Aleksander Radler erkänner och ångrar – fast lite oklar är jag på vad han erkänner och ångrar

Ingen kan väl ha missat att DN i dag publicerat ett erkännande från den Stasiutpekade prästen i Luleå stift, Aleksander Radler. Det expertutlåtande som domkapitlet i Luleå beställt var minst sagt talande. Det fanns ingen tvekan. Stasiagenten Thomas och Radler var en och samma person. Jag skrev om expertutlåtandet och bakgrunden till fallet för DN:s räkning medan DN:s Katarina Lagerwall såg till att ro hem det minst sagt överraskande erkännandet. Snacka om att det var spännande i går. Spännande att ta del av den tryckta tidningen i morse.

Jag har mötts av lättnad från flera av de så kallat berörda. ”Det var då för väl”, var en av många kommentarer. Ändå vet jag inte riktigt om jag förstår vad det är som Aleksander Radler säger att han ångrar. Ångrar han åren 1965-89 eller ångrar han händelseförloppet från Birgitta Almgrens bok och Västerbottens-Kurirens avslöjande förra hösten och framåt?

Jag vet inte vad det är han erkänner. Jag har läst hans ord och förstår inte riktigt. Eller är det så att han tänker på att han ännu inte fått se de 1046 sidorna i hans akt. Enligt tysk lagstiftning får han nämligen inte alls se lika mycket som forskare och journalister kan få se om honom. Genom att Luleå stift beställt hans akt kommer han, om han vill, att kunna få se hela detta material som berör honom. Då kan han få en uppfattning om vad svenska journalister och forskare kan få ut om honom just nu. Men han kommer fortfarande inte att veta vad som mer finns om honom i de 15 500 säckar som ännu inte hunnit rekonstrueras. Och han har därmed heller ingen aning om vad som Stasi de facto hann destruera strax efter murens fall.

Det är i detta perspektiv jag ser hans svar. Det är inte en hel Pudel. Möjligen en tass.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BStU, Svenska kyrkan, Sverige. Bokmärk permalänken.