Gauck vald till Tysklands president – och frågan om han kommer till Sverige i början på maj

I dag valde den tyska förbundsförsamlingen Joachim Gauck till president. Det är en stor händelse och jag ser med spänd förväntan fram emot hur han ska axla uppdraget. Jag måste erkänna att leendet breder ut sig när jag läser de ”punch-lines” han redan har levererat. Vad sägs om den här kommentaren till att han fick 991 röster mot motkandidatens 126:

”Ich bin total glücklich. Alles andere wäre auch in der Nähe von DDR-Wahlergebnissen gewesen”, citerar Der Spiegel.

En icke auktoriserad översättning är

”Jag är totalt överlycklig. Allt annat hade varit i närheten av östtyska valresultat.” 

Den som inte känner till DDR:s historia och följt Tysklands senaste politiska turer fattar nog inte hur giftig och kul kommentaren egentligen är.

Gauck var femtio år när han för första gången fick rösta i ett demokratiskt val och DDR-valen han tidigare fått delta i slutade alltid med ”välregisserade jordskredssegrar” för diktaturen och som gissningsvis bara en idiot hade trott på var i paritet med sanningen om vad befolkningen tyckte.

Lägg till att förbundskansler Angela Merkel tidigare agerat för att han inte skulle bli president. Nu fick hon kapitulera. Motståndet har inte handlat om att hon tycker illa om Gauck som person (tvärtom), utan det handlar om att han är både partilös och frispråkig, möjligen också för att han är väldigt populär (han stjäl ju strålkastarljus).

Angående hans politiska inställning har The Guardian hittat ett uttalande från honom där han säger att han är ”leftwing, liberal conservative”, vilket får mig att börja småfnittra. Karln är ju fullständigt ljuvlig! Inser ni nu att alla tråkiga politiker som bara tycker ”det man ska” och ”bör” enligt senaste opinionsmätningarna kommer att blekna till ett intet när han kommer i närheten!

Den brittiska tidningen har en bra presentation här. Ytterligare från The Guardian här.

Vad som är intressant är att The Guardian fastslår att valet av Gauck innebär att f d östtyskar raderar ut känslan av att vara landets under-dogs, eller som jag brukar kalla benämna det: ”fattiga kusiner från landet”. Om så är, så är det bra.

Själv sitter jag med spänd förväntan och undrar om president Gauck ska ta över expresident Wulffs schema för våren. I så fall anländer Tysklands nye president till Stockholm i början på maj. Dels för att delta vid Tyska skolan i Stockholms 400-årsjubileum. Dels för att kanske bevista Stasi-utställningen som öppnar den 19 april. Den som lever får se. Eller så kan man kolla här. 

Advertisements

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Stasi, Sverige, Tyskland. Bokmärk permalänken.