En påminnelse från 1992/93 om att de flesta svenskar som finns med i Stasiarkivet är offer

Jag hittade två gamla inslag på Sveriges Radio från 1992 och 1993. Den första länken ni har här är ett reportage av Christoph Andersson, som berättar att över 1 300 svenskar finns i Stasis arkiv. Lyssna på inslaget och inse att de flesta är människor som Stasi övervakade. Christoph Andersson besvarar också den mycket intressanta frågan om varför övervakningen skedde. Ibland handlade det att få hållhakar på människor.

En affärsman som övervakades väljer att inte vilja veta vilka som övervakat honom. Han vill inte veta om människor han fortfarande gör affärer med eller umgås med har spionerat på honom. En tyskättad läkare bosatt i Sverige hälsar på en gammal skolkamrat i Västtyskland och hamnar i en västtysk underrättelserapport.

Det framgår också av programmet att utlandsspionaget var en stor del av Stasis verksamhet. Boforsaffären nämns i detta sammanhanget. Smugglingen av vapen innebar att Stasi fick hållhakar på personer.

För er som fortfarande tror att Stasiarkivet är stängt (då ni läst många rubriker om att Stasiarkivet bör öppnas i svensk media) kan jag rekommendera det andra inslaget, som är av Svante Weyler och som är från 1992. Här berättas om hur Stasiarkivet 1992 precis har öppnats. Formellt sett trädde lagstiftningen, Stasi-Unterlagen-Gesetz, StUG, i kraft någon av de sista dagarna 1991, men i praktiken kunde man börja lämna in ansökningar om att få se sina akter den första vardagen i januari 1992. Det är det som Weylers reportage hamnar om. Inslaget har ni här.

Tänk också på att sedan Myndigheten för Stasiarkivet, BStU, bildades i december 1991 så har knappt 7 miljoner ansökningar lämnats in från privatpersoner, forskare och journalister om att få se olika akter. Någon statistik för vilka nationaliteter som söker finns inte.

Programmen verkar ha gått i repris 2011. Påannonseringen som ni har här har en felaktighet i sig. Det står att Almgrens bok ”Inte bara spioner” handlar om ett 50-tal personer som jobbade för Stasi. Om detta vet vi intet. Säpo utredde ca 60 personer 2000/01 varav (enligt Säpo) ca 10 ska ha medgett samarbete med Stasi. Almgren kom fram till att 32 av de 57 utredningar som hon granskat handlade om Stasiagenter. Således är det alltså inte belagt av vare sig Säpo eller forskningen att det rört sig om 50 personer som jobbat för Stasi av dessa 57 personer.

Däremot kan man säga att det är allt tyder på att Stasi i sin krafts dagar hade många fler medarbetare i Sverige. Då talar vi om en stor grupp med blandad inriktning – allt från IM/agenter som reste in tillfälligt på uppdrag eller för möten till Sverige, Stasiofficerare som ofta var stationerade på ambassaden och som därmed hade immunitet, så kallade IM/agenter som var fastboende i Sverige samt så kallade kontaktpersoner som man får information av (medveten eller omedveten om detta).

Hur många talar vi om allt som allt? Jag har ingen sådan exakt siffra, men ett par hundra är nog en logisk gissning för vårt land. En del av dessa hade Säpo koll på. Vad många politiker/journalister dock har missat är att allt inte ligger i de omkring 60 utredningarna som Säpo gick igenom år 2000/01. Så nu vet ni det också.

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Boforsaffären, DDR, Stasi, Sverige, Tyskland. Bokmärk permalänken.