Bra SR-intervju med Anna Wernqvist om Stasiärendet, om skillnaden mellan XX/4 och XX/7 samt ett naivt twittrande

I nyhetsskörden från gårdagen hittade jag faktiskt något mycket intressant, nämligen en intervju med stiftsjuristen Anna Wernqvist som SR Västerbotten har gjort. Inslaget, som ni har här och här, är mycket sakligt och belysande för den som vill hålla sig uppdaterad med fallet. Wernqvist är tydlig och klar, reportern ställer bra frågor. Nej, det här är ingen brottsutredning. Svenska kyrkans skilsmässa från staten gör att händelser före år 2000 inte längre kan utredas. Istället handlar det om Aleksander Radler under 2000-talet dels inför biskopen i Luleå stift, dels inför media, förnekat samarbete med Stasi. Nu har han alltså gjort en halv Pudel, eller möjligen en tass.

”Det är det han måste förklara varför han först förnekar allting och sedan nu då möjligen medger det och ger sin version av vad som faktiskt har hänt”, säger Anna Wernqvist till SR:s reporter.

En intressant fråga som ställs är om stiftet eller Svenska kyrkan ska gå vidare med sin undersökning. Där svarar Wernqvist att det finns väldigt lite att gå på i materialet om Svenska kyrkan. Detta borde kanske förklaras lite mer. Akten är just nu inte komplett. Den är under rekonstruktion. Under det senaste halvåret har den, om jag förstått det rätt, mer än fördubblats och är nu på 1 046 sidor. Vad den är om ett halvår eller om fem år kan vi bara spekulera i.

Om Wernqvist menar att det är svårt att gå vidare med ärendet så kan jag säga att jag håller med, men ändå inte. Det krävs nog att man läst igenom ett par Stasiakter för att se och kunna förstå. Stasiforskning är minst sagt en expertnisch.

Reportern på SR tycks utgå från att Svenska kyrkan ska ha varit huvudmålet. Vilken miss! Hon är inte ensam om tro det. Jag hittade en lokal MUF-ordförande (Oliver Rosengren) som twittrade ett tvivlande:

Sannolikheten att Stasi hade en ”elitspion” för att hålla koll på Svenska kyrkan känns ju ganska liten, skrev t ex @OliverRosengren i går.

Jösses! Det är ju över tjugo år sedan muren föll och Stasi lades ner. Således är väl kanske inte anställningen på 2010-talet det relevanta för att bedöma vad en ”elitspion” ska ha haft för funktion under kalla kriget. (Jobbet som kyrkoherde i Burträsk tillträdde Radler över fem år efter murens fall, om någon undrar…)

Är det någon som har sett någon med expertkunskap påstå att Stasis huvudmål i fallet Thomas var Svenska kyrkan? Nä, jag tänkte väl det!

Hade kyrkan varit huvudmålet hade den organisatoriska tillhörigheten varit XX/4. Och då hade det gissningsvis gällt kyrkan i DDR först och främst, inte den svenska dito. 

Nu var ”Thomas” registrerad på XX/7, en avdelning som ägnade sig åt någon slags ”författningsskydd”. Arbetsinriktningen var statsapparat, kultur och kyrka. Det handlade om den egna statsapparatens renlärighet och däri ingick övervakning av olika typer av organisationer som kunde innebära ideologisk konkurrens med DDR:s kommunistiska och statsbärande parti SED.

Stasis intresse för Svenska kyrkan bör således ses som ett medel, inte ett mål.

Låt mig ta ett exempel så ni förstår: En grupp svenska teologer trodde under kalla kriget att de åkte till DDR för att närvara vid tillsättningen av en DDR-präst som skulle upphöjas till biskop. I verkligheten klappade hjärtat på prästen som skulle bli biskop för något helt annat än Gud och Jesus. Han hade nämligen gett sin trosbekännelse till Stasi och hette ”IM Ferdinand” och jobbade för Stasis avdelning XX/4. Stasis avdelning XX/7 hade aviserat gränsövergången för den lilla (möjligen naiva) delegationen svenskar, som fick en smidig hantering vid passkontrollen i Sassnitz eftersom de var eskorterade av en annan Stasiagent, som jobbade inom den akademiska sfären. Låter detta som om Svenska kyrkan var målet? Jag tycker det låter som diktaturens försök att hålla stenhård kontroll på sina egna medborgare och vilka kontakter de hade med omvärlden!

I övrigt undrar jag hur någon svensk kan tro att Svenska kyrkan skulle ha varit ett huvudmål för Stasi? Är utbildningen i historia så sanslöst dålig i dagens skola så att man missat fullständigt att diktaturer brukar vara ”bra” på att förvägra sina medborgare på deras mänskliga rättigheter? Diktaturer brukar inte gilla att människor tycker och tänker vad de vill.

På grund av att det fanns människor i väst som sympatiserade med och stöttade oliktänkande i Öst så var östblockets säkerhetstjänster mycket intresserade av att kartlägga dessa personer och deras respektive grupptillhörigheter samt (inte minst) deras kontakter med oppositionen i hemlandet.

Stasiagenter i Sverige rapporterade således om människor som var engagerade och stöttade organisationer som Amnesty International, Solidaritet, Svenska kyrkan m fl. Det rapporterades om lastbilschaufförer som hjälpte flyktingar att fly. Om människor som arrangerade flyktlinjer.

Det var brottsligt för DDR-medborgare att fly landet. Det var brottsligt att hjälpa människor att fly. Man fick inte tänka och tycka vad man ville. Det kunde straffas det också.

Jag blir skrämd när jag märker hur många som inte förstår detta basala. För övrig anser jag att den lokale MUF-ordföranden borde skickas på en historiekurs.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BStU, Stasi, Sverige, Uncategorized. Bokmärk permalänken.