskland, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En intressant intervju med Aleksander Radlers fru och reflektioner kring tyska barnhem

  1. Thoralf Alfsson skriver:

    I Birgitta Almgrens text om nr. 24, Aleksander Radler förekommer en professor X.
    Vem är/var professor X?

    Den frågan borde vara intressant för alla!

  2. Även hans fru verkar missa eller förtränga faktumet att han lämnade information ända fram till 1990. Jag ställer mig lite tveksam till om en IM kunde värva en annan IM, så beskrivs det men jag har aldig tidigare hört talas om det. Oavsett, så måste han ha haft någon annan att lämna infromation till efter 1986 då hans ”lärare” avled.
    Att ”ungdomligt oförstånd” skulle kunna vara orsaken tvivlar jag på. Hans kamrater som genomskådat systemet och ville fly hade med säkerhet delat sina tankar med honom. Hans val blev att se till att dom fängslades och senare flyttade han själv ur landet.
    Som du skriver Lena, det var många som gjorde tuffa val, val som inte innebar att skada andra.
    Kan inte hjälpa det men jag får magkänslan av att Aleksander tar tid på sig att formulera en historia som någorlunda skall passa till vad som avslöjats och dessutom passa till sina tidigare yttranden om komplott och förnekande. Mitt råd skulle vara att lägga korten på bordet och åk ned och be dina fd kamrater om ursäkt. En ärlig ursäkt

Kommentarsfältet är stängt.