Bordellhärvan utan bordell – P3 Dokumentär om konsten att ljuga

Ett av mina absoluta favoritprogram är P3 Dokumentär. På ungefär en timme kan jag få en intressant men också lättsmält resumé av en och annan företeelse ur den svenska historien. Bordellhärvan är ett sådant exempel. Gå direkt på länken här och läs och lyssna. Eller fortsätt med mina funderingar.

Bordellhärvan är fascinerande och det handlar om långt mer än att sex och makt, som brukar locka mångas intresse. Det som gör Bordellaffären fascinerande är att den likt IB-affären ständigt tycks visa upp nya (och motstridiga) ansikten. Reportern Anton Berg visar i sitt upplägg just dessa turer där påståenden snabbt dementeras, och där dementierna sedan visar sig vara lögner. Till sist vet man inte vad man ska tro.

Ett vet jag i alla fall efter att ha lyssnat på P3 Dokumentär. Att ”Bordellhärvan” inte ens hade en bordell. Doris Hopp (vilket namn?!?) drev ”enbart” en callgirl-verksamhet. Jag hade hört något om att polska underrättelsetjänsten skulle ha varit inblandad och har undrat vad som menats, och nu fick jag ett svar som dock inte gav någon slutlig bevisning.

Intressant är också att ta del av något slags triangeldrama mellan Peter Bratt, Jan Guillou och Leif GW Persson. Två av personerna har ju huvudroller i IB-affären. Nu är det come-back och relationerna som beskrivs förvånar i alla fall mig. Jag blir fortfarande inte riktigt klok på det hela. Peter Bratt ser sig tydligen på sent 70-tal som vän till Jan Guillou, som lär skriva brev till Bratt om att de som gått igenom vad de har gått igenom är vänner för livet. Jag som trott att de bröt med varandra när Janne G överklagade till hovrätten 1974 och övergav principen en för alla, alla för en, dvs gick från att sitta inför Säpo och berätta att Bratt och han gjort lika mycket ihop, och inför tv-kameror få det att se ut som att han gjort det mesta, till att ändra inför hovrätten till ett ”nja, inte riktigt. Kan jag får viss strafflättnad om jag tar bort vissa erkännanden?”

Själv hade jag nog bett Janne fara och flyga redan 1974 (om inte förr), men Bratt ser sig alltså som vän många år efteråt och berättar för Guillou vem hans källa är i ”Bordellaffären”, trots att Bratt nu jobbar för DN och Guillou för en konkurrent. GW tycker att en journalist hellre borde skära av sig tungan än att avslöja sin källa, vilket onekligen har sin poäng.

Personligen har jag undrat hur GW kunnat ha en vänskap med Janne efter Bordellaffären, men GW förklarar det hela med att Janne är den enda som haft hyfs nog att be om ursäkt för det inträffade efteråt. Det är ju onekligen intressant att Janne kan be om ursäkt.

Av alla kommentarer i dokumentären är nog GW:s de mest intressanta. Han reflekterar över en annan tid, och att de uttalanden som gjordes på 70-talet aldrig hade funkat i vår nutid. Den som ljugit hade snabbt blivit avslöjad. Lögnen hade kommit ikapp snabbare än kvickt och hade Bordellaffären hänt i dag hade vissa personer passerat ut ur historien fortare än kvickt. 

Fast ljuga kan man ju fortfarande än i dag. Sveriges Radio har sedan en tid tillbaka dragit tillbaka en av sina P3-Dokumentärer, nämligen den här. Det har påståtts rätt länge på SR:s hemsida att det är ett ”tekniska problem” som ligger bakom att Sjukhusspionen inte går att ladda ner, men så är det inte. Det är så korkat att fara med osanning. Varför inte enkelt konstatera att dokumentären inte är tillgänglig? Då hade man inte behövt ljuga! För det är ju det man lär sig på pressträning numera. Regel nummer ett: Ljug aldrig. (Regel nummer två är väl att lära sig inte säga allt)

Något tekniskt problem är det inte på SR:s hemsida. Orsaken till att en dokumentär är borta är att en utpekad part, som efter ett års spridning av ett program på internet där personen inte fått minsta chans att komma till tals, har påpekat felaktigheter i programmet. Då försvinner plötsligt nedladdningsmöjligheten och SR skriver ut att detta beror på ”tekniska problem”. Jag hade känt respekt om de haft kurage nog att erkänna att de har gjort fel. Jag hade respekterat om de skrivit att ”dokumentären är för tillfället inte tillgänglig”. Men att ljuga. Nä. Snacka om att få minuspoäng i min värld.

Hur kan Public Service ställa en politiker mot väggen och kräva att denne ska tala sanning om man inte själv lever som man lär.

_______________________

TILLÄGG: SR har nu ändrat sin text om tekniskt problem till något som får det att se ut som att programmet varit tillgängligt endast i 30 dagar. Läs mer här och se skärmdumparna.

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i IB-affären allmänt, Journalistik, Sverige. Bokmärk permalänken.