Riksdagens Stasi-motioner del 2 – rättningar och kommentarer till Mikael Oscarsson (KD)

Jag fortsätter här mina kommentarer kring de Stasimotioner som ska upp i riksdagen i vår.

Men först kanske jag ska påpeka att jag inte alls är av meningen att det är dåligt att det läggs fram motioner om Stasi. För varje gång det har lagts fram olika framställningar i Sveriges riksdag så har svaren inneburit att i alla fall några blivit lite klokare. Ibland innebär frågor att ansvariga tvingas visa färg. Det i sig är inte fel.   

Låt oss nu gå över till motion 2011/12:K305, ”Offentlighet kring svenska Stasispioner” av Mikael Oscarsson (KD). Motionären vill att namnen och uppgifter kring svenska Stasispioner ska offentliggöras. Likt riksdagskollegan Staffan Danielsson (C) framställs det utan att förklara om hur det ska gå till. Mer om mina kommentarer om Danielssons KD-motion har ni här. 

Åter till Oscarssons motion. Här finns en grov felaktighet som bör rättas.

”I samband med DDR:s undergång kom amerikanska underrättelsetjänsten CIA över östtyska register om kontrakterade Stasispioner runt om i världen”, skriver Oscarsson.

Detta är en mycket olycklig definition av det så kallade Rosenholzkartoteket. Det civila utrikesspionaget HVA hade olika kartotekssystem för att hitta i sitt arkiv. 1953 hoppade en agent av och tog med sig 35 kartotekskort ur den så kallade F16-samlingen. Västtyskarna tolkade att alla 35 var agenter, arresterade hela högen och kallade sedan till en triumfatorisk presskonferens. Sedan kom den katastrofala sanningen: BRD hade visserligen arresterat omkring tio agenter. Men vad värre var: de hade arresterat majoriteten, cirka femton, oskyldiga västtyska affärsmän vars enda ”brott” var att de hade rest in i DDR och blivit registrerade av Stasis civila utrikesspionage därför att HVA fann dem intressanta.

Misstron såddes mot HVA:s kartotekssystem. Dess chef Markus Wolf såg till att utnyttja detta. Det är meningen att Du som läser detta, och alla andra också för den delen, ska misstro hela kartotekssystemet. Det är meningen att vi ska bli en del av den inre konspirationens.

Kom ihåg att misstron bara är till för att skydda en av parterna. Genom att blanda ihop offer och förövare skapas misstro mot kartotekssystemet. På så sätt skyddas förövarna.  

En stor insats som Du kan göra för att hjälpa till att komma fram till sanningen är att inse att HVA:s kartotekssystem aldrig någonsin får benämnas agentregister. Det är ett kartotekssystem. Punkt slut. 

Nästa felaktighet är att definiera något i Säpos arkiv som ”det svenska Stasiarkivet”. Det finns inget svenskt Stasiarkiv och har aldrig funnits. Däremot har Säpo ett antal utredningar som har berört ”misstänkt Stasibelastade personer”. Dessa utredningar rör sig gissningsvis om någon eller eventuellt några löpmeter (att jämföra med det enda Stasiarkivet i världen som är på 111 000 löpmeter sak- och personakter).

Det kanske bara låter som om jag rackar ner på Mikael Oskarssons motion. Det gör jag inte. Det han innerligt har rätt i är att vi befinner oss i en olycklig situation där det väcks misstankar om att personer har arbetat för Stasi.

Våra slutsatser skiljer oss dock åt. Oscarsson vill att dessa personer ”ska få förklara sig”. Jag är inte säker på att det är en lyckad lösning. 

Vi är i Sverige så oerhört oerfarna på att hantera Stasifall. I gruppen som Säpo har utrett finns personer som utan tvekan har varit Stasiagenter. Men genom det sätt som vi i Sverige hanterar frågan är risken stor att vi klumpar ihop både offer och förövare till en enda grupp. Varför ska både offer och förövare ”få förklara sig”? Ska vi hänga ut en person i offentligheten för att den registrets av Stasi såsom varande släkting till en Stasiagent? Ett antal av de personer som har utretts är döda och kan per definition inte förklara sig. Vem ska då ”förklara”?

Varför dessa krav på offentlig skarprättning? Är verkligen det viktigaste att namn offentliggörs? Är det inte istället så att alla namn riskerar att skymma det mest intressanta: Hur Stasi arbetade i vårt land! Vad de lyckades med! Om och hur vår demokrati lyckades stå emot Stasis infiltrationsförsök!

Hur många i Sverige har egentligen förstått att indikationer som Säpo fått om samarbete med Stasi inte per definition innebär att detta verkligen handlade om en människa som samarbetade med Stasi? Det är inte ett brott att ha varit registrerad av Stasi. Däremot är det förkastligt att ha skrivit kontrakt med Stasi om hemliga samarbeten. Det är två väsensskilda saker.

Tänk också på att det ofta bakom dessa fasader döljer sig svek och stora tragedier. Glöm inte att även förövare har familjer.

Problemet består. Okunskapen om Stasi hos riksdagens ledamöter består. Jag har tolkat de signaler som kommit från riksdag och regering sedan november förra året. Min slutsats är att motionen kommer att avslås.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Stasi, Sverige, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Riksdagens Stasi-motioner del 2 – rättningar och kommentarer till Mikael Oscarsson (KD)

  1. guenterwe skriver:

    Jag tycker dom skall har berömm att motionera i en så komplex och för alla partier känslig fråga överhuvudtaget.Framförallt när alla partier efter gruppledarmöten med Ask har nått samsyn i frågan och ”allt är bra som det är”
    Förhoppningsvis öka kundskapsnivån med varje
    avslagen motion,i synnerhet när man läst vitboken.

    Mitt tips: fila på en ny motion med krav om hemtagning
    av det kompletta Rosenholzkartotek rörande svenskar genom vår regering ,inte den Tyska,som sedan lämnas även till Berlin.

    • Lena Breitner skriver:

      Jag är inte säker på att det är så enkelt. Rosenholz är CIA:s genom tiderna största kupp. Den delar man inte med sig hur som haver av.
      Sverige satt inte med någon bra förhandlingsposition år 2000 och vi gör det inte nu heller.

  2. Det är tråkigt att motionärerna inte skaffat sig kunskapen för att kunna ta en riktig debatt i frågan. Man får innerligt hoppas att deras kunskap är bättre när dom motionerar i andra frågor

Kommentarsfältet är stängt.