I väntan på den riktiga svenska ”storspionen”

Jag upptäckte nyligen en tre år gammal artikel i Expressen där de hade intervjuat Stig Bergling, mannen som 1979 dömdes till livstid fängelse för grovt spionage och som efter detta tagit mer än ett alias, vilket för den överintresserade framgår här.

2009 sändes tydligen en SVT-dokumentär om Bergling. Det var därför Expressen gjorde intervjun. Christian Holmén är inte den enda journalisten som besöker Bergling, som beskrivs som uppspelt just på grund av detta medieuppbåd.

”Jag tycker om att prata med journalister. Jag har saknat det de senaste åren”, säger han till Expressen.

Nyheten 2009 var att Bergling sa att det vara någon som fixade till så att han fått en tjänst på Säpos ”ryssrotel” så att alla viktiga dokument kom att passera hans bord. Så det är inte Bergling som är ”storspionen”, säger Berling, utan den där andre som är den ”riktiga storspionen”. Det är denne som Berling nu säger att han ska avslöja.

”Jag ska se till att den riktiga storspionen avslöjas. Jag är trött på att bära hundhuvudet ensam”, sa han till Expressen 2009.

Är det någon som hört ett ljud om vem denne riktige storspion är under de senaste tre åren? 

Det där uttalandet var väldigt Berglingskt. Hela artikeln är Berglinsk.

Själv träffade jag honom 2003 inför en Studentafton i Lund. Då berättade han för mig om alla Säpo-dokumenten som han sett till att kopiera ”to have for a rainy day”, som han uttryckte det. Han stack inte under stol med att han inte blivit approcherad av ryssen, utan att han själv så att säga anmält sig som ”frivillig”.

Vi var på Grand hotel och jag satte mig vid honom för att ställa en enda enkel fråga om hur det efter alla dessa år kändes att träffa Tore Forsberg, den gamle chefen på Säpos ryssrotel som varit med och gripit Bergling. Det var som att öppna en kran av ord. Jag fick veta hur trevlig Tore var och att Bergling tyckte det var såååå roligt att träffa honom. Bergling var till och med glad över att det var just Tore som satt dit honom (läs: och på så sätt hjälpt till att ge Bergling livstids fängelse). I övrigt var det nya tider och forna fiender drack numera öl i Bryssel (en formulering som upprepades ordagrannt på Studentaftonen en stund senare).

Jag minns att jag satt där och undrade hur jag skulle få en syl i vädret och kanske runda av lite grand, eftersom jag inte skulle skriva någon avhandling i ämnet.

Bergling pratade och tittade ut i ett intet. Det var så underligt att sitta där med en person som faktiskt under hela intervjun aldrig tittade på mig.

Jag tycker att Christian Holmén har fångat Berglings personlighet väldigt väl. Det finns vissa saker som Berling är öppet ärlig med. Och så finns det vissa saker jag inte tror ett dyft på. Artikeln har ni här. 

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Säpo, Sverige. Bokmärk permalänken.