SvD kommenterar på ledarsida och Die Welt om när Gauck tog hjälp av Stasiofficerare

Svenska Dagbladets ledarskribent Claes Arvidsson kommenterar i dag Tysklands blivande president Joachim Gauck. Det är det hittills mest insiktsfulla jag sett i svensk media om Gauck. Bl a plockar Arvidsson ner den svenska beskrivningen om att Angela Merkel och Joachim Gauck skulle vara särskilt lika och redogör varför så inte är fallet. Därtill lägger Arvidsson ihop Gaucks intressanta frispråkighet kring svenska Stasiagenter och svenska regeringens hantering av Stasifrågan.

Det skulle onekligen vara intressant med ett tyskt statsbesök i Sverige i den nära framtiden.

Die Welt hade i går en intressant artikel som också sätter perspektiv på beskrivningen av Joachim Gauck som ”Stasi-jägare”. Visst har vissa personer fått finna sig i att bli avslöjade med sina klarnamn, men det finns också en annan sida av myntet. Det är nog inte många i Sverige som känner till att Myndigheten för Stasiarkivet, BStU, under Gaucks tio år som chef haft hjälp av f d Stasiofficerare för att reda upp i Stasiarkivet och förstå dess struktur.

I förordet till boken ”Die Stasi-Akten” från 1991 skriver Gauck att liten grupp av tidigare MfS-medarbetare har hjälpt till i arbetet.

„Wir können auf ihre Spezialkenntnisse in bestimmten Abteilungen und im Archivwesen des MfS nicht verzichten,” skrev Gauck.

Grovt översatt säger han att de inte hade klarat sig utan Stasiofficerarnas specialkunskaper om olika MfS-avdelningar och om MfS hela arkivsystem.

Det var inte ett okontroversiellt beslut att ta hjälp av f d Stasiofficerare, men oavsett menar jag att man med detta förhållningssätt fångar en avgrundsdjup skillnad mellan tyskt och svenskt sätt att hantera det förgångna. Det tyska sättet är att lyfta på locket kring den nära historien, att värna om offren, att inte i onödan hänga ut mindre betydande personer samt att sikta in sig på de som var ytterst ansvariga och de som i kraft av sina ämbeten verkat som Stasiagenter.

I Sverige lägger vi locket på för allt. Den av regeringsrätten påtvingade anonymiseringen av samtliga personer som Säpo utredde år 2000/2001 har tyvärr lett till att konspirationsteorierna nu frodas. Några personer som tidigare i media eller i böcker framställts som Stasis offer har nu på nätet omvandlats till Stasiagenter. Det här kan inte leda till någon annan slutsats än att det är ett mycket olyckligt sätt att hantera situationen, för enskilda såväl som för vår nära historieskrivning. Vår svenska regering stoppar likt en struts huvudet under vingen och tycks tro att detta är ett bra alternativ. De kanske skulle fråga ett Stasi-offer hur det känns att hängas ut som Stasiagent?

About these ads

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller spionvandringar i Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi till Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i BStU, Stasi, Sverige, Tyskland. Bokmärk permalänken.