Bra att SR International gör svensk variant, men synd att Rosenholz inte förklaras djupare

SR International har gjort en svensk variant på sitt inslag om chefen för Myndigheten för Stasiarkivet, BStU, Roland Jahn och den utställning om Stasi ”Fienden är den som tänker annorlunda” som pågår t o m 4 maj på Europahuset i Stockholm. Inslaget har ni här.

Bra att man uppmanar människor att begära ut sina akter, men jag förstår inte SR:s prioritering. Har de inte förstått att det viktigaste inte är att berätta för utlandet att man kan söka om sig själv i Stasiarkivet?Det viktigaste är väl att förmedla till svenska medborgare att de kan ha varit övervakade i Sverige!

För mig hade P1:s Studio Ett e dyl varit ett solklarare val. För det är väl här man bäst kan berätta för svenska medborgare i Sverige att de faktiskt inte ens behövde ha besökt DDR för att ha blivit övervakad av Stasi i Sverige? Förstår inte SR att det kunde räcka med att vara svensk som arbetade mot västtysk industri som var intressant för DDR (fordon, varv, transport m m) för att hamna i Stasis blickfång. Vara barn till någon som kom från Tyskland. Eller varför inte vara en makthavare eller företrädare inom frivillig- eller intresseorganisationer som ägnade sig åt att hjälpa människor? Vi har genom åren fått exempel på detta, allt från den politiska världen till Amnesty och kyrkan.

Jag märker också hur komplicerade de politiska, historiska och organisatoriska turerna i ämnet Stasi och Rosenholz är att förmedla. SR International lägger en dryg minut i introt till att prata om Rosenholz utan att Rosenholz vare sig förklaras eller nämns vid namn.

Jag menar inte att journalisterna gjort ett dåligt jobb. Jag konstaterar bara att det här är så väldigt svårt att det krävs experter i själva ämnet för att kunna förklara det här på ett lättbegripligt sätt. Frågan är om det räcker med en dryg minut. Tänk också på att Jahn är en företrädare för en tysk myndighet som ber om något som handlar om svenska och amerikanska politiska ställningstaganden. Allt blir så diplomatiskt att jag har svårt att tro att meddelandet går fram.

Jag är ingen Rosenholz-expert, men jag vågar påstå att jag i dag förstår så mycket att jag kan konstatera att de allra flesta svenskar som uttalat sig i ämnet inte riktigt begriper vad de pratar om. 

Jag har personligen ännu inte, fram till dags datum, hört en enda svensk politiker uttala sig så att jag med den största välvilja tror att de begriper vad de talar om. Stasidebatten i riksdagen i början på maj har därmed alla förutsättningar att bli en parodi på blinda som debatterar vad de tror sig ha sett och döva som svarar vad de tror sig ha hört. 

Rosenholz. Detta magiska ord. Fyllt av mystik och missuppfattningar. Vad är det som ”Sverige” eller ”USA” ska lämna ut som nämns i SR Internationals inslag? Roland Jahn vill att ”akter” lämnas till Tyskland och Stasiarkivet. I en SD-motion som ska upp i riksdagen hävdar motionärerna att samma ”akter” ska offentliggöras i Sverige så att alla svenska medborgare ska få titta på dem. Andra luddiga politiska svar antyder att detta är något som absolut bör hållas hemligt. Vad är rätt i detta sammelsurium?

Jag hade läst båda professor Birgitta Almgrens böcker om Stasi (2009 och 2011) och hon har verkligen förklarat Rosenholz. Men trots alla förklaringar kan jag säga att jag ändå inte riktigt förstod förrän på en Stasikonferens i Visby i höstas. Vilken aha-upplevelse! På något sätt tror jag att det oftast krävs att örat och ögat tillsammans får ta in vad Rosenholz egentligen är och hur Stasi fungerade.

Det är först när denna aha-upplevelse kommer som Rosenholz kan gå från komplext till enkelt och kristallklart. Det är först då som det bara finns ett svar för människor som inte är Stasiagenter eller Stasiagenternas försvarare:

Lämna över Rosenholz till de som kan och förstår sig på! Lämna över Rosenholz till Myndigheten för Stasiarkivet i Berlin! Sluta låta klåpare glo på kartotekskort som de oftast misstolkar och som därmed riskerar att oskyldiga människor pekas ut som Stasiagenter!  

De ”akter” som Roland Jahn talar om i SR International är kartotekskort med namn, täcknamn, registreringsnummer och hänvisningar till akter i Stasiarkivet. De allra flesta korten handlar om människor som varit övervakade av Stasi. En liten del av dessa kort kan vara nyckeln för att avslöja Stasis agenter som registrerats i det civila utrikesspionaget HV A:s system.

Ibland benämns Rosenholz som Stasis eller det civila utrikesspionaget HV A:s kartotekssamling. Det är en sanning med modifikation.

Stasi och HV A sa aldrig Rosenholz. Rosenholz är benämningen på CIA:s kap efter murens fall, en samling mikrofilmer över en del, inte en helhet, av HV A:s kartotekssamling.

Ur denna samling på kanske mellan 400 000 och 500 000 kartotekskort som CIA har i sin besittning säger sig nu svenska Säkerhetspolisen ha fått tio (10) kartotekskort ur den så kallade F16-samlingen. Det är alltså dessa kort som Roland Jahn ber om. 

Problemet är att bara det att detta inte är hela samlingen av kartotekskort över personer som berör Sverige. 10 är en för liten siffra. 900-1 000 hade varit rimligt enligt min bedömning. Dessutom säger Säpo att de varken har F22 eller Statistikort i sin samling. Det är med de två senare som man kan skilja agnarna från vetet, dvs offer från förövare.

Visst är det konstigt att enstaka F22:or på svenska medborgare redan råkar finnas i Berlin. Väg detta mot att Säpo säger att CIA säger att vi (Sverige) har fått ALLT som berör oss trots att Säpo säger att de INTE sitter på ETT ENDA F22-kort. Förvirrande? Ja! 

Antingen ljuger CIA. Eller så ljuger Säpo. Eller så talar båda sanning. Då betyder det att Säpo antingen har fått allt, men slängt det som de inte trodde att de behövde, eller så sitter någon annan svensk myndighet på de (gissningsvis) hundratals kort som Säpo inte har. Vilken eller vilka svenska myndigheter kan sitta på dessa kort? Försvarsmakten, Must, KSI, UD? Tja. Om jag skulle satsa en peng på en svensk plats som härbärgerar ”kvarglömda” Rosenholzkort så skulle jag säga regeringskansliets källare, just precis den där källaren där de hittade Tsunami-banden en gång i tiden. För det var ju faktiskt UD som höll i frågan om svenska Rosenholz för 12 år 😉

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BStU, Säpo, Stasi, Sverige, Tyskland. Bokmärk permalänken.