Regeringen: Expressenavslöjande orsak till förundersökning mot Birgitta Almgren

I går meddelade SR Ekot att Justitiekanslern beslutat att gå vidare med förundersökningen mot professor Birgitta Almgren. Förhör ska hållas i nästa vecka med några ej namngivna personer, meddelar kammaråklagare Fredrik Ingblad. Inslaget har ni här. 

Vad som innerligt förvånar mig är pressens genuina tystnad kring varför i hela fridens namn som denna förundersökning inletts. Så här skrev regeringen i den så kallade vitboken som lades fram den 9 februari i år:

”Efter Högsta förvaltningsdomstolens dom har Justitiekanslern, efter begäran från Säkerhetspolisen, beslutat att inleda förundersökning beträffande misstänkt brott mot tystnadsplikten.

Bakgrunden till beslutet var att en tidning, med ledning av uppgifter som B.A. publicerat i en bok, hade identifierat en person som utretts av Säkerhetspolisen med anledning av misstänkt samröre med Stasi och även sökt upp denna person.

Förundersökningen är ännu inte avslutad”, står det i regeringens skrivelse 2011/12:67 “Uppgifter hos Säkerhetspolisen om misstänkt samröre med Stasi”

Jag reagerade verkligen när jag läste regeringens text i februari. För att förstå varför måste vi backa historien till förra hösten. Låt oss börja med att Birgitta Almgrens bok ”Inte bara spioner” kom ut den 15 september. Boken byggde på Säpos 57 av ca 60 utredningar om misstänkt Stasibelastade personer från år 2000/01. Almgren hade hårda krav på sig, bland annat att inte kontakta berörda som utretts, samt att anonymisera dem.

På den officiella recensionsdagen publicerade Expressen ett avslöjande där ”Nummer sex” i Säpos utredningar, samt hennes exman, konfronterades med uppgifterna i boken. En förklaring till hur Expressen kunde veta hur de skulle ratta in GPS:en hem till ”Nr sex” har då jag aldrig sett röken av.

I slutet på oktober fattade i alla fall Justitiekanslern beslut om att inleda förundersökning mot Birgitta Almgren.

”Säkerhetspolisen har begärt att Justitiekanslern ska pröva om ett brott mot tystnadsplikt har begåtts”, står det i JK:s beslut 31 oktober 2011.

Det står alltså inte att ett brott har begåtts, utan att JK ”ska pröva om” ett brott har begåtts. Således: åtal är ej väckt och dom har inte fallit i domstol.

JK:s förundersökning är ännu inte avslutad och i nästa vecka ska personer för första gången höras. Den ”misstänkte” är själv inte ens hörd ännu. Trots detta skrev regeringen i en skrivelse, som lades fram för en månad sedan (mina versaler):

”… ATT en tidning (Expressen), MED LEDNING AV uppgifter som B.A. publicerat i en bok, HADE IDENTIFIERAT EN PERSON som utretts av Säkerhetspolisen med anledning av misstänkt samröre med Stasi och även sökt upp denna person.”

Detta är en mycket olycklig formulering som kan ge intrycket av att regeringen går in och föregriper pågående förundersökning innan åklagaren och Justitiekanslern ens kommit fram till OM åtal ska väckas.

Regeringens formulering får det att framstå som om svenska regeringen går in och ”fastställer” varifrån Expressen fått sina uppgifter från. Men Expressen har inte  meddelat varifrån de fått sina uppgifter. De lär inte berätta det heller eftersom journalisternas källor är skyddade enligt lag.

I november förra året satte professor Wilhelm Agrell fingret på åklagarens problem:

”Men vilket eget spaningsarbete och vilka källor förutom boken har Expressen utnyttjat för att spåra upp personerna? Expressenjournalisterna omfattas inte av några förbehåll och deras källor åtnjuter ett starkt grundlagsfäst skydd”, skrev professor Wilhelm Agrell i ett inlägg på svd debatt i november förra året.

Så vem är det som ska höras i nästa vecka? Expressenjournalisterna kanske? Gissningsvis kommer de i så fall att hänvisa till gällande lag och sedan inte säga ett knyst mer. Åklagaren har ingen lätt uppgift då han ska lägga ett pussel där vissa pusselbitar inte får vidröras. Pusslet blir dessutom mer och mer komplext ju mer man sätter sig in i problemet.

Av de 57 utredda i Almgrens bok så kan jag konstatera att minst ett tiotal är kända sedan tidigare med namns nämnande genom böcker, tidskrifter, tidningar etc. Hur Regeringsrätten över huvud taget kan kräva att redan offentliggjorda personer ska anonymiseras och inte ska kunna identifieras är för mig ett stort mysterium. 

Det bör också påpekas att det finns en mängd personer som på olika sätt berörts av Säpos så kallade förundersökningarna från 2000/2001. Tipsare, vittnen m m kan väl knappast ha ålagts ”minnesförbud”? Även om nuvarande eller före detta Säpoanställda kanske inte får läcka så får vi inte bortse från det faktum att de kanske gör det ändå.

Lägg till att Stasiarkivet är klart mycket öppnare än Säpos arkiv, och där kan såväl privatpersoner som journalister och forskare få ut material. Sedan 1991 har knappt sju miljoner ansökningar lämnats in till Myndigheten för Stasiarkivet, BStU. Det är också här, i Stasiarkivet, som man många gånger kan rentvå en person från anklagelser, alternativt bevisa att en person jobbat för Stasi.

Säpo sitter alltså inte i någon monopolställning om vilka som varit Stasiagenter och vilka som varit övervakade av Stasi. Tvärtom sitter de i en minoritetsställning och har inte alla kort på hand. 

Denna komplexitet tar inte svenska regeringen upp i sin vitbok. Istället förpackas problemet på enklaste sätt: genom att olyckligt framställa det som om det bara tycks finnas en enda källa att ösa ur, vilket inte är sant.

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Säpo, Sverige. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Regeringen: Expressenavslöjande orsak till förundersökning mot Birgitta Almgren

  1. guenterwe skriver:

    Jag menar kommentaren från 21 februari.

  2. guenterwe skriver:

    Man blir inte längre förvånad över pressens genuina tystnad, inte bara i denna fråga.
    Ta till exempel vitboken. Efter alla artiklar före vitbokens publikation om Stasi i Sverige har man nu med genuina tystnad helt avstått från att granska och kommentera vitbokens innehåll.
    Det vore intressant att höra från olika redaktioner varför det förhåller sig så.
    Det är bara Claes Arvidsson på SvD ( kommenterar i dag) som kommenterad innehållet och pekad bl.a. på en öm punkt ”Rosenholzkatothek”.
    Han ser även framemot att fråga Joachim Gauck vad han tycker om Sveriges hantering av våra Stasiagenter.
    Hoppas det blir av med Gaucks besök i Sverige och han kann ställer frågan.

  3. Dan Ljungstam skriver:

    Bra skrivet! Det här inlägget borde Regeringen ta del och lärdom av.

Kommentarsfältet är stängt.