Om konsten att vara säker – språket avslöjar oss

Jag sitter och funderar över den senaste tidens Stasiskriverier. Det är fascinerande att se hur vågskålen sakta men säkert börjar tippa över åt en mer initierad hantering av Stasifrågor. Men ännu är det långt kvar.

Jag läser om igen söndagens artikel i DN av Karin Lagerwall, som ni har här. Det är i grunden en mycket bra artikel om fallet Aleksander Radler. Den är balanserad, ger bred information och hör olika sidor. Ändå reagerar jag över någonting. Så inser jag att det finns något tvehågset och motstridigt i budskapet. Det handlar om en tudelning mellan brödtexten å ena sidan och ingress och rubrik å andra sidan.

Att skriva i rubriken att kyrkoherden ”tros ha spionerat för Stasi” ger intrycket av att det skulle finnas en tvekan. I ingressen får vi veta att Radler ”misstänks” för att ha varit stasiagent varpå stiftsjuristen citeras ”Det råder inga tvivel om att han är den hemliga agenten ‘Thomas'”.

Likt Thomas Tvivlaren tvivlar DN tydligen om huruvida Radler varit agent eller inte.

 

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Om konsten att vara säker – språket avslöjar oss

  1. Dan Ljungstam skriver:

    Din senaste kommentar till mig är mycket intressant. Stasi hade ett stort intresse för kyrkorna i väst, speciellt mot slutet av 1970-talet och 80-talet. Jag tror att Radler kan ha spelat en större roll än vad som hittills framgått. Om man skall kartlägga den spionroll Radler kan ha spelat samtidigt som han varit verksam vid svenska universitet och i Svenska kyrkan, krävs det att man går in i svenska arkiv: kyrkans arkiv för varje präst, universitetens institutioners arkiv och tar del av allmänna handlingar för att kartlägga Radlers eventuella konferensuppdrag, inbjudningar av gästföreläsare, resor osv. Man får lägga ett pussel av allmänna handlingar som jag inte tror att Radler skulle bidra med om han skrev sina memoarer. I Holland fanns som bekant en Dutch Interchurch Peace Council (IKV) som stöddes av Stasi med generösa penningbidrag (100 000 DM årligen), med då IKV sökte kontakter med fredsvänner i DDR (Schwerter zu Pflugscharen) förändrades synen på IKV. Men jag tror ändå att Radler är unik i Svenska kyrkans led som öststats spion, men samtidigt att spionrollen varit mycket större än vad som hittills framgått.

  2. Dan Ljungstam skriver:

    Hej Lena! Jag diskuterar här vett och etikett. Disciplinärendet är inte avgjort och DN riskerar inte ett åtal för förtal (rent generellt) om någon skulle frikännas. Jag tycker att det är bra att DN håller på en juridisk etikett och jag tror att deras juridiska rådgivare spelat en roll. Fast vi är många som är övetygade om Radlers skuld.

    Radler är förmodligen unik i Svenska kyrkans led. En annan sak är om en teolog tjänstgjort som forskare och lärare på ett svenskt universitet och lämnat information till Stasi om Svenska kyrkan och universitetsvärlden. Den spionrollen kan Radler ha spelat i Sverige, men det krävs att man hittar bevis i Stasiarkivet i form av rapporter som typ König lämnade: dvs mer generell information DDR behövde för omvärldsanalysen.

    • Lena Breitner skriver:

      Jag tror inte alls att att det var unikt med Stasiinfiltration i kyrkans värld. Stasi hade en särskild avdelning för övervakning av kyrkan (XX/4). Stasi rekryterade medvetet unga teologer på universiteten i DDR för att se till att få in en fot inom kyrkan, främst den i DDR, men även i andra länder. Vid murens fall var ca 60 procent av DDR-kyrkans ledare Stasiagenter. (källa: Anna Funder/Stasiland)

  3. Dan Ljungstam skriver:

    Radler är inte dömd i någon domstol. Hur högt pöbeln än ropar ska inte våra stora dagstidningar stämma in i massans rop. All heder åt DN för rubriksättningen!

    • Lena Breitner skriver:

      Hej Dan!
      Det här är inget domstolsärende utan ett disciplinärende för organisationen Svenska kyrkan. Luleå stifts domkapitel har en pågående utredning enligt gällande kyrkoordning och stiftsjuristen Anna Wernqvist har varit mycket tydlig i sitt pressutlåtande, som du kan ta del av här:
      http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=904327

      Eftersom ärendet pågår är det alltså en generell resumé om vad som hänt som lagts ut på nätet. Jag vill att du noterar följande citat:

      ”Domkapitlets utredningsgrupp har på plats i Berlin den 5 juni 2012 fått en muntlig föredragning av innehållet i arkivet rörande prästen. Enligt den tyska myndigheten råder det ingen som helst tvekan om att prästen har lämnat uppgifter till Stasi. Myndigheten bestrider också att arkivmaterialet om honom skulle ha kunnat förvanskas eller manipulerats på annat sätt. Domkapitlet har nu begärt ut handlingarna samt ett intyg där innehållet i handlingarna sammanfattas. Dessa handlingar kommer att tillställas prästen för yttrande och först därefter kan domkapitlet fatta beslut i ärendet.”

      För att vara ett disciplinärende som ännu inte avgjorts må jag säga att stiftsjuristen har varit mycket tydlig i sina uttalanden till media efter besöket i Berlin. En ansedd tysk myndighet tvivlar inte. Wernqvists uttalanden får mig inte precis att tro att hon i egenskap av stiftsjurist gör det heller. Således ligger tvivlet någon annan stans.

      Skillnaden mellan DN å ena sidan och Västerbottenskuriren, Norrländska socialdemokraten eller Expressen å andra sidan är att de senare har bevakat ärendet under en längre tid, i VK:s fall ända sedan i oktober förra året. Åtminstone en av dem, Expressen, har själva begärt ut akten och har gjort en självständig journalistisk bedömning som har lett till publiceringar. DN:s journalist har naturligtvis också rättighet att begära ut akten och göra en egen bedömning. Jag gör ingen hemlighet på min blogg att jag anser att journalister bör begära ut akter ur Stasiarkivet för att kunna göra en självständig bedömning.

Kommentarsfältet är stängt.