Tungvrickningar när riksdagen debatterade om Stasi

Jag lyssnade på lite grand på dagens debatt i riksdagen kring Stasi. Det var en intressant upplevelse.

Hur debatten kring Stasi har varit under det senaste året påpekades av flera.

”Spretiga uppfattningar och ganska yvig diskussion” sa Mia Sydow Mölleby (V)

”Diskussion och debatt har varit väldigt rörig” sa Peter Eriksson (MP)

”Debatten har varit spretig. Alla trodde det fanns ett svenskt Stasiarkiv” sa Per Bill (M).

I grund och botten har det handlat om att samtliga riksdagspartier, men även media, har haft riktigt svårt med definitionerna.

Det största problemet av dem alla är att Säpos enskilda akter på ett fåtal personer har benämnts Stasiarkivet i debatt och i mediarapportering fastän Stasiarkivet är och förblir de arkiv som finns i Tyskland och består av 110 000 löpmeter sak- och personakter, plus mängder av kartotekskort, foton och annat.

Ropen har skallat om att Stasiarkiven borde öppnas – fastän de varit öppna i 20 år!

Det var onekligen roligt att höra en och annan av debattörerna i eftertankens kranka blekhet säga att Stasiarkivet inte var något svenskt fastän tungan vid flera tillfällen slant och sa något annat.

På något sätt hade debatten nyktrat till. Enligt ett rykte har ett antal politiker tagit sig till Europahuset i Stockholm för att se Stasiutställningen och ställa frågor till experterna. Det är bra. 

Argumenten var i debatten i alla fall faktamässiga och sakliga, så som jag önskat att den var för ett halvår sedan.

Jag har ingenting att invända mot Peter Erikssons (MP) motivering att Säpo hävdar att man inte vill ha någon särbehandling hur man behandlar misstänkta Stasiagenter, jämfört med misstänkta KGB, GRU eller polska underrättelsetjänsagenter eller något annat. Det är en rimlig motivering.

Men att det är bra som det är håller jag inte med om. Hur kan det vara det när förbehållen för en forskare som vill ta del av material hos Säpo är absurda? När en forskare inte får låtsas om forskningsmaterial och utspel i media som redan har publicerats.

Alla partier ställde sig bakom regeringens så kallade vitbok, med sådan enighet att det var riktigt rörande. Endast SD reserverade sig i en liten del av frågan, nämligen kring uppfattningen om Rosenholz var en fråga mellan Tyskland och USA eller inte.

About these ads

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller spionvandringar i Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi till Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BStU, Stasi, Sverige. Bokmärk permalänken.