Stasiforskare håller tätt, svensk återrapportering samt Sohn och ryska arkiv

I går rapporterade danska BT att danske Stasiforskaren Thomas Wegener Friis inte tänker lämna ut namnet på den ”storspion” som han hittat i Stasiarkivet. Han har ju uppmanats av såväl statsminister Helle Thorning-Schmidt som PET-chefen Jakob Scharf att gå till PET med saken så att de kan utreda det hela. Men det tänker forskaren inte göra. Orsaken är att PET redan för 12 år sedan förklarade att allt kring Stasi var utagerat och färdigutrett. Wegener Friis ser två spår i spionaffären – ett juridiskt/straffrättsligt och ett historiskt.

”PET har for længst meldt ud, at det strafferetlige ikke længere vil blive forfulgt. Det gjorde de efter Lenz-sagen. Sagen er også forældet rent juridisk. Dermed er det kun det rent historiske arbejde tilbage, og det har PET ikke ligefrem vist den store interesse for hidtil. Det kan man se på alle de sager, de har slettet”, säger Wegener Friis till BT.

Orsaken till att Wegener Friis inte går ut med namnet är att han behöver kompletterande uppgifter från CIA:s så kallade Rosenholzsamling. Tillgången till CIA:s arkiv har inte Wegener Friis. Enligt uppgift i BT är det bara stater som kan få lov att se dokument i CIA:s arkiv. Det lät lite konstigt för mig. BT kanske menar att ärendet måste hanteras på mellanstatlig nivå eftersom det berör en forskare som vill ta del av material om en enskild person.

Detta för över till nästa intressanta inlägg, som gäller näringsminister Ole Sohn. Några danska forskare vill få del i material om ministerns förflutna och som uppges finnas i det så kallade ”president-arkivet” i Ryssland. Själv har jag inte särdeles kunnig på ryska arkiv, eftersom min ryska inte är särdeles bra. Tydligen finns det i alla fall en rysk arkivlag, men den gäller inte för det lilla ”president-arkivet” eftersom detta bara öppnas efter att den ryske presidenten gett sin tillåtelse. Med sådana regler inser ju vem som helst att det vore ett jättespännande arkiv att få kika i!

Atikeln har ni här. 

Slutligen måste jag kommentera återrapporteringen i svensk media kring Wegener Friis danske ”storspion”. Jag läste TT-grejen som återfinns på många svenska tidningssiter, bl a här, och kan konstatera att ingen som läst det där väl kan ha blivit särskilt mycket klokare.

TT sätter fokus på att några forskare som inte ägnar sig åt Stasi och som således inte förstått problematiken med denna forskning är avundsjuka för att Thomas Wegener Friis hamnat på danska tidningars förstasidor två dagar i rad. Artikeln framstället det hela som om det är något ”akademiskt tjafs”, vilket jag tror att de flesta brukar tycka är ointressant.

I Danmark fattade media snabbt att ”grejen” är att forskaren behöver åtgång till Rosenholzkartoteket för att kunna lägga fram sitt material enligt de principer som gäller vid Stasiforskning. För att få tillgången till de danska Rosenholzkorten krävs en politisk vilja, från danska regeringen och från USA. Detta visar sig nu att danska regeringen inte verkar ha lust till.

Tänk hur olika man kan framställa nyheter!  

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i CIA, Danmark, DDR, Stasi, USA. Bokmärk permalänken.